Längning, är det något vi glömt bort..?

Nokke i ökad trav.
Detta var vad han åstadkom utifrån sina förutsättningar.
Något som krävde otroligt mycket styrka och balans av honom <3

Ibland är det bra att bli sjuk man har liksom lite mer tid att fundera på saker.
Det som snurrat runt i mitt huvud på slutet är det är med längning, ökning och fart.

Jag har haft Cappe i lite mer än 3 år och verkligen analyserat allt vi gjort och varit mycket noga med hans utbildning. Allt jag lärt mig av Nokke har jag kunnat plocka in direkt från början med Cappe.

Jag har varit noga med hans tyngdpunkt, linjering, viktfördelning, balans mm.
Och allt jobb har gett mig en ponny som jag nu ser som självbärig.
Men det som jag har börjat tänk på nu på slutet är vart längningen tagit vägen i allt det här och det är här de intressanta tankarna börjar.

Det som blir väldigt tydligt när man tränar olika hästar och ryttare är att när hästarna hittar sin tyngdpunkt och balans tillsammans med sin ryttare så vill de sedan inte lämna den. Heta hästar blir lugna och hästar med lite mindre bjudning blir helt plötsligt självgående.

Detta är väldigt enkelt att uppnå med några enkla övningar och vips har man en helt annan häst än innan och det är i detta läge som man som ryttare börjar förstå vad ridning verkligen går ut på. Detta är också det jag tycker är absolut roligast att hjälpa mina elever med för skillnaden blir så enorm.

Men jag har aldrig förstått hur gärna de behåller sin balans när de väl hittat den som nu på slutet med Cappe. Eller jag kände av det redan förra sommaren men först nu har jag fattat.

Cappe vill verkligen inte tappa sin balans och hamna i framvikt.
När jag köpte honom gick han på bogarna, det är nu borta och han vill inte tillbaka dit. Han vet vad som känns bäst i hans kropp och han vill behålla det.
Det som gör detta så tydlig är att när jag rider med andra eller när husse springer med så har Cappe svårt att öka farten och hänga på när det behövs.

Han gör sitt bästa att springa på i balans men vill inte rulla över i framvikt för att gasa på.
Detta ser jag absolut inte som något problem, snarare tvärtom. Jag känner mig stolt över vad jag visat honom och vad han väljer men samtidigt får det mig att börja fundera på hur jag ska lägga in ökning och längning i vår träning.

Inom det akademiska skolar man ett bakben i taget för att hästen sedan skall orka bära sin vikt på båda bak samtidigt. Det blir då väldigt tydligt vad otroligt mycket styrka det krävs för att göra en ökning i jämn- eller bakvikt. Men kanske man skall börja lägga in denna rakriktning lite tidigare i utbildningen?

Nokke var en helt annan modell av häst än Cappe.
Han landade naturligt på bogarna och det krävde mycket av oss båda för att vara i bakvikt.  Därför upplevde jag aldrig detta, för Nokke kom aldrig till det läge som Cappe är i. Cappe är en häst för den högre skolan och då blir allt lite tydligare.

Det som jag funderat kring nu på slutet är hur och om jag ska börja lägga in längningar i Cappes träning och hur jag skall göra detta. Är ökningar något som vi som rider akademiskt normalt tappar bort?

Tror det helt enkelt får bli ett par steg i taget när han har rätt linjering och bär på båda bak.
Kanske ut ur en piaff blir ett bra läge.
Känns riktigt spännande att börja experimentera med detta och förhoppningsvis hitta några riktigt bra övningar för att komma dit!
Mycket att klura på nu och jag kommer nog återkomma till detta här på bloggen inom kort.

Ni andra som rider akademiskt hur gör ni och hur tänker ni kring längning?

Målbild.
Bild lånad härifrån.