Den 25:e september fick himmeln den vackraste ängeln av dem alla!
Han var mitt allt, mitt liv, min kärlek.
Att vara kvar här på jorden utan honom är fruktansvärt.
Allt är så tomt, kallt och meningslöst.
Samtidigt som mitt hjärta är så fyllt av all den kärlek han gav mig.
Han var den finast jag någonsin träffat och han lärde mig allt om livet.
Nu måste jag på något sätt ta mig vidare på egna ben och försöka dela med mig av allt han gav mig.
Jag vet att han var klar här på jorden, jag vet att vår resa här och nu var tvungen att ta ett uppehåll, jag vet att han planerat allt så väl och tog hand om allt det som jag så länge varit rädd för.
Hans hjärta och kärlek var oändligt och hans mod det största.
Den sista gåva han gav till mig var den största jag någonsin fått och någonsin kommer få.
Jag vet att våra vägar återigen kommer korsas, så som de gjort så många gånger förr.
Våra själar är för evigt sammanbundna, utan honom är jag inte hel.
Jag vet att han kommer fortsätta vara med mig, jag kan känna hans närhet.
Sov gott älskade Nokkis!
Lys som guld på himmelns ängar.
Jag har alltid älskat dig! Nu, då och för all framtid.
Hej då vännen, vi syns snart igen! <3
4 kommentarer:
Blev tårögd av att se vilken fin film du satt ihop. Ni hade något alldeles specielt tillsammans. Han var din läromästare och du kommer ta med dig allt han lärt dig under åren och föra det vidare till andra hästar som du kommer träffa. <3
Jag känner så mycket med dig och tycker mig förstå din smärta. Upplevde också att det var svårt att vara kvar när Zapatera gått vidare.Nu kan jag tänka på henne med tacksamhet och vara glad att jag haft henne hos mig.Har en underbar bild som du tagit på min datorskärm så att jag ser henne varje dag och ser henne nu utan att det hugger i hjärtat.
Din film är helt underbar och visar den fina relation och den glädje ni delade.Den andre hästpojken kan ju aldrig ersätta Nokke men han kan hjälpa dig igenom det här.
Kram och en önskan om allt gott till dig!
Mina varmaste tankar till dig!
Att förlora en vän är fruktansvärt men att inte ha fått lära känna dem alls skulle vara värre...
Det kommer en dag när man kan le genom tårarna.
Ta hand om dig och liten vit!
/Annica
Tack för att du delar med dig av allt det vackra och av den stora sorgen och saknaden. Det är trots allt det tunga och svåra trösterikt för oss som gått igenom och ska gå igenom den tiden igen.
Skicka en kommentar