Min otursfågel

Hur mycket otur kan en häst ha? Samtidigt som han *peppar peppar* alltid har tur i oturen.
För snart 6v sedan gjorde Cappe sig illa hagen, så illa att han var super halt när jag skulle ta in honom från hagen på kvällen.
Han kunde knappt gå på höger bak och jag blev så klart väldigt rädd.
In i stallet och visiterade honom. Ingen värme, ingen svullnad, blödde lite på höger framknä men var rejält halt.
Misstänkte att han gått omkull och det såg ut att vara rejält stelt i alla muskler på höger sida.
Ingen feber och han stod och gick på benet men böjde inte i hasen utan gick med benet rakt genom att lyfta höften.

Rådfrågade Ewa och veterinär och han fick boxvila en vecka med jodopaxomslag på natten.
Efter två dagar svullnade hasen upp och först då kunde man se vart den största skadan satt.
Under hela veckan blev han successivt lite bättre, fortfarande ingen feber och han var pigg och glad och hade inte ont. Men han visade tydligt att böja ihop hasen gjorde ont och han gick med benet rakt.

När veckan hade gått ringde jag kliniken i Bergsåker och på deras rekommendation så fortsatte vi med boxvila och började ta 3-4 små promenader per dag, bytte även ut Jodopaxen mot Alsolsprit.
Det gick en vecka till med promenader och de uppskattade han mycket.
Där emellan stod han på box och fick flera gånger per dag gå runt lös i stallet.

När nästan tre veckor hade gått klarade inte min oro av att inte veta längre, så då bokade jag in en tid på kliniken.
Alla som har häst vet hur lätt alla möjliga katastroftankar snurrar runt i huvudet. Och att inte veta och bara vänta är något som jag finner väldigt jobbigt.
Så vi fick en tid på kliniken redan nästa dag och det kändes så himla skönt och han hade dessutom blivit så bra att det kändes att låta honom att åka transport.

Resan till kliniken gick galant.
Fick låna min väns hästsläp och jäklar vilket vrålåk!
Cappe har inte åkt transport på tre år men han är ju en stjärna så det var verkligen inga problem.
När vi skulle hem efter besöket hade han sådan hemlängtan att han nästa sprang över mig på vägen in i transporten *skrattar*

Själva besöket på kliniken gick jätte bra.
Hasen undersöktes, han fick gå och springa på rakt spår och sedan röntgade vi hasen.
Det var en nervös väntan på plåtarna men de var helt rena, inga sprickor, inga frakturer, inga lösa benbitar. Nu hade aldrig veterinärerna några farhågor om att det skulle vara någon fraktur eller fissur eftersom han varken haft feber och hela tiden blivit bättre, men jag var ändå så orolig.

Cappe fick Metacam 6 dagar och fortsatt boxvila med Alsolspritomslg under tiden han fick medicinen.
Till Metacam ger jag även alltid Gastrogard för att skydda magen och det är verkligen något jag rekommenderar! Trots kostnaden...

Efter veckan på Metacam ringde jag tillbaka till kliniken enligt överenskommelse och utifrån besöket och den förbättring som skett under veckan blev diagnosen "kraftig vrickning av hasen".
Det är nog den bästa diagnos vi kunnat få utifrån det som hänt. 

Så efter det beskedet lättade en stor sten från mitt hjärta och sedan dess har han blivit tydligt bättre varje dag.
Vi började med sjukhage 1h/dag, sedan 2h/dag, sedan 4h/dag sedan 8h/dag i några dagar och nu går han ute i sin sjukhage hela dagen 7-23.
Under dessa 6 veckor har han hela tiden haft benet och hasen lindat.
Det hade aldrig gått om jag inte fått en massa fårull av en av mina vänner som hon klippt från sin får.
Helt otroligt vilka läkande egenskaper ull har samt att det andas.
Kommer aldrig linda ben igen utan att ha ull under.

Nu håller vi alla tummar att det fortsätter på detta sätt!
Från att jag trodde att jag skulle behöva ta bort honom, till att jag tänkte att jag aldrig mer skulle kunna rida honom så är nog chansen nu att han kommer bli helt återställd!
Världens bästa Cappe, min sockerponny, min unicorn!