Även de små sakerna är viktiga!

Som många av er förstått är Pilgrim en otroligt känslig häst.
Han har ett stort behov av att hålla koll på allt i hans omgivning och det finns många saker som bekymrar honom.
Samtidigt är han väldigt närvarande och när jag är med Pilgrim så är han verkligen med mig.
Hans flock är viktig och hans uppgift är att hålla koll på alla, hålla koll på allt som sker runt omkring och samtidigt se till att alla håller sig till "reglerna".
En kvinna (återkommer till det i ett annat inlägg) frågade om han var en "fritids"polis och jag måste säga att det är en väldigt bra beskrivning.
T.ex. när hästarna ska in på kvällen är det han som hjälper mig se till att allt sker i rätt ordning och dirigerar de andra hästarna i tur och ordning.

 
Och med denna fantastiska personlighet så är det lätt att han också ibland blir ängslig och vissa saker blir större än de behöver.
Ta t.ex. detta med att ta på grimman.
Detta är något som skapat spänning i Pilgrim.
Det är inga problem att sätta på honom grimma och jag tänker att många skulle missa de signaler han sänder som visar att detta är jobbigt för honom. För hästarnas signaler när något är obekvämt för dem kan vara väldigt subtila.
T.ex. kan det vara så att de slutar blinka, slutar andas, spänner näsborrarna, höjer huvudet mm.

Om ni tittar på bilderna ovan så ser ni Pilgrim som helt utan spänning och med glädje låter mig ta på honom grimma och jag tänkte nu berätta hur vi kommit dit.

Det skulle ha varit otroligt lätt för mig att ge Pilgrim godis varje gånga jag ska ta på honom grimman.
Det skulle göra det väldigt enkelt för mig, grimman skulle snabbt komma på och Pilgrim skulle ta godisen.
Men problemet skulle inte vara löst.
Godisen skulle helt enkelt locka mer än vad obehaget av grimman skulle hålla honom borta.
Så han skulle ta obehaget från grimman för att få godisen, obehaget skulle alltså inte försvinna, han skulle fortfarande ha en spänning i sig när jag sätter på grimman även om det för mig skulle te sig som om han gjorde det frivilligt.
Så hur har jag då gjort?
Jo det är super enkelt, jag har visat för honom att jag förstår hans känslor och ängslan.
Varje gång jag kommit med grimman och han visat att det skapat en spänning i honom har jag tagit bort grimman och gömt den bakom min rygg. Detta har jag sedan upprepat tills han sagt att "nu känns det okej".
Det krävs inte många sådana upprepningar av att jag gömmer grimman för att han ska förstå att jag förstår.
Och det är helt otroligt vilken fin kommunikation och relation vi får med hästen bara vi tar dess känslor på allvar, låter dem få ha en åsikt och visar att vi förstår dem och att det de känner är okej och att allt är precis som det ska.

Kurs Birgitta Järnåker dag 2

På kursen med Birgitta Järnåker red jag Pilgrim på lördagen och sedan på söndagen var det Liljas tur.
Vårt första ridpass slog mig så hårt att det tog mig mer än en timme att samla mig efteråt.

Jag fick uppleva det vackraste ridpass jag någonsin ridit.
Hon gav mig hela sin själ och det var så otroligt stor och överväldigande. 
Det var inte en yttre upplevelse, säker inget som de som betraktade oss såg, men det var ett själsligt möte på ett helt nytt plan.
Hon släppte in mig, till hennes djupast inre och hon tog emot hela min själ och bar den med den störst stolthet.
Jag fick uppleva en närhet med henne som jag aldrig upplevt innan och jag vet nu efteråt att detta var en milstolpe i vår relation.

Vilka uppgifter jag än gav henne under passet tog hon sig an dem med största engagemang och spetsade öron. Jag bara satt där som en drottning på hennes rygg och log. 

Vad fick vi träna på då?
Vi började att rida växlingar mellan öppna och diagonalsluta på medellinjen med väldigt svag böjning.
Sedan red vi skolskritt med låg tonus, öka tonusen och in mot trampet och sedan vänta och leta läget mot levaden.

Vi red även en övning med piruetter och anslag och en övning med halter och övergångar.

 
Efter kursen med Birgitta har jag och Lilja fortsatt ha en starkt uppåtgående kurva i vår träning.
Igår på vår lektion med Ewa fick vi träna på att skifta vikten, från samling tillbaka till koordinering över framdelen utan att aktivera påskjutet. En viktig nyckel i vårt fortsatta arbete med att finna trampet.

Vet att jag sagt det tusen gånger men jag kan inte med ord beskriva lyckan över att få ha Lilja i mitt liv.
För vem vore jag utan henne?

Kurs Birgitta Järnåker

Alltså WOW vilken häst jag har!

Nu får jag skämmas lite, sjukt länge sedan jag uppdaterade här...
I vilket fall har jag massor att skriva om!

Första helgen i maj hade vi som vanligt kurs för världens bästa Birgitta Järnåker här hemma på gården.
Jag var med båda dagarna och red Pilgrim första dagen och Lilja den andra.
Tänker att jag i detta inlägg berättar om mina passa på Pilgrim, så får Lilja ett eget inlägg imorgon. 

Första passet började lite trevande. Pilgrim fann situationen med kurs, folk och hästar lite jobbig och höll andan första halvan av passet. Men efter halva passet började han äntligen andas och slappnade av och sedan dansade han, precis som den stjärna han är.

Vi hade stort fokus på att hitta in i den lilla mekaniken, istället för de stora muskelgrupperna.
Ett sätt att göra detta på var att vi fick rida skolskritt utan tonus hos mig.
På så vis kunde Pilgrim finna in i det lilla utan att t.ex. spänna sin rygg.
Det blev väldigt bra och är den övning jag lagt en hel del tid på under de senaste ridpassen.

Vi fick även rida förvända slutor genom hörnen, detta för att komma åt saker i Pilgrims bog.
Har precis börjat testa detta i vår träning nu och känner att han hittar in i bra saker.
Det hjälper honom bl.a. med diagonaliteten.
Det är dock rätt klurigt, så just nu är fokus på öppna med svag böjning och lite tvärning efter långsidan och sedan ur det forma om in i den förvända slutan.
När detta fungerar fint kommer jag lägga till att rida slutan genom hörnet.

Förutom dessa övningar så låg mycket fokus på självbärighet och ridningen på helt hängande tygel.
Det är en otroligt härlig känsla att bli buren av en häst som rör sig med en sådan stolthet, balans och med ett uttryck av glädje så som Pilgrim gör. 

När jag går igenom bilderna från kursen så slås jag över att alla är mer eller mindre bra.
Det säger rätt mycket om hur långt vi kommit i vår skolning.
Jag känner mig otroligt stolt över min lilla häst.