Tiden springer

Okej, jag tycker alltid att tiden går väldigt fort men nu springer den fram.
Det gäller att komma ihåg att stanna upp i vardagen och hinna njuta lite av stunden. 
Förra veckan försvann i ett nafs och helgen lika så.
Veckan började med regn, regn och mer regn.
Så hästarna fick stå i 4 dagar.
Jag tänkte att undra hur ridbanan klara detta men alltså det blev inte ens en vattenpöl på den.
Underlaget blev verkligen perfekt, lycka! 

Cappe är så himla rolig just nu.
Vi rider ju inte än men han får hitta på lite bus i stallet istället på kvällarna.
Det innebär att han får gå runt lös och i hans värld betyder det att han helst står i foderboxen med hö och käkar.
Men på slutet har han varit rätt påhittig och smitit ut ur boxen så fort jag öppnat dörren.

Här om kvällen smet han ut ur sin box och raka vägen in i Maxines box.
Maxine stod på gången och blev borstad och det syntes att Cappe planerat nått.
Raka vägen ut ur sin box och in i Maxines jättebox och sedan tokrullade han.
Haha, så klart, det var mycket bättre att rulla där inne där det var mer plats. 

Donne åkte hem i lördags, jätte tråkigt.
Vi saknar honom massor och både Lilja och Prickig är lite ledsna och gnäggade både lördag och söndag efter honom.
Så nu sover alla hästar inne på kvällarna, Lilja hade sin första natt inne i lördags.
Övriga tre har ju sovit inne i två månader redan.
Jag tog in dem på lördag kväll och de fick sin nattmat, sedan gick jag in och efter 45min smög jag ut igen för att kolla så att allt var lugnt.
Och det var det!
Jäklar vilken underbar energi det var i stallet, Lilja har tagit med sig så mycket hit till gården.
Det känns verkligen som om hon hör hemma här och alltid har gjort.  
Hon ger ett lugn som är svårt att beskriva men det känns.

I helgen var jag till Bräcke på lördagen och söndagen inleddes med frukost och film i soffan.
Sedan kom mamma och pappa på besök och vi käkade jätte god ost, marmelad och surdegskex.
När de åkt hem gick vi ut och fixade på gården inför vintern.
Tomas röjde i skogen och gallrade och jag rensade alla rabatter, krattade löv, planterade om i blomlådor och plockade undan trädgårdsmöbler mm.

Sedan red jag Pilgrim på ridbanan och filmade lite.
Långt ifrån något av våra bästa pass men det är så bra att kunna titta och reflektera efteråt.
Denna ridbana ger sådana möjligheter.
Att kunna se sig själv är så sjukt nyttigt, hjälp vad mycket man vill ändra på.
Jag har blivit väldigt petig märker jag, vilket jag ser positivt på.
Det hjälper mig att medvetandegöra saker och först då har jag möjlighet att ändra på dem.
För man måste verkligen vilja något för att kunna ändra på det, motivationen måste komma inifrån.