Sommaren är sen i år.
Ingen värme och lite regn har gjort att allt växer otroligt långsamt.
Hästarna får beta ett par timmar varje dag och de älskar det.
I tisdags släppte jag dem på stora betet för första gången.
Det killade lite i min mage när Cappe for iväg i världens brallserie men han mår bra nu så jag behöver nog inte vara så orolig.
Tänk att det kan vara så härligt att titta på sina hästar när de äter gräs men man kan faktiskt se lyckan lysa från dem.
Jag och Katarina satt en stund i gräset vid betet och bara tittade på dem och njöt.
Vid den här tiden varje år brukar gräset vara tre gånger så långt men inget har riktigt börjat växa än, hoppas dock att regnet som ska komma under veckan kan få lite fart på det hela.
Vill helst att det ska ha vuxit rejält och att gräset skall ha blommat innan jag släpper dem på betetpå heltid.
Av det här korta gräset hinner de klämma i sig alldeles för mycket på för kort tid, de behöver ha det lite mer svårbetat.
Varje gång jag fotar hästarna på betet så förundras jag över hur vackert vi bor.
Varje år när sommaren kommer känner jag mig extra lycklig över att just vi får bo här.
Kan ibland tänka tillbaka på de fyra år under vilka vi letade gård, hur jobbig den tiden var men också hur otroligt värt det var att vänta på detta drömställe.
Har redan tusen planer på allt jag vil hinna göra i sommar men vi får se vad vi hinner med.
Prio ett är att måla taket i garaget ett sista varv och sedan alla räcken på altanen, bron och balkongen.
Sedan får vi se vad det blir mer, har ju mina idéer *fniss*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar