 |
| Jag och Nokke första sommaren 1998 |
Ingen av oss var längre den samma som vi var för 15 år sedan.
Resan var lång, krokig och ibland var backarna fruktansvärt branta, men vi blev det bästa vi kunde!
Vår kärlek lyste och alla kunde se den!
Vägen rätade ut sig, backarna blev nedförslut och långt blev kort.
Vi fann varandra, vi dansade och inget var längre svårt eller omöjligt!
Utan Nokke är jag inte längre hel men jag vet att han väntar på mig!
Vår resa kommer fortsätta!
 |
| 2013, sista sommaren i detta liv... |
3 kommentarer:
Fina killen <3
Yvonne! Det gjorde mig så ont när jag såg du förlorat din fantastiska häst. Tårarna rann ned för mina kinder, vilket dom inte gör ofta. Ni berörde mig mycket och trots att jag bara träffat er en gång så går det inte att ta miste på vilken otrolig glädje och kärlek som strålade från er! Magiskt att fått se vackra Nokke, hur en häst kan "växa" så otroligt när du rider honom. "hittade" dej på ARVs FB, dottern som satt bredvid sa -Åh, är det inte hon med guldhästen? Önskar dej allt gott, sorgen kommer du alltid bära med dej, den kommer bara bli lite lättare att bära med tiden. <3
Tack Jeanette!
Dina fina ord värmer långt in i själen. Jag kommer alltid sakna min älskade vän men är så lycklig för all den kärlek han gett mig!
Han var och är för alltid mitt ALLT! <3
Skicka en kommentar