Morgon i stallet

Världens sötaste ponny kommer alltid när matte ropar, även om det är mitt i skönhetssömnen <3

Det här med bett

Cappes nya stång!
Kan tyckas väldigt skarpt att rida med blank stång, men det är användningen av bettet som avgör hur skarpt det blir.
Det viktigaste är att man själv vet vad man använder och varför, ett bett ska ALDRIG vara en hjälp för att få stopp på hästen!
ALDRIG!

 

Jag har många gånger rannsakat mig själv kring varför jag stoppar in ett bett i munnen på mina hästar. Varför känner jag att jag behöver det och hur kan jag uppnå samma sak utan?

 

Munnen är trots allt en av de känsligaste delarna på hästen och jag ryser och mår väldigt dåligt när jag ser en häst som ryttaren (enligt mig) misshandlar i munnen. Jag tror anledningen är enkel, okunskap. Tror inte någon med vilja göra sin häst illa. T.ex. istället för att lösa det bakomliggande problemet med en het häst väljer man att "betsla upp" för att på så vis kunna reglera fart och ha någon form av broms. En enkel genväg som i mina ögon är ren misshandel...

 

Har funderat mycket på det här med varför det liksom är okej att göra hästar illa, t.ex slå dem när de gör "fel", använda spö och rycka och slita i dem. Vi människor gör ju inte så i samma utsträckning mot andra djur. Det jag kommit fram till är att det antagligen beror på att hästar inte har något ljud för smärta. Något som då blir en fråga om att läsa av kroppssignaler och vara lyhörd, något som för oss rovdjur blir mindre lätt. Tror att vi uppfattar det som att denna behandling är okej för hästen eftersom den inte protesterar på ett sätt som för oss är naturligt. Ser detta allt för ofta och när vi blir frustrerade och rådlösa tar vi gärna till våld. Om du skulle skära din häst med en kniv så skulle den inte skrika...

 

Av den anledning reflekterar nog inte de flesta av oss över hur vi behandlar våra hästar i munnen, det är dessutom väldigt svårt för oss att titta in i hästens mun för att se de skador vi åsamkar där. Dessutom är det ofta så man får lära sig rida med ett bett och det blir en vedertagen praxis.

 

Så varför har vi då bett?

Jag tror att det är för att på ett enkelt sätt kunna lösgöra hästen. Av den anledningen passar en stång ypperligt enligt mig! Genom kedjan kan jag påverka hästens käke med minimal påverkan i dess mun och på så vis nå avslappning och lösgjordhet hos hästen. Vi får även ett redskap för att påverka överlinjen. Stången ligger still i hästens mun tackvare kedjan och vi kan ha så lite kontakt i tyglarna som möjligt. Endast genom lätta vibrationer i tyglarna kan man kommunicera med hästen genom kedjan. Detta kräver enligt mig givetvis en häst som i övrigt går att rida med kroppssignaler (vikt och tryck) för att slippa bromsa och svänga hästen via mun.

 

Jag rider mina hästar mycket utan bett och även mycket helt utan utrustning. Båda hittar fin avslappning och lösgjordhet men jag är inte tillräckligt skicklig för att kunna påverka form och samling som jag vill utan bett och därför blir bettet under dessa pass viktigt för mig.  

 

Användningen av bettet och en tanke på varför man har det i hästens mun och vad man vill uppnå bör därför vara frågor som alla ryttare ställer sig själva. Att fortsätta rida med bett utan att tänka igenom detta anser jag vara ren lathet och egoism.

 

Att sedan bettet även är väl utpassat är nummer två att göra. Hur många hästar går runt med förstora bett eller för tjocka bett! Uscha! Om din häst går och gapar, hänger ut tungan, går emot handen eller biter sig fast. Lös det inte genom att stänga igen hästens mun med nosgrimmor och rida på framåt. Lös det genom att finna den bakomliggande orsaken. Ett nageltrång kommer aldrig bli bra oavsett mängden penicillin så länge nageln sitter kvar...

Det är så lätt att ta sig tid att lyssna. Om du ser din häst i ögonen så lovar jag att han kommer tala om för dig precis hur saker och ting är. Hästar har ett mycket stort hjärta och är en gåva för oss människor, så snälla förvalta denna gåva på bästa sätt!

 

Underbara helg!

Vilken fantastisk helg! Ser att alla bloggat om att sommaren kommit och det var verkligen varmt och skönt i helgen. Vi har låtit hästarna börja sova ut nu, härligt! Nu börjar den lyxiga mockfria perioden.

I lördags var jag med som fotfolk på en kurs i akademisk ridkonst för Christofer Dahlgren.
Intressant att se en annan tränare.
Kursen hade både för- och nackdelar. Christofer var väldigt pedagogisk och engagerad i ekipagen men som fotfolk fick man inte någon info alls. Inte om ekipaget på banan, inte om vad Christofer tänkte eller vad han tittade efter. Som publik kände man sig därför lite utanför, alla vi som satt där hade ju också betalt pengar för att vara med på kursen. Så kursen gav mig inte så mycket men det var roligt att få träffa lite likasinnade och alla vänner!

Det jag gillade med Christofer var hans fokus på att ha kul med sin häst och vikten av att kunna förklara för hästen det man vill att den ska förstå. Klokt!
Även vikten av att ha en ridbar häst och att i t.ex. en skola kunna ändra form, takt, tempo etc.

Det bästa med kursen var nog den påse med stänger i Cappes storlek som jag fick låna med mig hem av Åsa! Ska prova dem ikväll. Har känt att det är dags för en stång med mer S-formade skänklar nu. Längtar som ett barn på julafton efter att få prova!!!

Jag reagerade verkligen kraftigt på kursen vad många av hästarna som var mycket missnöjda med sina stänger. De var förstora, slog i deras tänder och hästarna gick och gapade och tuggade. Såg inte alls skoj ut... Gillar att Christofer faktiskt sa till i dessa fall och föreslog kapson och/eller tränsbett. Jag och Nokke har ju gjort vår tandresa och jag vet vikten av rättanpassade bett och akademiska stänger är svåra att få tag på utifrån de kriterier jag har. Men då får man kanske strunta i utseendet på stången och leta efter andra alternativ helt enkelt!

Fick i alla fall bekräftat i helgen att jag har helt rätt tränare! Det finns nog ingen bättre än Birgitta Järnåker i hela världen! Allt hon står för och hur hon tänker och ser på hästar stödjer min egen syn till 110%. Jag är så lycklig att få privilegiet att träna för henne!

Ultuna tur och retur

Sedan jag köpte ny bil (vilken jag inte får dra något med förrän jag har B96 behörighet) så har båda mina andra bilar gått ut i strejk...Volvon han vill inte starta och Nokkebilen har gömt bromsen *ler*
Så på denna resa fick pappas Ujo ställa upp som dragbil, vilket han gjorde galant!
Tack snälla mamma och pappa!!!

Så var det dags för en av årets 2 tandresor igen.
För er som inte vet så har Nokke en rotfyllnad i M2 (överkäken) sedan 5.5år tillbaka och denna lagning behöver kontrolleras 2ggr per år. Det är även skönt att få en allmän tandstatus nu när herren hunnit bli 25år.

Nokke skötte sig exemplariskt som vanligt!
Finns nog ingen lättsammare häst att ha med sig när man reser.
Han imponerade på veterinärstudenterna med sitt lugn och charmade dem med sina trix.

Hans paradnummer att visa framtänderna "flemma" blev höjdpunkten och en mycket imponerad veterinär Wattle var tvungen att filma spektaklet.
Filmen skulle läggas in i hans samling där det bl.a. finns en film på en häst i Bulgarien som kan gapa på kommando. Det får väl jag och Nokke se till att fixa tills nästa resa ;)

Nokkes tänder såg fina ut, inga problem. Men dock börjar han få väldigt korta tänder och risken finns att de kan börja lossna inom en snart framtid. Men när den dagen kommer vet ingen och jag och Nokke kommer njuta av varje dag fram tills dess! Snart är det dags för bete och gräs sliter ju som vi alla vet väldigt lite på tänderna!

Sedan måste jag ju även berätta att jag fick beröm för min ridning och att jag inte slet något på Nokkes tänder genom bett etc. Blev väldigt stolt när Ove berömde mig inför studenterna.
Ryser när jag tänker på vilken skada bett brukar göra i hästars munnar, å inte verkar människor förstå när de säger ifrån heller...

Jag och Nokkis nyss anlända till Ultuna på tisdagskvällen

En skön promenad tog vi efter den långa resan och Nokke passade på att visa upp sig.

Vackra Nokkis!

Nokke redo för hemresan men sin "åka transport"-luva på.

Snart vit

Han börjar se lite större ut, eller hur!?

Snart är han vit igen min lilla lortis. Så skönt när vinterpälsen försvinner.
Det fungerar förvånansvärt bra att han honom barfota. Vägen börjar bli hård och lite stenig nu, men har är *peppar peppar* inge öm i fossingarna.
Man märker att han gärna i galoppen vill gå i vägkanten, så vist känner han av underlaget lite men inte mer än så. Jag känner mig så lättad.
Snart har ridplan torkat upp så vi kan börja finslipa lite igen, toklängtar!

Galoppör

I söndags blev det lite nya bilder på pojkarna, bland annat dessa racebilder på Nokkis.
Är man till största delen galoppör så måste man ju ibland få visa det.
Tycker mig se i dessa busgaloppbilder att han faktiskt blivit starkare i kroppen, han har fått bättre balans, viktfördelning och mer luft.
Härligt!

Förstå vilket privilegium det är att få ha en sådan här vän. Han och jag har 110% förtroende för varandra och jag känner mig alltid trygg på hans rygg! Så fort jag tänker på hur underbar han är så börjar jag gråta... Men så är det med stora känslor!
Underbara Nottis!

Emma och Nokkis

Visst är de fina ihop!

Förra helgen var Emma med mig till stallet och hjälpte mig med hästarna.
Givetvis var det hon som fick rida, något som Nokke uppskattade!

Cirkus!
Ja vi är lite knasiga alla tre...

Mys!

Djupa dialoger i vårluften

Träning på att formge och ställa på volt.
Världens känsligaste ponny var en perfekt läromästare!