Tror att alla vi som har barfotahästar har samma sak i huvudet just nu, den här jäkla isen!
Jag blir tokig!
Nu har jag turen att hagen är bra men resten av gården, vägen och ridplan är bara is.
Snäll granne som sandar vår gård med traktor underlättar in och uttagandet till hagen men det går inte att göra så mycket annat än det.
Stackars Cappe, han är som en bomb...
3 dagar har det varit så pass bra att vi vågat oss ut efter vägen. De två första gångerna gick jag med honom i grimma och då var han snäll som ett lamm.
3 gången satt jag upp, han inte mer än landa på hans rygg så exploderade han. Lilla knas, han skulle verkligen behöva galoppera av sig. Tur han är en mycket snäll bomb!
Imorse kom inte stackarna ut fören kl 11.00, så lång tid tog det att salta och sanda till hagen.
Passade även på att rida Cappe lite på ridplan, fanns 1/4 som var ridbar i skritt.
Han skötte sig bra men var tvungen att göra ett par levader och gnägga efter Maxine som stod snällt i stallet med Tomas som sällskap.
Hur gör ni andra med era barfotahästar?
Jag vill verkligen inte sko, men fortsätter det så här kanske jag blir tvungen av säkerhetsskäl.
Cappe har mycket energi och får han inte utlopp för den så kanske han inte kan fortsätta att kontrollera sig trots isen...
Det sista jag vill ha är en olycka.
Samtidigt börjar hans hovar bli så fina nu och nästa all röta är borta.
Han är oöm och rör sig så bra.
Usch vilket dilemma!
Antingen får all is försvinna eller så får det komma en halvmeter snö!
