Vilken otroligt fin respons jag fick på mitt inlägg igår, tack!
Har märkt att ni gillar när jag delar med mig av sådana saker, det kommer absolut blir mer.
Hästar är magiska väsen och i deras rike finns många skatter om livet att få ta del av.
Jag gör mitt bästa för att dela med mig av den lilla delen kunskap jag förstår av allt jag får av dem och jag försöker hela tiden lära mig mer.
Annars är det rätt lugnt nu, vilket är jätte skönt.
Detta är en riktigt lugn vecka med en hel del egen tid, så behövligt.
Ute regnar det, har gjort hela veckan och kommer fortsätta göra.
Allt är blött och geggit.
Hästarna sover inne på nätterna igen och det går inte att göra så himla mycket.
De är rätt kalla och blöta på kvällarna så denna vecka har vi mest longerat.
Prickig upphör aldrig att förvåna, han sådan humor den killen.
De dagar jag har longerat honom nu har han varit så himla pigg och glad.
Han springer runt på volten, gör galoppanslag, piper (det roligaste ljud jag hört), slänger med huvudet och med jämna mellanrum stannar han och hoppar på stället för att sedan fortsätta på volten i trav.
Ju mer han få mig att skratta, desto knasigare blir han och ju mer utbroderade blir hoppen.
Alltså han kan få mig att skratta så tårarna rinner.
Igår testade jag att haka på hans knasighet.
När han började hoppa gjorde jag likadant.
Det tyckte han var jätte kul och helt plötsligt började han följa mig och då kunde jag till och med få honom att "trampa" på stället.
Skit va häftig han är och tänk vad lätt det kan vara när man verkligen gör något tillsammans på lika villkor.
Cappe blev också longerad igår.
Det var riktigt intressant.
Han var rätt blöt och kall och det gjorde att han hade en helt annan trav än han brukar.
Bakdelen liksom studsade, så lätt och utan att riktigt ta mark.
Han landade på tårna och studsade snabbt upp igen.
Inte konstigt under omständigheterna, hans muskler var inte alls redo för någon form av belastning.
Klappar mig själv på axeln för att jag inte red.
Men det intressanta var att jag när jag såg detta verkligen förstod hur bra han rör sig annars och hur mycket han faktiskt arbetar även om han bara travar runt avslappnad i ett snöre.
När jag såg denna studsiga trav så blev det så tydligt att det tyvärr är precis så som många hästar rör sig till vardags.
Jag är så stolt över mina pojkar, vilka otroliga hästar jag har!
Att få ha två sådana stjärnor i min närvaro, känns som om hela stjärnhimlen är vår att nå.
Nu hoppas jag att regnet upphör, solen torkar upp marken och jag kan släppa ut stjärnorna i ett hav av gräs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar