När det händer

Underbar kväll igår, älskar att rida på sena kvällen när världen nästan sover och det känns som om jag har hela världen för mig själv.
Red först Lilja och hon var riktigt fin, kändes så mjuk och taktfast.
Vi red lite uppkortat steg och takten i trav och letade oss lite mot passagen. Känns tydligt att det är i vänster varv som vi kommer få passage först. Det brukar kunna vara så, att passagen kommer på den ena diagonalen först. Vi båda kände oss så nöjd efter passet och Lilja blev till och med lite varm. 

Efter Lilja var det Pilgrims tur.
Vi hade fokus på det vi upptäckte igår och jag försökte få oss att koordinera oss över hans inner fram i båda varven. Vi red bågar och omformning och det gick faktiskt över förväntan. Vi hittade ett läge som vi kommer kunna arbeta vidare ifrån.
Vi kombinerade även detta med uppkortade steg upp mot trampet för att fortsätta lite på det läge vi hittat nu på slutet. Pilgrim har lättare för skolskritten än piaffen, då det är lite klurigt för honom att koordinera om sig till det rent diagonala och taktökningen ur skritten. Därför ha vi ofta pratat om, jag och Ewa men även Birgitta, att vi kanske ska ta piaffen ur traven istället.
Men vi har inte riktigt hittat det läget, där det känns lätt och självklart. De gånger det inträffat har det mer känts som tur. *ler*
Men igår så händer det, ur den samlade traven kortade vi upp steget, behöll diagonaliteten och kom in i trampet som blev en piaff. Det kändes så enkelt, som en dans och den härligaste känsla spred sig genom min kropp.
Tänk så tydligt det känns skillnad, om saker händer av en slump eller om det kommer för att det helt enkelt är det rätta och det mest naturliga i världen.  
Det är i dessa stunder jag förstår vad det verkligen är att lära, förstå och kunna något. Inte bara hos mig utan även hos hästen.
Skolning.
På alla plan, genom hela livet.

Vi försökte inte uppnå piaffen en gång till, det hade bara varit att söka bekräftelse från min sida och det är något jag försöker jobba med just nu, att inte göra.
Vi har en hel livstid av ridpass kvar och så många fler piaffer att njuta av.

Svettigt värre

Svettig Pilgrim

Efter vårt magiska pass i måndags så var det igår dags för lektion med Ewa och oj så svettigt det blev *ler*
Vi red med bild och trots duggregn och tjock dimma, lyste mina nya lampor upp ridbanan, så bilden blev tydlig och skarp. Helt otroligt!
Vi red öppnor och det dök upp lite nya saker.
Jag upplever själv att höger formgivning blivit lite bättre men nu ställer det högra bakbenet till det för oss i vänster varv istället *skrattar*
Pilgrim är väldigt pigg just nu och har lite extra kraft och påskjut. Detta bidrar till att det blir väldigt tydligt att han glider iväg åt höger i vänster varv och jag har försökt styra upp situationen genom att försöka räta ut honom på ytter kapsontygel och ge eftergift på inner tygel men det går icke! Det blir som en tankevurpa i mitt huvud.
Detta har fungerat jätte bra i de kontrollerade situationer där vi tappar formgivningen och jag rätar upp honom, rider rakt genom mer påskjut och börjar om. 
Men nu när han är så pigg och på en mikrosekund har tryckt sig iväg sig åt sidan så spelar det ingen roll hur mycket jag försöker räta ut honom, det medför bara att det går mer åt sidan.
Istället (vilket är helt logiskt) så ska jag fånga upp honom på inner fram med hjälp av inner tygel, återfinna balansen där och på så vis reda upp situationen.
Kan säga att detta både var svettigt och klurigt men jag fann glimtar av detta och vet nu hur vi ska arbeta vidare.
Även Pilgrim fann detta svettigt, inte minst med det pass han hade med sig från i måndags. Så han blev rejält svettig, nästan lite löddrig. Blev lite varm i hjärtat dock när Ewa sa "vilket bra pass, att det dök upp lite saker att arbeta med så jag inte bara sitter här och säger "Bra!" hela tiden."

Det roliga var att trots detta svettiga pass så såg Ewa att det hänt en massa, små korta glimtar dök upp av vårt nya läge och jag fick ett kvitto på att vi faktiskt tagit oss ett steg framåt, vilket är just vad jag känt de senaste passen. Så nu är det bara att träna vidare. Vi pratade även lite om hur Pilgrims hals såg ut första gången vi mötte Ewa, då den var som en strut, jämfört mot nu när han fått en riktig hals, välvd och vacker. Tänk vad häftigt hur mycket som kan förändras genom rätt träning.

Nu är jag så sporrad att fortsätta träna på det som dök upp igår.

Nyduschad med pyjamas

 

Det där magiska

Igår hade jag och Pilgrim vårt bästa ridpass någonsin.
Det hade kommit några millimeter snö och snön har alltid en sådan inverkan på naturen att den gör världen helt tyst. Denna tystna tog vi med oss in i ridpasset och det blev en otroligt stillsam men intensiv upplevelse. 

De senaste passen har jag och Pilgrim börjat hitta ett läge i samlingen där han kan ligga kvar i niget och sjunka på sina bakben utan att samtidigt öka påskjutet. För just det har alltid varit lite av våran svårighet, att när vi ökat belastningen så har även påskjutet ökat successivt och det väldigt mycket väldigt fort. Detta har så klart berott på att Pilgrim inte riktigt kunnat ta emot belastningen och då tryckt sig ur, att han inte hittat koordineringen i sin kropp, att jag satt för liten ram för honom och att jag haft för mycket anspänning i min kropp. Givetvis kommer alltid påskjutet öka gradvis, men när hästen är skolad är denna ökning så otroligt liten i varje steg att den knappt märks medan den oskolade hästen kan gå från 0 till 100 på ett par steg. 
Men det är därför vi tränar och vi båda blir mer och mer skolade och igår tog vi ett enormt kliv i vår utveckling. 

På hängande tygel växlade vi skolskritt och upp mot tramp genom att öka takten.
I passagen kunde vi rida fler steg än någonsin då Pilgrim sjunk istället för att skjuta iväg. Då kraften ökade mycket mindre per steg så blev stegen så många fler innan kraften blev för stor. Den passage vi hittade igår är den passage vi kommer kunna rida hur länge som helst. 

Så i den upplysta paddocken med mörkret ruvandes runt om kring oss dansade vi. Tyst, mjukt, stillsamt och kraftfullt. Aldrig någonsin har jag haft ett sådant ridpass och ögonen fylldes med tårar.
Den 13:e december ställde vi frågan i vår julkalender; vad är magiskt med din häst och igår blev svaret så tydligt.

Adventskalender 2020

Du har väl inte missat min och Sara Källssons adventskalender på Instagram!?
Varje dag fram till julafton öppnar vi en ny lucka. Luckorna innehåller små tips, övningar, saker att utforska och fundera över.

Sedan i somras när jag var hem till Sara och hälsade på har vi funderat kring detta med hur vi når ut till flera, kan dela med oss av vår kunskap och får människor att väcka sin utforskarlusta. För för oss är detta med att utforska tillsammans med hästen otroligt viktigt.
Varje situation är unik precis som varje kombination människa-häst. Allt bildar något som är helt unikt och hela tiden i förändring. Därför finns det inga sanningar, utan allt omfattas av nyanser och därför blir det otroligt viktigt att våga lyssna, utforska och anpassa sig efter rådande omständigheter.  

Så nu hoppas jag att du vill följa vår kalender. Du hittar den på våra instagramkonton: @stall_nordansjo coh @vasterlundsgard och börja utforskandet tillsammans med din häst!

Grand "Ko"tell

Efter många dagars slit, kvällar, helger och nätter så är nu äntligen kornas lösdrift klar!
Kn ärligt säga att jag är mer än trött men också lycklig och nöjd.
Korna har fått en helt ny lägenhet med en en köldridå så det inte ska blåsa och snöa in i deras boning. De har även fått helt nya väggar och en inbyggd Thermobar (som som det kommer kopplas in vintervatten till med flottör).

Jag har betsat de nya väggarna med en brunorange färg. Blev så snyggt och prydligt och till våren kommer jag tvätta och betsa väggen längst in som är kvar sedan innan. Korna verkade gilla sin nya crib och det känns så skönt att slippa konka vatten till dem hela vintern, för jag kan säga att två kor dricker dubbelt så mycket som tre hästar. *ler*

 
Dock tyckte de att det var lite läskigt att gå igenom köldridån men jag lockade med mat och då gick det bra. Har lämnat ett par öppningar så det ska lära sig att gå igenom. De är väldigt modiga djur så redan innan kvällen kom gick de obehindrat in och ut genom köldridån. Lill-Jänta var så söt när hon vinklade bak öronen när hon klev in genom öppningen så att de inte skulle nudda i ridån.

Känns som alltid himla skönt att ha fixat sådant som man tänkt på väldigt länge.
Och nu har korna fått ett lyxigt boende och det känns väldigt bra i hjärtat.

Vare ljus!

Norrland, vinter, mörker, kyla, då behövs det lite extra ljus i tillvaron, så vet ni vad jag har gjort!?
Jag har bytt ut min belysning på ridbanan till lampor som motsvarar dagsljus.
Och jäklar vilket ljus det blev, tror jag lyser upp hela byn när jag tänder lamporna.

Jag och Tomas bytte lamporna i helgen med hjälp av skylift. Och jag kan säga att det var väldig enkelt att byt lampor eftersom allt var klart sedan innan, det satt ju redan lampor på ridbanan som vi nu bytte ut till nya. Men även om saker är enkla så betyder det inte att de tar kort tid. Vi höll på till midnatt båda dagarna men då hann vi även med lite andra saker som vi behövde en skylift till. Tomas gjorde ett jätte jobb i skyliften. Tänk vilken tur att jag har honom! Jag skötte markservicen, körde skyliften och hämtade saker. En på marken och en i skyliften känns tryggt om något händer även om det känns konstigt att mest sitta och titta på.

Lamporna jag valde är av fabrikatet Osram och heter Ledvance. De är på 6500K och 200W.
Jag kan inte annat säga än att jag är otroligt nöjd. Jag är otroligt kräsen när det kommer till ljus. Det ända jag egentligen gillar är dagsljus från solen, alla ljuskällor tycker jag har ett för gult sken. Men dessa lampors ljusbild ska vara det samma som solen ger på dagen. Ett ljus som upplevs vitt och rent och ger en perfekt färgåtergivning.

 
Lamporna gav verkligen ett resultat bättre än jag vågat drömma om och första ridturen i deras sken fyllde mig med lycka.  
Min förhoppning är nu att jag ska kunna sända live till min bästa instruktör Ewa Schaeder utan problem trots att det är beckmörkt ute. För lite vinter, kyla och mörker får inte sätta stopp för min träning *ler*
Tror jag hittills i år ridit 50 lektioner för Ewa. Och det går inte att förneka, träning ger resultat.
Och än så länge är det perfekt underlag så det gäller att njuta av det innan det ev. blir is. Vill inte ha samma mardrömsvinter som förra året. Önska snö och minusgrader.