Äntligen Grundbäck!

Det kom en pandemi emellan men nu har jag äntligen varit upp till Ewa i Grundbäck igen.
Senast jag var där var 27:e dec, det vill säga 6 månader sedan!!!
Nu känns det inte som en evighet eftersom jag och Ewa har telefonlektion två gånger i veckan men det är faktiskt på tok för länge.

Att få vara hos Ewa och ta del av henne och hennes hästars kunskap är för min utveckling ovärderligt.
Jag åker därifrån med en djupare förståelse för hästen som väsen varje gång.   
Så även om jag säger att resan skulle kunna vara för min egen utveckling så är den egentligen till för alla hästar jag möter.
Att jag på ett bättre sätt kan se hästen som häst och anpassa mig efter hästen.
Så inget är egentligen för mig i mitt personliga plan utan på en mycket större nivå, för hästen.
Det är annars lätt att prata om sin egen utveckling och sina egna mål, vilket så klart är viktigt men det är än mer viktigt att komma ihåg vad som behöver komma före allt det, nämligen hästen. 
Men vi är uppfostrade i ett samhälle som lär oss se till våra egna prestationer och att bryta det tankesätt och se på saken från ett helt annat håll kan vara en utmaning...

Denna dag hos Ewa blev det mycket rida.
Liz red sin vackra häst Elektron, Ewa red Clipp och Norm och jag red Cally, Shy Boy och Elektron. 
Oj så lärorikt.
Just nu är jag i en fas där jag lär mig så otroligt mycket av att se andra rida.
Det är som om jag ser de där små detaljerna som är viktiga och känner känslan i hela kroppen.
Precis som om mina sinnen skärps lite extra mycket och jag får en extrem fokus på ekipaget på ridbanan. Det är väldigt häftigt.
Jag har lagt otroligt mycket tid på min egen skolning och att rida lektion två gånger i veckan medför att jag vet exakt vad jag behöver ha fokus på just nu och nu kunde jag sitta och se på ridpassen och studera de där små sakerna som jag behöver just nu.
För det är en helt annan situation att se på ett ridpass för att lära eller se på ett ridpass när man undervisar.
Jag lär i båda situationer men olika saker och på olika sätt.

När Ewa red Clipp förundrades jag över hennes stilla och följsamma sits i de mest turbulenta situationer. Det blir en bra målbild att ha på näthinnan när jag själv tränar här hemma.
För jag tror man behöver se bra ridning för att utvecklas.
Och just detta med att se på bra ridning är tankar som snurrat runt mycket i mitt huvud på slutet och inte minst efter webbkursen som vi hade för några veckor sedan.
Detta måste vi göra något av känner jag.
Det kommer bli en av de stora positiva synergieffekterna efter denna pandemi tänker jag, möjligheten att lätt nå ut till många via webben.
Den möjligheten har så klart redan funnits länge men nu när den verkligen har måsta använts så har den nått en helt annan acceptans.
Det tycker jag är spännande och något som ska tas tillvara!

Denna vecka ska det bli 34 grader varmt!
Oj oj, detta kommer verkligen bli ett år av ytterligheter.
Blir det så varmt så tror jag träningen av hästarna kommer var lite på paus, får väl se vad de orkar och vill (gäller även deras matte).
Två veckor kvar av arbete och sedan börjar semestern, längtar!
Men inte lika mycket som vanligt faktiskt, att arbeta hemifrån har gett en vardag där jag hinner med att göra mycket mer och det är helt underbart. Jag känner ett otroligt lugn när jag arbetar hemifrån och det blir mycket mindre stress i vardagen.
Ska bli spännande att se hur hösten kommer bli.
Men först väntar en lång sommar <3