Bortom tid och rum

Igår när jag red Cappe hände något som aldrig hänt oss tidigare...

Det är rätt skönt faktiskt att arbeta hemifrån. Visst det är lite konstigt att bara prata med sina kollegor via telefon och mail men det är helt underbart med all tid man spar på att slippa åka till och från jobbet. Det är inte så att jag behöver "snygga till mig" på morgonen och jobba i nattlinne är det nya modet.

Jag har försökt att varje dag mocka och rida en häst på lunchen.
Även det är otroligt lyxigt! Jag slipper utsätta mig för onödig smitta och får vara med mina bästa vänner lite extra.

Igår hade jag tänkt ta Pilgrim på lunchen men Cappe kom galopperandes till grinden så det blev han först.
Vi arbetade lite för hand på rollerbit och sedan hoppade jag upp.
Har jobbat honom från marken i lite drygt en månad nu och igår var första stunden på hans rygg på så länge.
Jag har verkligen investerat tid i vissa dela av hans grundutbildning nu när vi har satt igång igen på allvar.
Och han blev så lycklig av att bära mig på hans rygg och när jag hade ridit två varv i skritt, trav och ett par språng terre a terre (på hans helt egna initiativ) och hoppade av så hände det.

För en sekund var det som om vi flyttade oss till en annan plats. En plats dit jag och min hästar ibland hamnar, en plats bortom denna verklighet, en plats av magi. Där får vi en stud av total samförstånd och en förening av våra två medvetanden till ett och det är något som är otroligt svårt att beskriva.
Det var Nokke som första gången tog med mig dit och det är lite han som byggt denna plats.

Det är inte så ofta jag får besöka denna plats men när det händer så känns det som om jag förstår meningen med allt.  Det går så klart inte att vara där jämt, det är en plats bortom tid och rum men dessa korta besök betyder allt.
I alla fall, jag satt av och i och med att jag gjorde det gnäggade Cappe och vips var vi där.
Precis på samma sätt som Nokke tog mig dit på och på samma sätt som Lilja gjorde en av de första gånger jag red henne hemma hos Ewa.

Känslan var överväldigande och jag grät hela vägen ned från ridbanan.
Ni vet, så där befriande och av lycka.
Kan inte riktigt förklara men att få besöka den platsen tillsammans med Cappe, det är stort. 

Det är något speciellt med ens första egna vita häst <3

Distansarbet

Jag sitter och tittar ut genom fönstret och ser mina hästar busa i hagen.
Solen skiner och jag kan se hur de verkligen njuter.
De galopperar runt, stegrar och bockar och det ser så härligt ut.

Just nu sitter jag hemma och arbetar, jag är beordrad hemarbete de kommande 2v till att börja med, med tanke på rådande omständigheter i landet. Ett sätt att säkra driften av våra mest kritiska tjänster på myndigheten, att försöka öka sannolikheten att hålla vissa nyckelfunktioner friska.
Och med detta väder och hästarna utanför fönstret så gör det inte direkt ont att sitta hemma.
Tur det finns teknik som möjliggör att arbeta på distans. 

Jag håller dock fortfarande lektioner.
Att träffas utomhus, hålla avstånd och inte kramas ska vara riskfritt.
Men blir det en lock down eller liknande så går det ju faktiskt att även ha lektioner på distans.
Tekniken idag stödjer även den typen av arbete på distans och så rider ju jag varje vecka för min fröken.

Fotade en bild på Pilgrim i hagen för några dagar sedan.
Har ni sett så fantastiskt fin han blivit i kroppen!?
Hans länd har blivit välmusklad och han har fått en sådan stolt hållning.
Pilgrim är en överrörlig häst och han har alltid varit svag i sin länd och att han nu genomgått denna förändring, det är verkligen stort! 
Hans länd är inte längre svag och han är så vacker att titta på att man tappar andan.
Hela hans utstrålning har förändrats och det värmer att se.

I helgen gjorde jag och Tomas de sista ärendena i Birsta. Köpte hästmat, vattendunkar och lite annat som kan vara bra att ha om man vill hålla sig hemma.
Det är faktiskt lite roligt att lägga ut just denna bild med tanke på alla skämt som just nu delas på sociala medier gällande toapapper. Men detta är vår vanliga konsumtion, vi köper och fyller på skåpen på toaletterna när det är slut. Men alltid retar denna bild någon och det är lite roligt *ler*

I natt drömde jag att jag kom hem efter jobbet och då hade Tomas kapat ned björken vi har direkt vid vår altan bredvid huset. Jag älskar den björken och på sommaren bor de nötväckor i dess holk. Men i drömmen var trädet helt ruttet invändigt så han hade varit tvungen att kapa ned den.
Jag vaknade illa till mods och ute nästan stormar det idag, undra om någon försöker säga mig något.
Men björken står här precis utanför mitt kontorsfönster och vad jag kan se gungar den inte ens i vinden så jag hoppas att drömmen inte ville varna mig för  något. 

Kan du gå på skaren?

Det är så skönt nu med vår i luften.
Igår visade termometern +19 grader i solen och det var helt ljuvligt ute.
I dessa tider av virus som sprider sig över världen som en löpeld är det härligt att i alla fall vädret visar sig från sin bästa sida. 
Att bo på landet, på en stor gård och ha hästarna hemma är en väldig lyx. Så för mig skulle ett totalt utegångsförbud bara vara uppskattat *ler*
Skämt och sido, jag hoppas folk förstår allvaret i detta och ser längre än sin egen näsa...
Men nog om det.

I söndags kom det regn, efter att ha haft den mest perfekta ridbanan så blev den återigen en hockeyrink på måndagen. Men tisdagen kom med sina 19 grader (kanske 9 i skuggan) och vips var allt bra igen!
Banan förvandlades till något som liknade strösocker och jag och Pilgrim rörde runt underlaget där uppe ordentligt så det nu ska tina extra snabbt.

Det är rätt häftigt att rida en skolad häst som Pilgrim på ett sådant underlag.
När jag ledde runt Pilgrim på banan gled han omkring lite men när jag satt upp kunde jag fördela hans vikt lika mellan hans ben och kontrollera påskjut och bärkraft och helt plötsligt kunde vi gå hur lätt som helst.
Jag tänker att det blir lite som om vi ska försöka gå på skaren utan att sjunka igenom. Då måste vi kontrollera den kraft vi sätter ned våran fot med, hur vi tar emot tyngden från våran kropp och hur vi sedan väljer att trampa ifrån och skjuta oss framåt.
Precis det är vad det handlar om i ridningen och skolningen av hästen, att hästen lär sig kontrollera detta och sedan kunna använda sig av det.

Det ger också en tydlig bild av detta med balans.
Tänk att du ska bära någon på din rygg och sedan lyckas gå på skaren så den håller.
Helt plötsligt blir du väldigt beroende av att personen du bär på inte stör din balans.
För händer det och du tappar balansen så kan du inte längre kontrollera de faktorer som gör att du kan gå på skaren och du kommer trampa igenom, kanske du till och med måste ta ett snabbt steg åt sidan för att inte ramla.

Jag tycker liknelser är bra för att lättare förstå och att rida sin häst ska vara lite som att gå på skaren, den kontrollen vill jag att min häst ska ha och kunna ha.  Och då kan jag inte vara den där personen på ryggen som sätter käppar i hjulen för det.
För jag önskar verkligen att vi alla kan förstå hur otroligt viktigt detta med balans är och vilket otroligt ansvar som ligger på oss varje gång vi sätter oss på hästens rygg.

Form, ansvar och tid

Böjd häst, rida på böjt spår, formgiven, linjering mm. mm.

Jag tittar på bilder på Instagram och ser häst efter häst som har alla sina kroppsdelar på väg åt olika håll. Detta skrämmer mig lite så jag tänker att jag måste skriva något om detta med formgivning och vad det faktiskt innebära att hästen är böjd.

Böjd är egentligen ett väldigt dåligt ord, men något som de flesta använder. Jag tror att ordet böjd bidrar till att människorna rider sina hästar förböjda. Jag kommer därför i denna text använda ordet "formgivning" vilket faktiskt är ett bättre ord som mer talar om vad det handlar om. 

Vad är då egentligen formgivning? 

Jo det handlar om att hästen ska följa den väg den går på.

Om vi rider hästen på ett böjt spår ska hästen forma sin kropp efter det böjda spåret. Notera att det är hästen som ska forma sin kropp inte vi som ska forma den åt hästen! 

Om vi blir riktigt nördiga kan vi tänka på hästens kotrad, hela vägen från atlaskotan till sista svanskotan och att alla dessa kotor ska ligga som ett perfekt pärlband på det böjda spåret. Ingen kota eller pärla får avvika från den böjda linjen, då är det perfekt. 

Jag märker dock hur många idag som blir för nördiga, ned på en sådan detaljgrad att det knappt går att rida om man skulle försöka hålla sig efter det. Det blir diskussioner om små små saker i sitsen, sittben hit och bäcken dit och axlar och midjor och lårben mm. Nästan till en sådan grad att det går till absurdum. 

Jag säger inget om att sitsen är otroligt viktig och kan man inte vara i balans med hästen så är det svårt att uppnå bra saker. Men detta är en process som behöver ske tillsammans med hästen och det finns ingen generell lösning. 

Sedan får vi inte glömma något annat som är otroligt viktigt, hästens ansvar. 

Jag tror att när vi rider våra hästar så behöver vi båda ta ansvar. Jag har ansvar över min kropp och hästen över sin. 

Därför är det hästens uppgift att formge sig efter det spår vi rider på. 

Det vi gör som ryttare är att guida hästen och tala om vilka grad av formgivning vi önskar, men det är hästens jobb att utföra det.

Om ni tittar på filmen ovan när jag rider Pilgrim så ser ni hur han själv tar ansvar för sin formgivning och formar om sig själv, endast utifrån tanken hos mig om vilken väg vi ska rida. Nu är Pilgrim rätt skolad och han formar om sig på endast ett fåtal steg. Men här är det otroligt viktigt att låta det ta den tid hästen behöver för att koordinera om sin kropp och hitta den nya formgivningen. En oskolad häst behöver givetvis en längre tid och fler steg på sig för att lyckas med detta och det är här jag tror många går fel. De låter inte denna process får ta den tid den behöver utan de tar över hästens kropp och försöker sätta en formgivning innan hästen egentligen hunnit med sig själv och så vill inte jag rida.

Och då blir det lätt så som jag ser på bilderna på sociala medier med hästar som har sina kroppsdelar åt olika håll. 

Rätt anser jag att det är när hästen har sin panna i rörelseriktningen, huvudet ska vara lodrätt mot marken (inte vinklat eller vridet) och mitten på nosryggen ska linjera med mitten på bringan. Se bilden ovan.

Men ibland är det även bra att få se hur det INTE ska se ut. Försökte hitta en bild som visar det och hittade en gammal på mig och Nokke. Tror att det kan vara bra att även se det som är fel ibland för att lära sig. Så man kan jämföra rätt mot fel.  

På bilden på mig och Nokke ser ni följande: 

• Jag försöker fysiskt påverka Nokkes kropp till att bli böjd genom att ta i inner tygel (detta är otroligt vanligt och något som nästan alla elever jag möter gör i början). Det är lätt att se hur detta påverkar min kropp negativt så pass att den inte längre följer med i rörelsen. Det får även direkt negativa konsekvenser i Nokkes kropp.
• Nokkes panna är inte längre mitt för hans bringa
• Huvudet är inte lodrätt mot marken utan tippat med nosen till vänster
• Hans kotrad följer inte det böjda spår jag tänk rida på 

Jag vet inte hur många av de som ser denna bild som skulle tänka att detta är "fel". 

Och detta är ändå milt i jämförelse med de bilder jag ser idag på sociala medier. 

Nu har jag framfört mina tankar kring formgivning, hur tänker du? 

Tyngden av rätt utrutning

För ett bra tag sedan beställde jag en kedja från Sara på Beckers häst och smide.
En kedja olik alla kedjor jag tidigare provat.
En kedja gjord med eftertanke och utifrån funktion.
Men vintern har varit hemsk och jag har knappt kunnat rida, har ridit två pass, inte ridit på en vecka ridit två pass osv.
Och för att verkligen kunna utvärdera något vill jag ha 5 pass, även om jag direkt under första passet jag provade kedjan fick en klar bild av den.

Men nu har underlaget varit bra en längre period och jag har kunnat prova kedjan ordentligt.
Kedjan är mer än dubbelt så tung som min "vanliga" kedja. Rundade mjuka länkar som bildar en slät yta mot hästens kinkedjegrop.
Och kedjan är verkligen jätte tydlig utan att bli för "skarp".
Dess tyngd gör att eftergiften kommer på millisekunden du ger den och minsta vibration i tygeln ger direkt respons hos hästen. Tyngden hos kedjan hjälper till att skapa en takt som hjälper hästen i de olika gångarterna.
Kontentan blir att man kan rida på hängande tygel med full kommunikation utan att skapa frustration hos hästen.
Med frustration menar jag när missförstånd uppstår.
Trots sin tydlighet är kedjan ändå "förlåtande" och det är nog den egenskap jag uppskattade allra mest hos den.

Som jämförelse har jag en kedja som jag rider Pilgrim på när vi ska rida ett pumpa-pass med hög tonus.
Denna kedja har som en liten båge på mitten och denna kedja kan jag säga är "icke förlåtande".
Den kräver en skolad häst och en skolad ryttare med en skolad hand.
Men när allt funkar skapar den magi.

Men mycket av den känslan kan jag nu uppnå på min nya kedja utan risken för att skapa frustration.
Ett perfekt komplement i min verktygslåda!

Jag tycker dock att det är viktigt att belysa att var sak kräver sitt kontext.
Denna kedja kräver så klart ett stångbett som den passar ihop med, men även all annan utrustning och förutsättningarna runt omkring. Det finns aldrig någon mirakelpryl som kan användas som löser allt åt dig. Men det finns prylar som antingen gör det lättare eller svårare.
Och denna kedja (till rätt stångbett) gör det lättare!

Pilgrim och jag har faktiskt funnit nya nycklar i galoppen tack vare denna kedja och det är jag otroligt glad för. Tror mycket av det kommer från den takt kedjan skapar och det hjälper honom. Så nu har detta blivit min vardagskedja, så byter jag kedja utifrån specifika behov och speciella pass.

Välkommen våren!

Äntligen är det ljuvligt väder!
Våren är här med takdropp och plusgrader och Pilgrim kan äntligen få vara nakenfis.
Jag tänker på det, alla som förespråkar att hästar minsann kan vara utan täcke för det är naturligt för dem.
Men hur naturligt är det egentligen att ha någon som bestämmer över deras liv, när de ska äta, vad de ska äta, rider och arbetar med dem, mm. Nä jag tror på lyhördhet och att anpassa sig efter situationen.
Jag har nog inte förstått hur mycket kylan påverkat Pilgrim men i år när han har fått ha ett varmt täcke på sig varje dag så är han en helt ny häst.  

Underlaget på ridbanan har varit riktigt bra i flera dagar nu och det är så ljuvligt att få börja arbeta hästarna igen.
Och hjälp va fina alla är!
Jag och Pilgrim har haft lite fokus på galoppen och jäklar vilken galopp han har alltså!!!
Lilja har jag ridit på fullcheek med öglor och koordinerat henne över framdelen. Hon har fått ett otroligt jämnt påskjut och i och med det upplevs hon som otroligt "lättriden". Så de sista passen har jag tagit henne lite mot trampet och passagen och hon är ju verkligen helt otrolig. Vilken häst!
Cappe har haft en ganska lång period av lite lugnare arbete och är nu under igångsättning. Vi ska successivt öka upp arbetet och belastningen. Han är söt som socker och en stjärna som alltid. Det är rätt lyxigt att ha en äldre skolad häst. Så under perioden när vi renoverade huset och både Lilja och Pilgrim var i viktiga skeden i sin skolning så kunde Cappe få vara den som tog det lite lugnt. Men nu finns det tid för alla tre igen och det är underbart.    

Så nu njuter vi av våren och de snabba skiftningar som sker i vädret.
Men hela tiden går det åt rätt håll och det är ljuvligt. Jag längtar efter barmark, solvarma pälsar, lera och doften av jord.
Snart tittar små skillor och krokusar upp i rabatterna och strax efter det tussilago.
En ljuvlig tid står för dörren och aldrig har jag längtat och välkomnat våren så mycket som i år!
Hejdå isen och välkommen mjuka vårvägar och vattenpölar.   

Söndag kväll

Måndag kväll

LYCKLIG!!!

Igår kom världens bästa Ted och skottade vår vår ridbana efter alla snö som kommit under veckan.
Jag tänkte att isen under skulle vara hal, det har ju trots allt varit hockeyrink där uppe, men den magiska process som sker mellan is och snö hade redan börjat göra sitt jobb och det var faktiskt inte halt.
Lyckan var total och jag testade banan på direkten och den var verkligen kalas.
Så nu känner jag mig hel igen.

Jag hoppas verkligen att detta håller i sig nu och att våren kommer utan is.
Denna vinter har verkligen varit hemsk och jag tror det flesta som har häst känner lika.
Så nu vill jag inget annat än att kunna hålla igång ridningen och få komma igång och träna igen.
Både jag och hästarna längtar.
Ikväll kommer jag rida alla tre och hoppas även kunna göra det hela helgen!
Har en del ny utrustning att prova men det är svårt att få en uppfattning när det har gått att rida två pass och sedan ingenting på två veckor. Det behövs kontinuitet och en plan när man testar och utvärderar nya saker så nu hoppas jag att det finns möjlighet till det.

Önskar er alla en härlig helg! 

Ingen ridning än...

Vädret fortsätter att vara skit men det börja ändå kännas som vår och då blir allt lite lättare.
Bara att vänta lite till så kommer detta bli bra, i slutet på mars förra året var det barmark på ridbanan och snart är vi där! Längtar så himla mycket!
Denna vinter kommer gå till historien som den sämsta någonsin.

I helgen var vi och hämtade spån.
Jätte skönt att hämta spån så det räcker länge och finns hemma när det behövs. Vi köper sopsäckar på 410l och fyller dem fulla. Dessutom blir det jätte billigt när man åker till sågen och skottar själv. Fint kutterspån, inte det minsta dammigt. Toppklass!
Efter spånhämtning var hela gänget och käkade pizza, så mysigt att gör sådan små saker i vardagen med människor man tycker om.

Denna vecka har inletts med snö, mängder med snö. Vi har nog fått 20-30cm och under snön är det is. Hagen har dock blivit jätte bra och det är skönt, hästarna slipper ha boots på och jag spara så mycket tid varje morgon när det bara är att släppa ut dem.

Nu håller jag tummarna på att snön och isen blir kompisar och smälter samman så det blir ridbart igen. 

Hon som är söt som en karamell och vacker som en blomma