Sjukstuga

Alltså denna förkylning...
Jag är *peppar peppar* aldrig sjuk men nu har jag fått förkylningen från h*vetet.
Jag har en hemsk hosta och fulla lungorna med slem.
Jag mår lite bättre, mår skit igen, mår lite bättre och mår skit igen och så här har det fortsatt nu i 3 veckor.

Trots att jag är helt slut så har jag försökt börja pynta lite hemma inför advent.
Så vissa bitar av huset är nu jätte mysiga och på andra ställen är det fortfarande byggkaos och jätte skitigt *skrattar*
Men om jag har lite ork i helgen så ska jag försöka ta och diska alla saker som står i drivor på bänkarna så jag kan ställa tillbaka dem på sina riktiga platser.
Hoppas även kunna byta till julgardiner.

Mina hästar är så fina att det känns som om jag bara skryter om dem, men det är faktiskt precis så.
Att mitt i natten dansa runt i passage uppe på banan med Pilgrim, ja det går inte ens att försöka förklara storheten i.
Vi har fått lite snö och underlaget är helt perfekt.
Ingen is, hagarna är toppen och ridbanan tipptopp!

Imorgon ska jag till Ånge och ha lektioner och jag håller alla tummar för att det ska vara fint väder och sol men även att jag får det vädret på söndag. Det vore verkligen underbart att få vara ute i solen några timmar.

Hoppas ni alla får en fin helg!

Alla är viktiga

Igår kväll red jag lektion för Ewa och det var så himla härligt.
Kändes som om det var en evighet sedan då jag varit både sjuk och bortrest med jobbet.
Vi red omformningar och öppnor.
Gick jätte bra, Pilgrim var som en dröm.
Jag känner mig som ett proffs när jag sitter på hans rygg.

Vi har ju haft en del fokus på passagen på slutet och det har faktiskt gett häftiga resultat i skolskritten.
Skolskritten är nu som en passage i skritt typ, alltså med gung och höga knälyft fram. Sjukt häftigt.
Han är verkligen en uttrycksfull häst och jag tror inte det finns några begränsningar för hur långt vi kommer nå tillsammans.  

Lilja har fått följa med på några uteritter under den senaste veckan och hon älskar verkligen det.
Det märks så himla tydligt, för dagen efter en uteritt är hon extra pussig och mysig.
Hon är verkligen en häst som vill arbeta mycket för att hennes humör ska vara på topp.
Så nu när jag varit sjuk och renoverat huset och därmed ridit lite så visar hon tydligt att hon är lite missnöjd. 

När Lilja är missnöjd brukar hon nafsa mig i jackan, hon har väldigt lite tålamod och vill gärna prova att göra tvärt emot det jag ber henne om som t.ex. inte vilja stå still och vänta medan jag sätter på Pilgrim grimman för att leda ut dem på morgonen.
Hon är lite som mig när jag är missnöjd, hon blir lite obstinat *skrattar*
Men när hon får jobba och kännas sig viktig och behövd då är hon glad.

Jag har också märkt att Lilja tycker vissa saker är extra viktiga.
T.ex så anser hon att man ska ryckta innan man rider. Om jag bara borstar av henne är hon inte nöjd, tror hon tycker jag är lite slarvig då. Utan det ska vara ordentligt och det innefattar en rycktning och jag får absolut inte glömma borsta henne i pannan.
Det är också mycket viktigt att gå in i boxen innan man ställer sig på gången för att bli sadlad och på kvällen när man tar in henne i stallet för natten ska hon gå själv in i boxen (vilket betyder att grimman ska tas av ute i gången gärna långt före henne box) det är ett ansvar hon vill ha.

Jag är så himla glad över att jag kan ha mina hästar hemma så de har möjlighet att få sina behov tillgodosedda. De är alla olika med olika önskemål om hur vardagen ska fungera.
Jag kan tänka på det i bland, hur bra alla gör det som står uppstallade i stora stall med många människor och hästar. Det kan inte alltid vara enkelt. Inte om man som jag vill tillgodose alla hästars önskemål och behov om hur de faktiskt vill ha saker och ting. 
T.ex. så är det verkligen viktigt för hästarna i vilken ordning de får mat, i vilken ordning de går till och från hagen och att får en häst mat så måste man ge de andra också (om ack så lite så ska det ändå alltid ges). Jag tänker att i ett stort stall är det lätt att människorna bara ser till sin egen häst och dess unika behov och ser inte alla hästarna som en helhet.
Men bryr man sig om sin häst så betyder det att man måste bry sig om alla andra hästar också.
För det är viktigt för hästarna och de har stenkoll på hur vi tänker och agerar.
För dem är alla viktiga och det måste det vara för oss också.  

Stjärnglans

Så fin "julklapp" från en fin vän och elev

Vet ni vad, vårat hus är klart!
Hoppas på fint väder i helgen så jag kan ta några bilder och visa er.
Nu gäller det bara att trappa ned arbetet lite i taget, är helt slutkörd och det ska bli så skönt att få återgå till vardagen igen. Förkylningen börjar släppa och det har faktiskt varit lite skönt att vara sjuk och ligga lite i soffan.  

I helgen som var åkte jag till Bräcke och höll lektioner, en liten nätt arbetsdag på 12h. 
Jag är i Bräcke en gång i månaden och det är verkligen otroligt roligt när ens elever gör sådana enorma framsteg.
Alla hade verkligen klivit upp en nivå sedan sist och det är precis det som gör mitt arbete så himla roligt och givande.
Att ha elever som är engagerad och tränar flitigt gör att det går att höja nivån på träningen och börja pilla med små detaljer, för i det lilla ligger det stora.

Dagens största stjärna!

Det är lätt att tänka att 12h arbetsdag är påfrestande, men sådana här dagar ger energi.
Jag åker hem med laddade batterier och en massa idéer och ny kunskap som mina elever och deras fina hästar gett mig.
Tänk så mycket vi kan lära av våra hästar, inte bara inom konsten i sig utan även gällande livet i stort. Det är verkligen stort om vi tänker på det. 

Sötnötter!

Hemma är min ridbana helt framtinad och så där perfekt i underlaget.
Så jag och Pilgrim har galopperat en hel del.
Det är lika bra att passa på innan det blir snö och is.
Vi har haft fokus på fattningar för antingen trampet i stigbygeln (ytter-inner) eller hjälpen för terre a terre (puff med skänkeln). Det är intressant att utforska hur de olika signalerna ger olika galopper och hur otroligt bra de fungerar.

Jag har också haft mycket fokus på vilka förberedelser jag behöver göra för att få den galopp jag tänkt mig. Det som känns riktigt bra är att vi både har galopp och passage nu.
Dessa två rörelser ligger väldigt nära varandra och det är inge konstigt att galoppen kan försvinna medan passagen utvecklas eller att det blir galopp då tanken var att försöka nå passage.
Men nu känns det som om nöten är knäckt och jag har både passage och galopp och kan be om det jag önskar. Det är lite coolt.

Ikväll är det lektion för Ewa, veckans bästa dag!
Får se vad hon har i åtanke för oss.

Regn, rusk och russin

Nu är det november och november visar sig verkligen från sin sämsta sida.
Regn, grått, is och allmänt blä.
Huset är nästan klart, tror vi är inne på sista veckan nu, så skönt!
Jag har varit och jobbat nästan en hel vecka i Stockholm och sedan blev jag super förkyld med hostan från helvetet.
Så jag har inte ridit på nästan två veckor...

Men i onsdags kväll var det minusgrader och ridbanan var jätte fin så jag och Pilgrim tog en sväng mitt i natten.
Det är något speciellt med att rida mitt i natten, det finns som mer tid då, svårt att förklara men som Ewa sa det "det är färre som gör saker den tiden och då finns det mer tid ledig". Finns något i det...

Pilgrim var magisk.
Den hästen, jag fattar inte, han är inte från denna värld.
Han fick vila en vecka, sedan red jag två pass och sedan fick han vila en vecka till och när jag red i onsdags så var han så magisk att det inte ens går att förklara.

Vi har lekt med passagen en del på slutet med fokus på att växla passage/trav.
Igår bjöd Pilgrim på något helt nytt, att ur skritten gå upp direkt till passage.
Wow va häftigt!

För mig är det precis så här jag vill att träningen ska fungera, att hästen erbjuder saker när den är redo för det.
Jag har tänkt på det nu när jag följt den Kraftskapande vägen med Ewa som mentor ett bra tag, allt faller på plats av sig själv.
Jag behöver inte tänka utbildningssteg, utbildningstrappa eller liknande.
Jag behöver bara känna tillförlit för vägen och allt faller på plats av sig själv.


Videon ovan tycker jag är otroligt viktig.
Oavsett vilken väg du väljer att ta med din häst så är det viktigt att först lära sig gå en hel väg.
Så många som hela tiden "plockar russinen ur kakan" utan att först kunna baka själva kakan.
Jag ser detta hela tiden och jag har absolut inget emot att man är öppen för olika läror och tillvägagångssätt. Det är jag också, vi kan alla lära av alla.
Men när man tar lite här och lite där och tror att man kan bygga ihop något eget utan egentlig kunskap, då tror jag att man gör sig själv en stor björntjänst. 

Det är nog väldigt få människor idag som bakat en hel kaka och får vi möjlighet att lära av en sådan människa är vi otroligt lyckligt lottade.

Så idag i denna dystra, regniga november så lyser jag upp min tillvaro med tacksamhet för att jag mött Ewa och för allt hon delar med sig av.

Året går mot sitt slut

Tiden rusar fram och snart är vårat hus äntligen klart.
Bara lite på framsidan kvar runt bron nu, så skönt!
Vi har fortsatt mycket att göra samtidigt som vi även måste vinterställa gården.
Hästarna har flyttat upp från betet (det gjorde de i fredags) och sommarhagarna är avställda i väntan på nästa års gräs.
Det är alltid mycket att göra på en gård innan snön kommer men nu tror jag att vi ligger i fas, det släpper en del av stressen.

Förra veckan rev vi den lilla ridbanan (16x32m) på den stora (30x50m).
Jag hade valt att ha kvar den lilla banan fram till kursen med Ewa Schaeder och det hade varit så bra väder med plusgrader.
Men den helgen blev det kallt och sedan dess har vi haft minusgrader.
Stolparna frös så klart fast men vi stalltjejer tog varmvatten och spett och vi gjorde en fantastisk insats och vips så var banan riven. Så nu är den redo för vinterns första skottning, men hoppas den dröjer.

Mina hästar är super fina just nu!
Jag har börjat rida upp Pilgrim lite så smått efter att haft han lite lägre i tonus medan vi renoverat huset.
Vi har börjat leka lite mer med passagen och nu kan jag växla passage-trav när jag önskar.
Det är så jäkla häftigt!

Lilja är super pigg.
Ojoj, att rida henne nu är både super kul och svettigt.
Märker verkligen att hon älskar våra gemensamma och det gör jag också.

Och Cappe, min fina underbara Cappe.
Han som jag hållit lite för mig själv på slutet för att han önskat det.
Men under kursen med Ewa förra helgen så bad han för första gången om att få vara med!
Nu fick han inte det, men han ville.
Sedan dess har han varit så otroligt fin! 

Jag har smugit igång med lite lektioner, kör mina stora grupper så jag kan ha många lektioner på en gång en dag i veckan samt att jag har mina träningar i Bräcke och Ånge en gång i månaden.
Men snart hoppas jag kunna börja köra igång för fullt igen. 

Har köpt mig en liten griffeltavla på en antikmässa från 20-talet.
Helt perfekt när man håller lektioner och rita övningar på när man förklarar.
Fungerar även utmärkt i minusgrader, super nöjd!

Sedan har vi även monterat nya isolerade fönster i garaget.
Så nu återstår bara att spruta isolering på vinden så är garaget varmbonat och klar, goals!

Denna vecka kommer jag arbeta tre dagar i Stockholm, får se det som lite paus och chans att vila. 
Även om jag kommer ha extrem abstinens efter mina hästar.

Vad är en häst och så här rider vi

I börja på detta år sa jag "detta kommer vara året då jag fokuserar på hästarna och vår gemensamma utveckling".
Och vilket år det varit än så länge!
Hela åtta gånger har jag varit upp till Ewa och fantastiska fem gånger har Ewa kommit ner till mig och än är inte året slut.
Det har även varit kurs med Birgitta Järnåker här på gården och en kurs i WE med Pia ter Bruggen.
Utöver det har jag haft ett egen ordnat ridläger hemma för första gången, deltagit på ett par intressanta kurser bl.a. en i djurkommunikation samt hållit fler lektioner än någonsin. 
Och jag törs nog säga att all investerad tid verkligen gett resultat.
Att ha Ewa som mentor och vän och de möjligheter det ger är för mig större än vad jag kan beskriva här i ord.
Jag känner mig så tacksam, överväldigad och ödmjuk. Men känner även en enorm kärlek.  

I helgen var det åter igen dags för kurs hemma på gården.
En kurs för representanter, adepter och elever inom Kraftskapande Ridkonst.
Ewa Schaeder kom ner till mig på fredagen och kursen var lördag och söndag.

Denna kurs kommer bli ett återkommande event första helgen i november varje år och ha samma team och namn varje gång.
"Vad är en häst och så här rider vi"

Det är så lätt att fastna i gamla mönster och vanor och för att inte glömma alla normer som man lätt ramlar ner i, men vi vill hela tiden utvecklas och därför känns det extra intressant att ha samma tema varje år. 

Lördagen ägnade vi åt "vad är en häst". Vi började med att titta på hästens skelett och en av deltagarna hade med sig 2 hästbäcken och de tillhörande korsbenet "Sacrum" som består av 5 sammanväxta kotor.  Där korsbenet (Sacrum) och bäckenvingen (Ilium) möts finns den omtalade SI-leden.

Sacrum, bäcken, ilium, SI-led

Efter många djupa samtal gick vi ut i stallet och tog Lilja till hjälp för att titta närmre på de delar vi pratat om.
Vi började med att betrakta hur hästen betar samt äter hö.
Hur den rytmiskt rör sitt huvud till höger och vänster och på så vis skapar en hälsosam böjning i sin kropp åt de båda hållen.

 

Höger böjning

Vänster böjning

Sedan gick vi in i stallet och betraktade Liljas bäcken.
Vi pratade om korsbenet och dess betydelse, om hästens länd och vikten av hur hästen rids.
För att ta ett av exemplen vi tog upp så pratade vi om vad som händer när hästen sträcker sitt bakben för långt bak under ridningen.

Alla hästar kan sträcka sitt bakben visst långt bak utan att behöva ändra sitt bäcken.
Inom detta område vill vi hålla oss när vi rider.
Om vi däremot rider hästen mer framåt och utan att den håller ihop sin kropp kommer bakbenet hamna längre bakom hästen än vad som är önskvärt.
För att kunna lyckas med detta kommer hästen behöva behöva ändra bäckenets position och tippa det, korsbenet sänks, korset blir platt och hästen måste spänna sin rygg för att klara av belastningen och detta kommer ge en överansträngd länd och en öm rygg.
Så logiskt och ändå är det så många som rider sina hästar på detta sätt.  

Efter genomgången i stallet var det dags för några ridpass på banan och vi plockade med oss våra kunskaper dit.
Jag red Pilgrim och det är så himla häftigt att få känna hur mycket han utvecklas mellan varje gång Ewa är här. Han mognar både kroppsligt och mentalt hela tiden.
Något som är jätte stort för oss är att han kunde skrittarbeta nästan ett helt pass med fullt fokus utan att bygga på sig mjölksyra.
Men vi har lagt ner ett enormt jobb, både på min sits och hans mentala utveckling.
Så det är verkligen roligt nu när det ger resultat.  

På kvällen efter avslutade lektioner i paddocken samlades vi runt den öppna elden där vi helgrillade fårlår, marshmallows och fortsatte våra samtal om allt som hör livet till.

Det är något magiskt med eld och fina vänner

Egen balans + sträckta tyglar, går det?

Dag två fortsatte sedan med temat "så här rider vi" och fokus låg på sittandet.
Vi började med att utforska en del saker i stallet, i sadel, på sadelbock.
Vad händer med vårt bäcken, hur håller vi vår balans, hur påverkar tyglarna oss?
Går det verkligen att hålla sin egen balans med sträckta tyglar?
Sedan gjorde vi som dagen innan och plockade med oss det vi pratat om upp till ridbanan. 

Så var det den där lilla detaljen med hakan...

Jag och Pilgrim hade fokus på öppnor under söndagens lektion, följa sin böjning och omformning.
Väldigt nyttigt och givande.
Vi hittade många bra små saker att fortsätta fokusera på.
Så i "hemläxa" har vi fortsatt arbete med öppnor med mindre böjning.
Jag har det senaste halvåret gjort en stor beteende förändring gällande min sits och det börjar verkligen ge resultat.
Fokus nu ligger på att höja hakan, men det känns som en baggis med tanke på allt annat jag lyckat förändra. 

Mattes fina pojkar vill båda två vara med på kursen

Summa summarum var det en fantastisk kurs, kanske den bästa jag någons varit på.
Samtalen, gemenskapen, värmen, vännerna, hästarna, maten, ja allt!
Jag längtar redan till nästa år!