Dags att börja bena ut lite saker

Det finns så mycket jag vill skriva om bett, bettlöst, handen och dess inverkan.

Så mycket att jag skulle få göra 100 inlägg *skrattar* men på något sätt måste jag börja bryta ned det.

Inte bara för er utan kanske mest för mig själv.

Få ned allt i små greppbara beståndsdelar som tillsammans kommer bilda en helhet.

För det är i de små detaljerna som helheten skapas.

Vet inte om ni sett Homunculus gubben innan men den är en representation av hur stor del av vår hjärnbark som styr olika kroppsdelar.

Figuren ovan (som kommer från Vetenskapens värld) illustrerar till vänster den motoriska delen av oss och till höger den sensoriska.

Eftersom nervbanorna i vår hjärna är korsade så styr höger hjärnhalva vänster sida av kroppen och vice versa. Så därför hör färgkoderna på höger sida i bilden till vänster kroppshalva och tvärt om.

Vi kan lätt se utifrån bilden att våra händer har en otroligt dominant roll och att de använder en stor del av våra hjärnas kapacitet, både motoriskt och sensoriskt.

Något som jag som ryttare kan ha en enorm fördel av men även nackdel…

Handen kan bli vårt mest finstämda instrument; känslig, lyhörd och koordinerad.

Men den har också en tendens att ”ta över” och bli dominant och på så vis skulle kunna brukas som ett maktmedel över hästen. Men det absolut vanligaste är att den är där och ger små signaler hela tiden fast det egentligen inte behövs.

Det krävs träning för att skola sin hand och det viktiga är att man börjar bli medveten om handen för att sedan kunna utveckla den till det finstämda instrument den kan bli.

Jag hittade något intressant som fransmannen François Robichon de la Guérinière (1688-1751) skrev i sin bok ”Ridkonsten”.

”Handen ska alltid verka först, och skänklarna följa dess rörelser. Detta är en generell princip som gäller vid både naturliga och artificiella gångarter eftersom hästens huvud och bogar kommer först.”

Jag tänker dock att det absolut viktigaste i min kommunikation med hästen är den mentala biten.

Att jag använder intellekt, mina sinnen och min hjärna för att kommunicera med hästen är nog det som kommer först för mig.

Ni vet den där känslan av att man bara hann tänka något och hästen reagerade, det jag tror vi alla ryttare eftersträvar.

Men detta är klurigt för det kräver att man är i samklang med hästen och att både häst och ryttare kan hålla fokus på varandra och detta kräver skolning.

Inte bara skolning av hästen utan även skolning av ryttaren.

Och det fick mig att tänka på en text av Ehrengranat som Ewa skickade till mig i slutet på förra året:

”Nybörjaren straffar hästen med sinne och eftertryck, förmenande att hästen tredskas eller sätter sig emot hans vilja.
Den oerfarne tänker inte på att hästen inte kan ana hans/hennes vilja.
Den erfarne näpser honom tålmodigt bara för bristande uppmärksamhet på känningen och dess hörsammande. Skillnaden är högst väsentligt och viktig, därför att ryttarens sinne i senare fallet vidare mindre sättes på prov.”

Ni ser detta är mer komplext än vad jag nosat på här. 

Men detta var mina tankar för idag.
Det kommer mera inom detta men fram till dess tänker jag att ni kan prova hur mycket ni använder handen när ni rider.

Hur ofta ger ni en hjälp med handen som ni hade kunnat låta bli och vad händer när ni medvetet står emot en sådan impuls, vad gör er häst? 

Testa, fundera och analyser.