Äntligen tillsammans

Sedan Lilja flyttade in hos oss förra sommaren har jag haft en dröm om att ha alla mina hästar tillsammans. 
Tyvärr har det inte, av olika omständigheter, varit den mest praktiska lösningen men nu, nu var det äntligen tid för det.
Cappe och Lilja har ju gått tillsammans hela sommaren eftersom de fått begränsat bete och bara ätit gräs några timmar om dagen.
Men i helgen flyttade Pilgrim upp från betet och in i vinterhagen till sina "nya" vänner.
Ja Cappe och Pilgrim har ju alltid gått ihop innan men nu har ju Lilja tillkommit i ekvationen.

Jag kan säga att jag var rätt nervös när jag släppte ihop Lilja och Pilgrim, lite konstigt kanske ni tänker, egentligen är de båda hästar funkar i vilken flock som helst, men det hände en sak förra sommaren som ändrade deras relation.

Man pratar ofta om hästminne och jag förstår faktiskt att det uttrycket uppkommit.
Hästar är långt mycket mer tänkande varelser än vad många människor inser och med väl utvecklade kognitiva förmågor.

Men åter till händelsen föra sommaren.
När Lilja flyttade in kom hon och Pilgrim väldigt bra överens.
De gick inte i samma hage utan Lilja fick bli hagkompis med Donne.
Men de gånger jag skulle rida ut på Pilgrim och Steffi följde med på Lilja var de så gulliga med varandra.
De kunde klia varandra i manen och snosa länge i varandras näsborrar.

Men allt detta förändrades efter en ridtur.
Vi hade precis kommmit tillbaka till stallet och suttit av hästarna.
Vi var väl lite oaktsamma (då de kom så bra överens) så utan att jag märkte det klev Lilja fram bakom Pilgrim och stoppade upp nosen mellan hans bakben.
Inget konstigt tyckte hon, hon måste ju kolla om han hade en snopp.
Men Pilgrim blev helt överraskad och skrämd och sparkade bakut rakt in i bringan på Lilja.
Lilja tog det hela med ro för hon insåg att hon fick skylla sig själv.
Men från den dagen var Pilgrim livrädd för henne.

När de till vintern flyttade in fick Pilgrim och Lilja boxarna bredvid varandra.
Lilja som är ett sto kunde ibland pipa åt Pilgrim genom boxväggen (oftast när Pilgrim hade mat kvar men inte hon) och det triggade Pilgrim till att bli arg och det slutade alltid med att de sparkade i boxväggarna åt varandra.
Men de lugnades sig efter några veckor men hela vintern kunde någon gång ibland sparka åt varandra i boxarna.

Så ni förstår ju hur jag kände när jag skulle släppa ihop dem...
Och ja, de rök ihop.

Släppte ihop dem på fredagen när jag jobbade halvdag och jobbade hemifrån.
De nosad lite på varandra, några gånger, sedan vände Lilja rumpan till och sparkade Pilgrim och istället för att gå undan vände även han upp rumpan och sparkade tillbaka.
Sedan fortsatte detta tills de båda blev trötta.

Efter det har läget varit lugnt, de har nu vapen vila *ler* och ingen av dem vill gå så långt igen att de hamnar där.
Lilja blev på söndagen brunstig och är nu lite kär i Pilgrim och han beter sig faktiskt lite som en hingst till och från.

Det är verkligen intressant att se hästarna interagera med varandra.
Tror verkligen att Lilja och Pilgrim kan lära en hel del av varandra.
Just nu visar Lilja en så fin respekt för Pilgrim och Cappe och hon överreagerar inte alls så mycket som hon brukar kunna göra.
Cappe han glider runt som den söta ponny han är och försöker se extra gullig ut när stämningen blir lite tryckt i hagen.

Alltså det är så himla ljuvligt nu att varje dag mötas av min egna lilla flock i hagen, det är sådan lycka!
Stämningen dem emellan blir bättre och bättre och jag tror att detta kan komma att bli riktigt bra.