Nyfiken i en strut

Jag är en extremt nyfiken person, det är nog en av de största anledningarna till att jag vet ganska mycket om mycket.
Så fort jag hör något jag inte vet nått om måste jag genast ta reda på mer om det.
Så min nyfikenhet har gett mig ett otrolig sug efter kunskap och en vilja att hela tiden utforska olika saker.

Sist jag var uppe hos Ewa så pratade vi en del sadel och Ewa pratade även lite om en dressyrsadel.
Det väckte självklart ett sug hos mig att rida i min egen dressyrsadel igen som jag inte suttit i på säkert 3år.

Sist jag red i den sadeln så kändes det verkligen ingen bra och har därför inte ridit i den något mer.
Men nu var det dags.
Varför kan man tänka och den enkla anledningen är min stora nyfikenhet.
Hur skulle det nu kännas att rida i denna sadel, vad skulle jag upptäcka och vilka nya insikter skulle jag få.

Det första jag tänkte när jag satt upp och började skritta var "oj det här känns inte så hemskt som jag trodde".
Den andra insikten kom när vi började trav "oj, vilken stabil sits jag fått".

Jag har under senaste tiden lagt extremt mycket tid och kommit till många insikter som skolat min sits.
Det är absolut lång väg kvar men när jag igår red i dressyrsadeln kunde jag känna att jag faktiskt gjort en del jobb redan.
Jag kunde sitta still, mina underskänklar for inte runt som vispar (vilket de gjort tidigare i den sadeln) och jag kunde behålla min position i sadeln även om den har en helt annan utformning än min skolsadel. 
Kort och gott var det inte en sådan katastrof som jag trott.
Men vill ändå tillägga att jag inte har några som helst planer på att börja rida i dressyrsadeln för det blev inte bra totalt sätt.
Anledningen till att det kändes bra ett tag är allt arbete vi lagt ned innan med annan utrustning.  

Till en början kändes Pilgrim fin, jag upplevde att han fick lite mer rörelse i dressyrsadeln, men efter en stud resulterade det i att han mer och mer föll isär, vilket är helt logiskt.
Jätte intressant insikt.
Det som kändes som positivt i att han fick mer rörelse kom ifrån min sits som jag inte kunde hålla statisk i dressyrsadeln.
Som jag nämt tidigare har jag jobbat så länge på att bli still men att jag tenderar att bli lite statisk ibland och nu behöver bli medveten om det för att kunna bli mer rörlig när det behövs.
Små nyanser som är väldigt viktiga. 
I denna sadel kunde jag inte bli statisk vilket till en början kändes ok.
Men när inte Pilgrim längre hade hjälp av min sits (som nog blev lite för följsam) föll han isär.
Tror att han för någon som stått och tittat på vid sidan om banan skulle upplevas som väldigt fin och avslappnad (om man inte vet vad man tittar efter).
Han frustade mycket, längde ut sin överlinje, men blev efter en stund på tok för låg, mycket vikt på frambenen och han tappade tonus.
Blev väldigt tydligt hur han öppnade sina bakknän och han slutade bära mig. 

Inte det minsta konstigt men mycket bra att få upplev hur pass viktig sadeln är för både människa och häst.
Och hur nyttigt det är att utforska för att kunna veta vad man vill uppnå och varför.
Det är så lätt att ha förutfattade meningar om saker och ting och det är nog det absolut värsta jag vet.
Jag tror helt klart att alla kan lära sig nått av alla och att rida i dressyrsadeln igår gav mig många nya infallsvinklar. 
Det kommer dessutom bli lättare för mig att guida en elev som rider i en sådan sadel.

Så om jag ska försöka summera det jag kom fram till igår så blir det: 
För att skola häst och människa är utrustningen man använder sig av av högsta vikt. 
Att använda sig av för ändamålet rätt utrustning är något som absolut inte får förringas. 
Att tro att man kan nå sitt mål utan rätt förutsättningar är som att arbeta i uppförsbacke och motvind samtidigt.
Man kommer till nya insikter under resans gång och idag skulle jag aldrig drömma om att t.ex. skola en häst barbacka (och inte heller i en dressyrsadel *fniss*).

Livet är för kort för att lägga tid på omvägar men när man nått målet kan man göra precis vad som helst.
Jag tänker att det är viktigt att förstå att det är skillnad på ridning och ridning.
Ewa pratar inte så mycket om att rida längre utan mer om att bli buren och jag håller fullkomligen med.
Det är en otrolig skillnad orden emellan och jag har nog trott att jag har förstått men det jag lärt mig under senaste året har verkligen visat för mig att jag inte visste det jag trodde att jag visste.
Insikten är långt mycket djupare än jag kunnat ana.
Ridning ska inte ske på bekostnad av hästen och att förstå vad det verkligen innebär tror jag att jag fattat nu och upplevelsen i dressyrsadeln igår bekräftade det.

Så det var en väldigt givande stund på banan men nu hänger jag upp dressyrsadeln på sin krok i sadelkammaren igen.
När jag tar ner den nästa gång, ja det återstår att se.