Nu kör vi!

Världens bästa Lilja!
Lilja är som ni kanske vet inkörd och jag har en dröm om att köra släde med henne med en massa bjällror och renfällar.
Men eftersom det var ett tag sedan hon blev körd så går det ju inte att bara spänna henne framför en vagn och hoppas på det bästa.
Nej vi behöver göra en lite inkörning light.

Så i söndags fick jag hjälp av en kvinna här i Sundsvall som har hästar hon kör och tävlar med.
Jag har aldrig i mitt liv kört en häst så det finns lite att lära och tänka på.
Lilja var så ljuvligt fin.
Så mjuk och följsam och det känns tryggt att hon redan kan det jag nu ska lära mig.

Vi började tömköra och det gjorde hon galant.
Det kluriga var att få ett bra påskjut från henne samtidigt som jag inte skulle skynda mig och dessutom hitta kontakten i tömmarna även när vi svängde.
Man blir så otroligt mycket långsamare när man går bakom en häst (än när man sitter på) och det var mycket nytt för nervsystemet att processa.
Framförallt vikten av min kropps position för att kunna t.ex. ge en eftergift i rätt ögonblick och vara följsam.
Missbedömde jag något kunde det leda till att jag hamnade ett halvt steg efter.
När man blir buren av en häst så följer man med i hästens rörelse på ett mer naturligt sätt och min kropp kan läsa av hästens, här måste jag helt förlita mig på min syn. 
Tur Lilja är tålmodig när människan bakom ibland inte hängde med.
Men hon är den bästa läraren.
När min timeing var rät hade hon öronen glatt framåt och när jag kom efter eller tappade en töm vinklade hon bak öronen för att visa sitt "missnöje" med mig. *fniss* 

Efter en stund satte vi på henne skaklar av torkad sly.
Hängde upp dem i tömkörningsgjorden med hårsnoddar så att de skulle lossna av sig själv om något hände.
De var dessutom så torra och spröda att de skulle gå sönder direkt om nått hände.

Först fick det hänga på var sin sida om henne och sedan satte vi ihop dem i änden. 
Det var väldigt häftigt att uppleva skillnaden som blev när vi satte på "skaklarna".
Det var som om Lilja taggade till och hon lyste upp som en sol.
Det syntes verkligen att hon ÄLSKAR att vara körhäst.

Det blev även mycket mer tydligt för mig med skaklarna efter.
Så mycket lättare att få förståelse för svängradie och vikten av påskjut (framförallt i svängarna).
Det var så otroligt givande och så mycket jag kommer kunna ha med mig i ridningen också efter detta.

Nu är tanken att sadelmakare Pia ska få renovera min loksele efter nyår när hon är tillbaka efter sin mammaledighet.
Vi provade den på Lilja i söndags med hjälp av instruktören och den var i rätt storlek.
Tänk vilken tur, att selen jag köpte på auktion när jag var liten nu passar på min fina körhäst. 
Dock behöver en del läder bytas ut då det torkat, draglädren är för korta och selen behöver kompletteras med en svanskappa och en baksele.
Men det kommer bli så himla bra!
Nu sitter jag och finkammar Blocket efter slädar.
Tänk om min dröm snart kan gå i uppfyllelse!