Liljas söner

Skog Røder

I lördags spenderade jag en hel dag hos Ewa Schaeder. Åkte 06.00 på morgonen och var hemma 01.15.
Jag älskar dessa dagar.
Telefonlektioner och ridkurser i all ära (älskar verkligen dem) men att få vara hos Ewa, prata om stort och smått och rida hennes hästar, ja det kan ta dig steg framåt som annars skulle kunna ta 2år.
Ewas hästar har en magi att ta fram det just du behöv just i stunden.

Jag har sedan kursen med Ewa tänk ännu mer på min sits.
Har ju gjort ett enormt jobb med den men det är långt kvar.
På kursen blev det uppenbart för mig att jag måste bli snabbare på att anpassa mig och inte bli statiskt still.
Detta är en väldigt liten nyans och inte det lättaste att få till.
Att ha arbetat så länge på att bli still och sedan i det bli "rörlig", ojoj vilken utmaning.

Det jag fann under kursen var att jag nu behövde komma tillbaka lite mer på mina hästar.
Att (förenklat) ta överlivet bakåt och på så vis få mer samling utan att ta i tygeln.

Hos Ewa fick jag äran att rida Liljas tre söner, Röder (3år), Gorm (5år) och Himing (6år). 
Alla lika underbara på olika sätt.
Men den av pojkarna som lärde mig mest var Gorm.

Skog Gorm

Måste bara börja med att säga wow!
Red Gorm för ett år sedan och då var han som en jätte bäbis, riktigt unghäst och nu kändes han otroligt skolad.
Skolad på det viset att han var så medveten om hur saker och ting ska vara samt hur han vill ha det.

Red en övning på Gorm med halter, övergångar och ryggningar.
Det gick bra fram tills vi skulle börja backa. 
Där började det strula och jag kände att Gorm verkligen försökte förmedla något till mig.
Det gick helt enkelt inte att backa.
Fick motreaktion på motreaktion.
När jag rider en häst för första gången är jag alltid lite avvaktande och försiktig.
Så har jag alltid ridit nya hästar och då tar det ett tag innan jag törs lita på magkänslan och följa den.
Det gör mig lite passiv men det ger mig också tid att känna in.
Men det brukar också förutsätta att jag rider enkla kravlösa pass och nu blev vi verkligen inslängda i en riktig utmaning.
Men det är det bästa med Ewa, hon vet också vad man behöver.

Att sedan finna vad det var Gorm försökte förmedla var en sådan lättnad.
Och självklart hade det med min sits att göra.
Tänk att han tillsammans med Ewa kunde finna denna detalj som annars skulle ha kunnat ta flera år att komma till. 
Det vi fann var att jag i ryggningen blev stel, min sits motverkade hästen och det började redan i halten när det väl började strula.
Att sedan ändra sitsen och hitta den där lilla rörelsen i kroppen och känna att det funkade var underbart.

Det absolut bästa var efteråt då Gorm verkade mycket nöjd över det han visat mig. 
Jag tänker på det, om man aldrig får möjligheten att rida en så pass skolad häst så kommer man kunna rida 100 år och aldrig verkligen FÖRSTÅ hur viktig de små nyanserna är, vikten av att vara dynamisk och att inget steg är det andra likt.

"Teori är inte verklighet" 

Lite lustigt att jag sa just de orden innan vi gick ut och red och att det sedan var precis det jag fick lära mig.
Åh dessa underbara hästar, vad jag älskar er!

Skog Himing

Sist ut av Liljas söner var Himing.
Sist jag såg han bli riden var också ett år sedan när jag red Gorm och då var han en busig tonåring med egna idéer.
Nu var han som en helt annan individ.
Så mjuk och ljuv. Tänk, han som jag tyckt varit minst lik Lilja nu hade störst del av hennes godhet över sig.
Han var som en katt att rida.
Gorm är mer lik Lilja i sina rörelser, lika så Röder men Himing kändes som en häst av fullblodtyp.

Jag red även Elektron, alltså den hästen!
Han är en riktig Yvonne-häst, det känns som om vi verkligen förstår varandra.
Han är väldigt lik Pilgrim på många sätt, kanske därför jag förstår honom så väl.

Nu längtar jag redan till nästa gång jag ska upp till Ewa! 
Tack Ewa för ännu en underbar dag med dig och dina fina hästar!

Himing och Gorm juni 2017