När relationen sätts på prov

Min modiga Cappe!

Jag vet att jag sagt det ett antal gånger redan men min och Cappes relation har stärkts nått enormt sista året och att det har varit en av de stora fördelarna med hans långa konvalescens.
Och igår fick vår relation genomgå ett eldprov som verkligen bevisade hur långt vi kommit.
Om detta hänt för ett par år sedan vill jag inte ens tänka på vad som kunde ha inträffat.

Jag och Steffi red ut, jag på Cappe och Steffi på Lilja.
Vi skulle rida upp på berget men efter vi kommit 1/3 av vägen sa Cappe att han tyckte det var en jätte dålig idé.
Jag lyssnar alltid på Cappe, han är mycket tydlig när något känns tokigt så vi vände och gick ned igen och tog en sväng efter vägen.
Cappe ville gå upp till grannens ladugård och gå in på gårdsplanen som är så där lagomt läskig.
Den är fulla av saker, bilar, stora silos, kor som råmar, mjölkmaskinen som låter mm.
Han älskar verkligen läskiga saker, att få bli lite spänd och sedan stolt gå förbi och frusta efteråt.
Vore han människa skulle han nog klättra i berg och hålla på med extremsport.

När vi sedan vände hem red vi förbi grannens hage med kvigor och tjur.
Vi hade gått förbi dem på vägen bort också men då stod de och betade.
Men nu såg de oss på långt håll och de var extremt nyfikna.
Hela flocken kom och gjorde oss sällskap.
Hagen löper precis längs med vägkanten men varken Lilja eller Cappe är speciellt rädda för korna så det är inget problem.
Även om det tittar skeptisk ett par gånger när de kommer i full fart mot staketet, som om det vill försäkra sig om att tråden finns där till deras räddning. 
Jag brukar också titta på den låga tråden och tänka att det är otroligt att de inte hoppar ut.
Men igår var det precis vad som hände...

När vi passerad slutet på deras hage ser jag tjuren hoppa över staketet precis när vi rider förbi.
Han fastnar i tråden med ena bakbenet, rycker till och vips så har hela tråden gått av.
Som tur är blir kvigorna rädda och springer längre in i hagen med tjuren han följer efter oss på vägen.

Oj så mycket man hinner tänka med en tjur i hälarna.
Jag är inte rädd för tjuren man vill inte ha två skenade hästar med en tjur efter på en bilväg.
Jag säger till Steffi "tjuren hoppade ur hagen och följer efter oss" "vi måste fortsätta att rida på framåt och ta det lugnt men hästarna får INTE stanna".
Jag tittar bakåt och ser att tjuren glatt följer efter.
Ju längre vi kommer desto mer stressad blir hästarna och jag försöker hålla mig lugn och inte själv bli stressad eller uppjagad.

Men wow va modiga hästarna var.
De förstod allvaret i situationen och Cappe var med mig hela tiden.
Jag tror aldrig jag har upplevt att han litat på mig så mycket någonsin innan.
Det var samma känsla som att sitta på Nokkes rygg, att veta att vi fanns där för varandra.
Tittade på Lilja och hon småtravade lite på lång tygel, stressad men behärskade sig och Steffi satt där så lugnt och fint utan att ta i henne, helt perfekt.
Min modiga Blomma!

När vi började närma oss gården började jag fundera på lösningar.
Hinner vi ta oss in i stallet och stänga dörren och hålla tjuren ute?
Vad händer när han ser Lilll-Jänta, är hon brunstig?
Kommer mina kor i kombination med tjuren göra hela situationen än värre?

Men hinner inte tänka så mycket mer för när vi kommer runt svängen mot gården vi ser Tomas på gräsklipparen framför ladan.
Vi börjar vifta och ropa, Cappe travar nu sidledes men försöker inte dra iväg.
Tomas vinkar glatt tillbaka tills han ett par sekunder senare ser tjuren efter oss.
Han hoppar av klipparen och jag ropar "ta en pinne och mota bort honom".
Sagt och gjort, Tomas får tag i en gren och motar bort tjuren som snällt springer tillbaka tills sin flock.
Jag och Steffi skyndar oss in i stallet och stänger dörren.
Båda helt förstummade över vilka otroliga hästar vi har.
Spänningen släppte och mina ben började skaka men det gick snabbt över.
Vi blev aldrig rädda men en liten dos extra adrenalin fick vi allt. 

Så här efteråt känner jag en sådan otrolig stolthet över vilka otroliga hästar jag har.
Det är verkligen när det händer oväntade saker som relationen sätts på prov.
Känner sådan tacksamhet inför dem båda.
Känner att förtroendet vuxit från allas håll.

Vi ringde sedan till grannen och de kom och fångade in tjuren som glatt kom tillbaka till sina tjejer.
Hoppas han väljer att stanna kvar där nu.

Har du och din häst varit med om något där er relation satts på prov?
Vad hände och hur gick det?