Denna djungel

Igår red jag lektion för Ewa i den nya Ecuyer sadeln. 

Hjälp va annorlunda den var gentemot den gamla modellen. 

Det är en jätte fin sadel, hästarna älskade den men den passade inte mig alls. 

10min in i passet hade jag kramp i bröstryggen. 

Man ska inte rida om man inte kan vara snäll mot sin kropp så jag satt av och gick ner till stallet och sadlade om till Augustan. 

Skillnaden blev så tydlig när alla spänningar i min kropp försvann. 

För mig var sätet problemet i den nya Ecuyern. 

Sätet är väldigt djupt med ett högt framvalv, precis som på en vanlig dressyrsadlel. 

Detta låste fast min kropp, jag kunde inte föra fram skänkeln eller glida runt i sadeln utifrån vad som hände och detta statiska läge för min kropp med min svaga höger höft gav mig kramp. 

Dessutom var sätet lite för brett för min smak. 

Men det jag noterade var att när jag sadlade med denna sadel la inte Lilja ett endaste litet öra bakåt.

Hon kan verkligen se arg ut när man sadlar henne och sadlar man dessutom henne lös i boxen låtsas hon bita lite åt en. 

För mig är det viktigt att båda parter gillar sadeln. Hästen som ska ha den på sin kropp och jag som ska bli hjälpt av den i min ridning.

Jag hoppas kunna utforska lite mer och prova lite mer sadlar men vet att jag skulle bli mer än nöjd med Amazonas Augusta. 

Förutom testet av sadeln red vi en övning under lektionen med serpentinbågar och omformning. 

Syftet var bl.a. att ge hästen tid att hinna forma om sig och låta hästen känna att den kan bidra. 

Vi red serpentinbågar med olika vidd och hjälp va mindre lätt de flacka bågarna var. 

Jag skrattade och kände mig som en nybörjare. 

Prickig var super fin! 

Han som haft det lite klurigare i vänster varv ett tag var precis tvärt om igår. 

Det gillar jag, då sker utveckling, att man kan byta vilket håll som upplevs som det lätta. 

När jag senare på kvällen vid 23.15 tog in hästarna dansade norrskenet över himlavalvet. 

För mig är det väldigt magiskt, Nokke bli alltid extra närvarande under dessa stunder. 

Att tillsammans vandra med hästarna in från hagen till stallet under detta skådespel är en känsla som gör en ödmjuk, ödmjuk inför livet. 

Det liv som är, det som varit och det som komma skall.