De finaste

Blev en så himla underbar dag igår även om lektionen med Ewa blev inställd, vi kommer köra till helgen istället.
När jag kom hem efter jobbet la jag mig och sov 1h, snacka om behövligt.
Kimbra låg som en liten boll på mig hela tiden och vi sov så gott tillsammans.

Sedan skulle jag ha ridit Prickig på lektionen, men då den blev inställd så tog jag Lilja istället och red tillsammans med Emma och Maxine.
Vi red på ridbanan och Lilja var helt underbar.
Så mjuk och följsam och vi travade ganska mycket med fokus på lite olika vägar.
Sedan tyckte Lilja att det var dags att galoppera.
Hon är så rolig, lägger in anslag själv när hon känner sig mjuk och varm i kroppen.
Vi fick en hel långsida i galopp igår, eller galopp och galopp det blir lite mer terre à terre känsla då hon gör fattning på fattning på fattning.
Jag red i Ecuyersadeln och det kändes riktigt bra.
Det krävs otroligt mycket av min sits för att kunna sitta stilla och stadigt när hon gör detta.
Lilja skjuter verkligen iväg med båda bakbenen samtidigt och det är så lätt att jag då tappar balansen och åker lite bakåt med överlivet.
Men igår hittade vi känslan tillsamman i dessa fattningar och fick nog till 6st på rad, vilken härlig känsla.

Vi red nästan 1h och när vi var klara tog vi in pojkarna.
Det regnade ute och var minusgrader så Cappe var mycket tydlig med att han ville IN!
Men när han kom in visade det sig att han bara var jätte törstig (vält ut vattnet i hagen under dagen) och efter han druckit i typ 5min sa han "nu kan jag gå ut igen".
Men de fick vara inne och mysa istället.
Tänk att det känns så konstigt att ta in hästarna redan kl. 20.00 men de tyckte det var skönt, jag vill ju gärna ha dem ute så längs som möjligt (läs: tills jag går och lägger mig).

De fick stå inne och äta hö helt enkelt medan jag gick in och gjorde middag och myste lite i soffan med Tomas som köpt wienerbröd och tittade på Hollywoodfruar på tv.
Vid 22-tiden gick jag ut till stallet igen för att rida Pilgrim.
Även han fick Ecuyersadeln.
Passet blev jätte bra.
Vi red lite piruetter, samlad skritt, uppgångar till trav och lite samlad trav.
På slutet var han så himla fin och kändes helt liksidig i båda sidor.
Tror aldrig vi ridit så fina volter.

Har varit otroligt nyttigt att rida i dessa sadlar.
Jag har hittat så mycket nytt i min sits.
Märker att jag tappar stödet i höger stigbygel och har all vikt i vänster.
Nu är jag ju väldigt sned efter en gammal skada i höger höft men jag är ju inte okapabel till att ha jämnt stöd, jag måste bara tänka på det.
Har haft lite mindre lätt i vänster varv med Pilgrim, han faller gärna in.
Detta är vanligt på unga hästar så jag har inte tänkte mer på det förrän det slog mig förra veckan att det berodde på mitt ojämna stöd i stigbyglarna.
Dessutom har Pilgrim sin balans på höger fram så det blev liksom tokigt i dubbel bemärkelse.

Jag är så glad att jag kom på detta och vår utveckling har typ tagit 5 steg framåt i och med detta.
Visst jag glömmer bort mig och få helt tiden påminna mig själv om att ha stöd i höger stigbygel och lätta av lite i vänster men det tar sig.
Jag känner mig ändå ödmjuk inför mig själv, herre gud jag har ridit barbacka i 20år!
20år utan stigbyglar, hela min kropp säger "vad ska vi med de där till!?"
Och att bara veta att det är bra funkar inte riktigt för mig, jag måste förstå syftet och hitta en anledning till att använda stigbyglarna på rätt sätt och en sådan pusselbit har verkligen fallit på plats nu tack vare min underbara häst och testandet av dessa sadlar.
Mitt nervsystem kan verkligen uppleva skillnaden och då vill jag sträva efter det, annars är det så lätt att göra på det gamla sättet där det funkar och går bra men när man som nu kan uppleva att något blir bättre ja då vill man inte fortsätta med det gamla. 

Har även hittat sitsen i samlingen och det är helt underbart att känna hur väl mina hästar svarar på den.
Som jag skrev igår, jag vill inte sluta rida just nu och längtar hela tiden upp på hästryggen.
Det är svårt att beskriva, men den där magiska känslan jag hade med Nokke den har nu infunnit sig med alla min hästar.
Jag kan knappt fatta det och nyper mig i armen.
Det är många saker som spelar in men en av dem är ridbanan.
Tacksamheten jag känner över att ha fått förverkliga denna dröm är enorm och jag är så lycklig över att ha den mest fantastiska mannen i mitt liv som alltid finns där och hjälper mig att få uppfylla alla mina drömmar.

Efter ridpasset blev det mys med Cappe, han var en sådan mysponny igår.
Gick runt med mig lös i stallet och hjälpt mig med sysslorna.
Han var inte intresserad av att gå till maten, han ville bara umgås.
Att umgås med Cappe betyder att vi hänger tillsammans oftast på ca 50cm avstånd från varandra men igår ville han vara nära och pussas.
Han till och med plockade fram borstarna och tyckte att jag skulle ryckta honom ordentligt så självklart gjorde jag det.

Så jag hade verkligen världens bästa dag igår med de finaste hästarna i världen!
Nu hoppas jag att detta väder håller i sig, marken är kall och hård utan is eller snö.
Perfekt underlag på ridbanan och torrt på betet.
Hästarna går ju på betet fortfarande och kommer minst göra denna vecka ut.
Det är snart dags att flytta till vinterhagen men så länge det är så här bra så får de gå på betet och njuta.
Tänk om hela november kan få vara så här bra, hoppas.