Drömmarnas väg

Ridturen igår kväll var magisk.
Jag och Janet red iväg på Lilja och Donne till den underbara sandvägen längs Indalsälven.
Våra karlar var med och sprang dessutom så det blev extra mysigt.
Kvällen var helt magisk, med en sådan där kvällssol som får landskapet att se ut som guld.
Att bara kunna rida på efter en väg som sträcker sig kilometer efter kilometer med perfekt underlag är som en dröm.
Att landskapet runt omkring dessutom är helt magiskt gör ju inte det hela sämre.

Vid ett ställe efter vägen kan man rida ned till en liten sandstrand.
Vattnet låg spegelblankt och det var så otroligt vackert.
Har aldrig varit ner i vattnet där innan men det verkar vara ett perfekt ställe att bada med hästarna på. 

 

Det blev en rejäl ridtur på strax över 12 km och då red vi ändå inte till slutet på vägen.
Vi var rejält möra när vi kom hem, både människor och hästar men så lyckliga och nöjda.
Jag försöker verkligen ta ansvar för min kropp även under långa uteritter (där det är lätt att man slarvar) och då blir man rätt mör.
Fokus på handens placering och att ha bra stöd i stigbyglarna så att skänkeln låg still, gick riktigt bra faktiskt.
Lilja var som en dröm, den hästen är så okomplicerad.
Ställer upp på allt med spetsade öron och dundrade fram efter vägen i full galopp.
Tror inte det finns nått som skrämmer henne.
De få gånger hon reagerar lite på nått blir man nästan chockad.
Igår var det ljudet av högtryckstvätten när grannen tvättade gödselspridaren som fick henne att spänna sig lite när vi passerade.
Men inte mer än så.
Dock gäller det som ryttare vara lyhörd och märka om hon spänner sig för något så jag aldrig råkar mana på henne om hon är osäker/rädd för något.

På morgonen samma dag hade jag varit ut i skogen och plockat kantareller så efter den långa ridturen kunde vi gå in och steka kantareller och mackor och äta kvällsfika som var lika underbart som ridturen.
Sedan somnade vi gott, mätta och möra.