Is i magen

Igår kväll red jag Prickig.
Alltså han är så otroligt fin den hästen.
I maj ska vi på träning för Birgitta Järnåker igen, det blir ett sätt för oss att se vår utveckling.
Förra gången vi var där hade jag ju haft Prickig mindre än ett år och aldrig gjort en galoppfattning.

Om någon skulle titta på vad vi kan göra idag (rörelser mm.) så vet jag inte om vi kommit längre men det är inte det som är grejen, det är Prickigs förståelse för vad vi gör tillsammans och hans fokus som är det viktiga.
Dessutom har jag ju inte de bästa träningsförutsättningarna.
Att vara utan en ridbana skapar vissa bekymmer eller som jag väljer att se på det; skapar ett kreativt tänkande.

Med Cappe funkar gårdsplanen på 7x10m (bra ridbar yta) hyfsat.
Han är så skolad att han klarar det lilla utrymmet.
Tänk er nu att rida en unghäst på samma yta (eller en häst inte skolad till ridhäst än) det är mindre lätt.
Galoppera är bara att fetglömma, dock är vi snart expert på fattningar och skolgaloppanslag *fniss*

Dessutom har Prickig ett fantastiskt påskjut och jag vill för allt i världen inte behöva bromsa bort detta för att banan är för liten.
Så vi anpassar träningen efter ytan och drömmer om sommaren när ridbanan äntligen blir färdig!

Igår red vi timglaset på denna yta, en perfekt övning för att hitta formgivning, påskjut och att hästen lär sig övningen och tar egna initiativ.
På vintern är ytan lite för liten för trav med Prickig i denna övning men i skritt blir det perfekt.
Alltså denna guldklimp knatar på så himla fint, vilket driv han har.
Aldrig minskar han farten, bjuder framåt hela tiden och är så himla glad.

Vi lyckades hitta lite formgivning igår.
Vill att övningen ska lösa det åt oss och det blev riktigt bra.
Det gäller verkligen att ha is i magen och inte gå in och ta över men vi gjorde det riktigt bra båda två.
Det var rätt klurigt på vänster men han löste det riktigt bra till slut.

Sedan red vi längs fyrkanten och red lite korta steg i skritt.
Jäklar va fin han blev, vilket gung!
Han har sådana kvalitéer denna häst att jag ibland blir rädd att förstöra dem.
Men än så länge har det ju gått bra.

Helt plötsligt gick han in i en riktig samlad skritt, det underbara med Prickig är att man verkligen känner det som om han sluter bakknäna. Sjukt häftigt.
När jag sedan slappnade av i kroppen i denna skritt föll han över i en magisk samlad trav.
Så jäkla fin att jag vara tvingen att hoppa av och belöna honom med en jätte kram och sedan var ridpasset över.

Ska försöka lägga in lite mer korta steg, nu när vi kommit igång igen, märker att han behöver det för att hitta allt det andra.
Ikväll blir det ett ridpass igen på min fina Prick!