Sötchock

Idag skiner solen och landskapet är så vackert. 

Jag är så himla glad över att vi funnit den vackraste platsen på jorden att få bo på. 

Jag, Tomas och alla våra underbara djur. 

Julafton firades hemma hos oss i år och nu har lugnet börjat lägga sig. 

Vi har verkligen behövt vila och nu börjar batterierna bli fulladdade igen. 

Det har blivit många härliga ridturer och Lilja är helt underbar.

Igår kväll när jag och Janet skulle rida blev jag tvungen att gå in och byta skor. 

Hade sadlat Lilja och kom på att de skoterkängor jag hade på mig inte skulle gå in i ett par stigbyglar. 

När jag kom tillbaka till stallet och klev in genom dörren gnäggade Lilja. 

Det värmer i hjärtat. 

Sedan var hon så himla pigg och glad hela ridturen. 

Småöronen rakt fram och full fart. 

Hon har verkligen blommat ut nu och visar sitt sanna jag. 

Det är också så himla roligt nu när hon börjar hitta en lite mer samlad galopp. 

Innan har det antingen varit jätte fina skolgalopp/terre a terre anslag eller full fart. 

Men nu har hon blivit så pass stark och hittat balansen så nu börjar hon kunna galoppera lugnt och samlat. 

Det är så härtigt att sitta på henne när hon galopperar. 

Hon har en sådan otroligt luftig galopp. 

Nu drömmer jag om en sele och vagn så jag kan prova köra henne. 

Det är bara att börja spara. 

God fortsättning

Här njuter vi av julledigheten för fullt. 

När vi inte skottar snö (vi har fått massor) passar jag på att rida. 

Vi har fått så sjukt mycket snö och det har varit snöstorm flera gånger. 

Våra hagar är 120cm höga och jag är glad att det inte är hård snö för så skulle hästarna kunna kliva över.

Nu hoppas jag att vi kan få lite solsken som omväxling så jag kan fotografera lite.

Kommer bli så fina bilder med all denna snön. 

 

Den längsta natten

Igår var det årets längsta natt, äntligen vänder det.
Ändå har jag inte upplevt mörkret som så mörkt än och det beror på att vi faktiskt har snö denna vinter och många stjärnklara nätter med månsken.
Men det ska ändå blir skönt att veta att ljuset är på väg tillbaka även om det kommer ta tid innan vi har ljusa kvällar igen.

Igår kväll red jag och Janet ut efter vägen, en helt otroligt härlig tur på underbara hästar.
Pilgrim var som en dröm.
Det är något speciellt att rida i skenet från pannlampor. 

Jag och Pilgrim har inte ridit ut efter bilvägen sedan det blev vinter men han var lika stencool som vanligt.
Det är helt otroligt vad den pojken vuxit mentalt sedan i våras.
Han kändes så stark i kroppen och glad till sinnet.
Han låg och pumpade på i kort, kort trav och jag kunde riktigt känna hur han använde sina muskler.
Jag får nypa mig i armen ibland när jag inser vilken otroligt fin ridhäst han blivit.
Ibland är han för bra för att vara sann.
Jag är så himla lycklig över att få göra denna resa med honom och ha möjligheten att gör allt rätt.
Det finns inget bagage att lämna eller arbeta sig igenom utan bara en vit duk där vi målar vår gemensamma tavla och det är underbart.
Kommer ihåg att det skrämde mig lite i början, just tanken av att jag kunde "förstöra" för jag var bara van att "laga" och det visste jag att jag var bra på.
Men så känner jag inte längre.

Det är nu inplanerat att Birgitta Järnåker kommer till Sundsvall den 5-6 maj och förhoppningsvis kommer även Ewa Schaeder nästa år.
Längtar så efter att vara med på kurs nu att jag nästan spricker men man får planera och drömma så blir vintern kortare.
Med detta underbara underlag kommer vintern gå fort. 
 

Glad ponny

Min fina Cappe, han är så himla glad just nu och jag hoppas att detta flyt är här för att stanna.
Sedan i fredags går han med de andra hästarna i hagen och vilken lycka.  
Han har varit så himla fantastisk med att gå själv och accepterat situationen mycket bättre än jag någonsin trodde han skulle göra.
Men nu när han får gå med de andra igen så ser man verkligen skillnaden och det värmer så i hjärtat.
Det är så härligt att se han och Pilgrim busa om dagarna. 

Igår kväll red vi på gårdsplanen och han var så glad.
Han lämnade höet i boxen och hoppade in i tränset, så sugen på att träna.
Sedan var det öronen framåt.
Vi tog det jätte lugnt, skrittade lite böjda spår, lite svag öppna och lite trav.
Det var vårt första pass lite mer åt träningshållet, vi har ju bara skrittat runt på lång tygel innan. 
Ska verkligen ge detta tid nu men längtar så tills vi är ute och galopperar efter vägarna igen, för ingen har en sådan galopp som min ponny! 

I stallet är det julfint nu.
Eva har gjort hårdbrödkakor till alla hästar med deras namn på.
Så fina och rosa!!!

En så länge hänger alla kakor kvar även om Maxine var nära att få i sig Cappes imorse *skrattar*
Det är så mysigt nu när vi är så många tjejer i stallet och alla hjälper varandra.
Så roligt med lite folk att surra med och att rida tillsammans med, vi är verkligen bästa gänget.
Precis som det ska vara.
Alla hästar trivs jätte bra och det är så lugnt och skönt, så bra energier.
Jag hoppas kunna hinna rida massor i jul på dagarna när det är ljust ute, det ser jag fram emot. 

Har önskat mig en ny ridhjälm i julklapp, får se om tomten kommer med någon.
Det skulle verkligen vara på tiden, vet inte ens hur säkra mina gamla är, de är nog 20år minst...

Vi har vinter!

Efter tre katastrofvintrar på rad med bara is så njuter jag nu så mycket jag bara kan.
Vi har fått över en halvmeter snö och det är otroligt vackert ute.
Snön ligger tung på alla trädens grenar och det känns som om jag är mitt i Narnia.
Om jag haft massa tid över skulle jag tagit en massa vackra bilder men istället njuter jag i nuet och hoppas denna vinter håller i sig.

Jag och Tomas var upp i vår egna skog i lördags och hämtade oss en gran.
Tror det är första gången vi gör det när det kommit snö.
Det var otroligt vackert men också rätt jobbigt att traska i djupsnön i uppförsbacke.
Det var inte heller lätt att hitta en gran då snön lyckades dölja dem rätt väl.
Men vi känner vår skog rätt bra vid det här laget och det dröjde inte allt för länge innan vi hittade en perfekt gran.

Igår klädde jag granen och nu känns det verkligen som jul på riktigt.
När vintern är så här som den är nu med massa snö överallt och stjärnklara nätter så känns den inte alls mörk utan istället riktigt magisk och ljus.
På söndag är det julafton och sedan väntar två veckor ledigt.
Ska bli jätte skönt och jag hoppas magin håller i sig.
Drömmer om att hinna ta lite vackra bilder med hästarna i snön.
Att fotografera eller att blir fotograferad med hästarna är något som verkligen ger energi och jag längtar efter det just nu. 

Hela huset doftar gott av hyacinter och gran och det var riktigt mysigt att äta frukost imorse.
Jag älskar när huset är julpyntat det blir så mysigt med alla små ljus överallt som brinner.
Hoppas denna vecka går riktigt fort så det blir jul snart.
Ikväll blir det en ridtur i skogen i djupsnön. Längtar!

Att veta förutsättningarna

Innan ni läser detta inlägg vill jag vara tydlig och säga jag inte dömer olika träningsmetoder som bra eller dålig utan jag vill i detta inlägg bara lyfta fram vad jag funnit funkar för mig och de insikter jag kommit fram till på slutet. 
För mig är dessa insikter stora och då vill jag dela med mig av dem till er. 



Jag har tänkt mycket på det här med lydnad när det kommer till hästar på slutet.
Jag har tidigare i mitt hästliv hållit på mycket med PNH men gör inte längre.
Jag har tränat mina hästar på olika sätt för att uppnå de beteenden jag önskar.
Men allt det där har jag nu lämnat.
Jag tror inte på metoder för att lära hästen olika beteenden och saker, jag tror att vi måste lära oss tänka häst istället.
För jag vill inte programmera in beteenden i min häst.
Jag tänker på min tidigare hästtid och hur jag var tvungen att fortsätta att träna en viss sak för att den skulle hålla i sig.
Upprätthöll jag inte det vi tränade så försvann resultatet.

Det fick mig att börja fundera.
Gör min häst detta bara för att den känner sig tvungen?
Tvingar jag fram detta från min sida önskade beteende hos min häst? 
Så vill jag inte lära mina hästar saker.
Jag vill lära dem på ett sätt som kommer inifrån, med förståelse.
Först då kommer hästen själv välja att göra på ett visst sätt för att den förstår varför, inte för att jag kan få den att bete sig på ett visst sätt.
Men hur gör man det? 

Men denna nya väg jag går är inte lätt att vandrad.
Ibland faller man tillbaka i en redan upptrampad stig och ibland råkar man ta ett litet steg på sidan om. 
Den nya vägen kräver att jag läser av varje sekund, att jag är i nuet och att jag förstår sammanhanget.
Och just sammanhanget kan vara det som är minst lätt att förstå.
För jag är inte med mina hästar 24h om dygnet.
Jag har inte alla pusselbitar.
Jag vet inte vilka händelser under dagen/veckan som påverkat min häst på olika sätt.
Jag har bara några få bitar och utifrån dem ska jag bygga ihop en kontext för oss att arbeta tillsammans utifrån.
Jag ser nu hur lätt det blir att man tar till metoder som på papperet kan verka milda och mjuka men i en viss kontext blir till rent översitteri.

Jag vill med detta sagt berätta om min och Cappes kväll igår.
En kväll som gav mig så mycket, en aha-upplevelse och en känsla av att jag verkligen går på rätt väg. 

Jag och Eva hade bestämt att vi skulle ta Cappe och Gloria på en promenad eftersom båda håller på att sättas igång efter konvalescens och jag kunde passa på att visa Eva lite av omgivningarna.
Redan när jag kom hem från jobbet och gav hästarna mat visste jag att en promenad efter vägen var en dålig idé med Cappe denna dag.

Jag kan tänka ibland när jag får dessa tankar att "är jag feg?" men det vet jag att jag inte är, jag kan "hantera" honom men det är inte det som är grejen längre.
Utan istället, dessa dagar hur kan jag ge han de bästa förutsättningarna han behöver för att lyckas.
Det är vad som är viktigt.

Så istället för promenad efter vägen gick vi upp på ridbanan.
Gloria, så ljuvlig som hon är, promenerade runt runt där uppe med sin matte.
Cappe, ja Cappe han var så spänd att han skakade när han kom dit upp.
Jag kunde läsa in massor i denna situation.
Första gången han var ute med Gloria, det var oväder med snö och blåst, han var orastad och pigg.
Vi gjorde därför bara saker där han hade kontroll och kunde landa i situationen.
Han växlade mellan att avslappnat frusta och fara i luften med bockar och hopp.
Men han var med mig hela tiden, han hade bara en massa spänningar som måste ut.
Och jag förstod att det låg något mer bakom än det jag visste. 

För jag vet att Cappe kan bygga upp spänningar under flera dagar om något hänt och att allt sedan kommer ut på en gång, inte minst när han är oriden. 
Så jag hade inte hela kontexten.
Tänk så lätt jag hade kunnat gå in och styrt upp denna situation, tagit över och fått han att lyda, jag har ju alla redskap jag behöver för det...
Men varför? 
Kanske för att en häst inte får bete sig så där?
Eller för att genom att han gör detta så betyder det automatiskt att jag är en dålig hästmänniska?
Suck, tänk så många förutfattade meningar det finns om hur hästar ska bete sig, alla utifrån människans perspektiv och ingen utifrån hästens.

Nu var det ingen farlig situation vi befann oss i och jag vet att påståendena ovan inte är sanna.
Ett sådant agerande från min sida, där jag går inte och tar över, ger inte honom det förtroende han behöver, vilket är det som är viktigast.
Cappe har lärt mig så otroligt mycket och den största lärdomen är just detta kring förtroende och att vara tillsammans.

När vi sedan gick ned till stallet igen fick jag höra av Eva att hästarna hade varit stressade på tisdagen när hon varit ut och gett dem middag (jag hade aw med jobbet).
Det hade nämligen åkt massa skotrar längs leden som går utanför hagen.

Då föll alla pusselbitar på plats.
För när jag kom hem på tisdag kväll och tog in hästarna hade Cappe hö kvar i hagen.
Jag blev jätte orolig att han hade problem i munnen igen.
När han kom in åt han som vanligt men jag såg att något var fel.
Ser direkt i hans blick när något inte står rätt till. 
Blev så klart orolig och satt kvar 20min i stallet efter jag släckt för att se så han inte mådde dåligt.
Morgonen efter var han som vanligt men allt han bajsat under natten hade varit löst.

Dessa spänningar satt ju så klart kvar på torsdagen. Så när vi gick upp till ridbanan, dit han sett skotrarna åka, gjorde spänningarna sig påminda igen och kom ut.
När vi sedan kom ner till stallet igen visade Cappe på sitt tydligaste sätt att han var stolt över mig.
Lite roligt det där, i vårt förhållande är det inte så viktigt att jag är stolt över honom han tycker ju att han alltid är bra, utan han visar istället tydligt när han är stolt över mig.
Kan man ha en bättre lärare än det!?

Så för att visa att han var extra stolt denna gång var han så mysig han bara kunde (han vet ju att jag älskar det), tittade på mig med de där lugna glada ögonen och man kunde nästa tolka in ett leende.
Han visar dessa gånger att jag är viktig och inget kan betyda mer än det för mig.

Jag känner mig så ödmjuk inför hans visdom och att han väljer att dela den med mig.
Hästar är så mycket mer än vad vi kan se och ibland har vi inte alla pusselbitar och det behöver vi komma ihåg och vara ödmjuka inför. 
Det är inte alltid lätt, ibland får man veta förutsättningarna först efteråt.
Men att alltid försöka lära av det vi gör och av de situationer vi ställs inför det är vad som håller oss kvar på den väg vi valt att gå.

Jag vet min och mina hästar hjälper mig genom att visa vägen.

Julkänslor

Min fina Em

Vilken otroligt mysig helg vi haft, mina julkänslor är på topp nu.
Det började med att min Em kom på fredagen.
Vi har nog inte setts på ett halvår så det var så himla mysigt att få rå om henne lite.
Och nu kommer det nog dröja ett bra tag igen innan vi träffas då Em och hennes F väntar smått i mars.
Så himla spännande och underbart.

Fredagen spenderade vi som sig bör i soffan med pizza och choklad i sann "Långstrå och Korthalm" anda.

Pilgrim - the one and only
Foto: Emma

På lördagen var vi på julmarknad och på kvällen på julkonsert.
Riktig julstämning skapades då kan jag säga.
Som vanligt när vi är på marknader så köper vi mest ätbara saker och lika så denna gång.
Nästa helg är det julmarknad på Murberget och den ska vi också besöka. 

Trillingnöt!!!!
Julen är räddad nu när den finns på lösvikt!

På söndagen red jag Pilgrim en sväng på ridbanan.
Den var full med tung snö så det blev ett rejält träningspass för oss båda.
Han var så taggad på att få visa Emma hur duktiga han blivit men det blev mest stor trav i djupsnö *skrattar*
Det var riktigt jobbigt för oss båda muskelmässigt men ack så roligt, tror Pilgrim mer såg ut som en älg än en ridhäst.  *fniss*
Men det är otroligt viktigt att anpassa träningen efter underlaget och söndagens underlag tillät inte någon precision utan vi fick mer använda energin till att glida runt och busa lite.

Vi släppte av Emma på tåget vid 14-tiden och sedan åkte jag och Tomas och tränade.
Resten av kvällen spenderades i soffan, så mysigt även om det var lite tomt utan Em där.

Nu verkar det hålla sig kallt, så det kanske är dags att skotta ridbanan utan risk att det blir is.
Hoppas verkligen att vi får en riktig vinter i år.

Mitt vinterland

Vilka kvällar december har bjudit på, klar himmel med fullmåne, gnistrande snö och minusgrader.
Jag har ridit sent på kvällarna och norrskenet har dansat på himlen.
Det  är svårt att beskriva magin som vinterkvällar kan skapa men jag njuter av dem så fort tillfälle ges.

De sista dagarna har jag ridit min älskade Cappe varje kväll på ridbanan och vi båda är så lyckliga.
När en ponny lämnar maten i boxen för att bli tränsad, då känns det extra i hjärtat.
Vi har skrittat runt på ridbanan 15min varje dag och att bara få bli buren av honom igen är magiskt.
Han känns jätte fin i kroppen och formger sig fint om jag ber honom gå på en böjd linje.
Men vi tar det lugnt, han har ju faktiskt stått i ett år. 

Igår var han så himla glad och vi tog några korta sträckor i trav.
Sedan bjöd han själv på lite galopp *skrattar*
Han är så himla häftig.

Även Lilja och Pilgrim har jag ridit på kvällarna och båda har varit så fina.
Lilja är lite orolig att lämna sina vänner i hagen sedan Gloria kom.
Det är ju hon som håller ansvaret för flocken nu när den ändrats och det är jobbigt för henne att lämna dem.
Så jag har ridit henne efter att jag tagit in alla hästar för natten och det har gått mycket bättre.

Jag hoppas verkligen att vintern är här för att stanna ett tag nu och att vi inte får plusgrader förrän till våren. 
För vintern ska vara precis så som den är nu!

Välkommen Gloria

Igår kom Gloria och hennes matte Eva till oss i Stall Nordansjö.
Vilken lycka! 
Allt gick så himla bra, vilka fantastiska hästar vi har alltså.
Gloria skulle få gå i samma hage som Lilja och Donne och vi började med att leda henne runt staketet i hagen medan vi höll i Lilja och Donne som käkade hö.
Att leda runt den nya hästen är alltid klokt då det ger den en möjlighet att veta hur staketet går innan den får träffa de andra hästarna.
Att veta hur hagen ser ut om det skulle bli jagis är en fördel.

Sedan släppte vi loss alla hästarna och det gick hur fint som helst.
Fram och hälsa och sedan var det klart.
Donne är verkligen en ängel med alla hästar och Lilja, ja Lilja hon är ljuvlig.
Jag har aldrig mött en häst med en sådan energi som hon har. 
Varje flock behöver en Lilja.

Imorse ledde jag ut Lilja och Donne först.
Sedan stod Lilja och gnäggade efter Gloria tills hon också kom ut.
Så hon har verkligen blivit en del i flocken på väldigt kort tid.

De övriga hästarna tog det hela med ro igår när Gloria kom.
Prickig blev som vanligt överlycklig över en ny häst och visade upp sin finaste trav för henne.
Och jäklar vilken trav!
Han rörde sig på ett helt nytt sätt, vilken styrka han har fått.
Jag har aldrig sett den traven innan. 
Tänk den dagen man klarar av att sitta i en sådan trav, det vore ett mål *fniss*

Kvällen igår gick åt till att göra klart hållaren till Thermobaren till den nya vinterhagen där Lilja och co. går.
Tomas var en stjärna och skruvade och donade och den blev superbra.
Men allt tar längre tid än man trott och klockan var mycket när vi var klara så jag hann inte rida något igår...

Men nu står den i hagen så hästarna får vatten och det är viktigast, dock behöver jag en längre anslutningskabel, suck.
Men det är inte så kallt ute så just nu håller den vattnet isfritt ändå.

Sedan har jag köpt en julklapp till mig själv.
Har letat efter den så länge på Blocket men ingen har kommit ut till salu så nu köpte jag en ny.
En rosa Stuva garderob till alla mina schabrak.
Blev jätte bra.
Med tanke på att jag inte haft någon sadel på typ 20 år så har jag rätt många schabrak *skrattar*

Men nu har jag ju en sadel, eller flera.
En till Cappe och en ny till Pilgrim och Lilja.
Den nya sadeln kommer i ett eget inlägg för er som väntar och är nyfikna.

Magisk kväll

Igår hade jag en helt magisk kväll med alla mina tre hästar.
Dessa kvällar kan man leva länge på. 

Började med att rida Cappe i skritt 15min på ridbanan.
Han kändes så himla glad, pigg och mjuk.
Sådan lycka att sitta på hanns rygg igen.
Han käkar fortfarande bra men kanske lite långsammare än normalt.
Men känner mig inte helt säker på att det är så heller för han är inte som de andra hästarna, han gör alltid allt i sin egen takt.
Kommer hålla koll och minsta lilla jag känner att det är nått på tok så kommer jag ringa ut Gunnar.

Sedan red jag Lilja och hon var så jävla fin (ursäkta språket).
Hon var så himla pigg ochh glad och dansade runt på ridbanan i en kraftfull och bärig trav.
Det finns en sådan kraft i denna häst och det är så himla häftigt att få uppleva.
Vi travade mest runt i olika vägar med fokus på att hon skulle finna formgivning och det gjorde hon galant.
La in lite samling och hon svarade direkt.

Pilgrim galoppera mig ur sadeln *fniss*

Sist ut var Pilgrim och tanken var att ta ett mjukt pass där vi bara skulle rulla på lite i trav och känna att formgivningen var på plats och att han skulle kännas liksidig.
Men han var så himla fin och flöt runt så lätt på olika bågar att vi bara var tvungna  att rida lite öppnor.
Ni vet när man känner att hästen ber om att få göra lite mer och man bara måste låta den få göra det.
Så vi red öppnor och han gjorde dessa med bravur.
Följde med när jag lättade av på ytterskänkeln och kunde även lägga in mer samling i öppnan och sedan lätta av.

Herre gud vilka otroliga hästar jag har!
Jag är helt stum.
Idag ska det regna, hoppas SMHI har fel.
För just nu har vi världens bästa vinter och jag vill att den ska vara kvar.
Men det börjar bli plusgrader ute nu, så det ser tungt ut....

Fullt hus

I söndags kom Donne till Stall Nordansjö, nu har han äntligen flyttat in permanent.
Så himla glad att ha honom och Janet i stallet igen.
Lilja blev också överlycklig! 
Hon blev så glad att hon till och med låter honom äta ur samma höhög som henne och det säger inte lite det för maten är otroligt viktig för Lilja.

Resten av söndagen spenderades åt att bygga upp en boxvägg i stallet för nästa söndag kommer det en häst till.
Hon heter Gloria och är en Haflinger.
Hon och hennes matte Eva kommer flytta till oss och de är så välkomna.
Nu kommer vi bli 6 tjejer i stallet och 6 hästar.
Fatta vad underbart! 

Håller på att planera inför sommaren nu och de träningar vi ska ha hemma på gården.
Kommer bli helt underbart.
Behövs nu när det är vinter ute, att ha något att se fram emot.
Just nu är det rätt isfritt i alla fall och det är ju positivt.

Boxen till Gloria klar

Cappe hjälper Husse att fixa i stallet

Vackra Gloria

 

Det blev vinter

Från en dag till en annan blev det vinter uppe hos oss. 
Tyvärr inleddes vintern på det sätt som jag blivit van nu de senaste åren, med is...
Men nu har det kommit en hel del snö och varit lite töväder så den mesta isen är borta.
Så himla underbart!
Så hästarna har stått i lite över en vecka men nu är vi igång igen och ridbanan är riktigt bra nu. 

Det händer mer och mer med Pilgrim, inte bara kroppsligt utan hans personlighet har blivit lite mer vuxen.
Han har alltid varit en lite buffig häst som vill klia sig på en och det rätt hårt.
Jag har brottats mycket med hur jag ska göra med detta, på vilket sätt talar jag om för honom att han kliar sig för hårt när jag 5min senare kan klia honom i pannan.
Hur ska han förstå skillnaden.
Men på något sätt har jag tänkt att ju mer vår relation är på plats desto mer kommer vi förstå varandra och saker faller på plats av sig själv.
Jag tror inte på bestraffning och inte heller på att programmera in rätt beteende i hästen utan det ska komma inifrån, att de förstår.
Svårt att förklara men jag hoppas ni förstår.
Och nu är vi där, det är en helt otrolig känsla.
Jag lovar er, att ge saker tid lönar sig i längden.

Cappe min lilla stjärna har då världens otur.
I onsdags morse när jag skulle släppa ut hästarna kunde han inte tugga.
Fy vad otäckt, många tankar hinner fara runt i huvudet.
Han var hungrig, matade in höet i munnen men ville inte göra den tuggande och malande rörelsen i sidled.
Han hade ätit upp allt sitt natt hö och varit som vanligt på kvällen men nu kunde han inte tugga.
Ringde efter veterinären som kom ut ett par timmar senare och även hon kunde konstatera att det inte såg normalt ut.
Vi undersökte huvudet och munnen och allt vi kunde finna var att han var öm och lite svullen utanpå vänster ganasch, utanpå tänderna M1 och M2.
Vi kunde omöjligt avgöra om det berodde på en abscess eller ett yttre trauma.
Han fick avsvällande och smärtlindring i blodet och 2 timmar senare när han vaknat till åt han igen.
Sedan dess har han ätit och jag och veterinären har haft kontakt om utvecklingen. 

Torsdag, fredag och lördag åt han, kanske lite långsammare än vanligt dock kändes han ledsen.
Söndag och måndag tyckte jag han åt som vanlig igen och var pigg och glad, så skönt.
Jag har inte en aning om vad som utlöste hans oförmåga att tugga på onsdagen och jag känner att faran absolut inte är över.
Bara tiden kan utvisa om det finns något större problem eller om det "bara" var ett yttre tauma att han slagit i huvudet i nått.
Jag hoppas verkligen på det sista.

Imorgon kommer en uppdatering om allt som händer på Stall Nordansjö just nu *blink*  

I rutan

Vilken otroligt fin respons jag fått efter min medverkan i "Halv åtta hos mig".
Känner mig helt varm i hjärtat efter alla fina ord och meddelande jag fått.
Det har verkligen varit jätte roligt att få medverka i denna produktion, jag har fått minnen för livet.
Ikväll är sista avsnittet och det känns lite vemodigt.

Att ha fått inblick i hur en tv-produktion går till har verkligen varit spännande och lärorikt och jag tyckte verkligen att det var roligt att stå framför kameran.
Skulle lätt kunna tänka mig att ha något form av tv-jobb eller kanske satsa på att ha en Youtube-kanal.

Ni som missade avsnittet kan se det i efterhand på tv4Play HÄR. 

Välkommen hem till mig idag klockan 19.30

Ikväll klockan 19.30 är du välkommen hem till mig!
Jag är nämligen med i programmet "Halv åtta hos mig" som sänds denna vecka från Sundsvall och ikväll är min kväll.

Det var så himla roligt att få vara med i detta program och nu äntligen se resultatet på tv.
Tänk att ungefär 16h inspelning blir ungefär 22min program, då kan ni ju tänka er hur mycket som klippts bort.

Ska bli jätte spännande att se vad de gör av tiden hemma hos mig, vi filmade en hel massa och bara en bråkdel kommer komma med.
Hoppas ni vill titta ikväll, det kommer jag göra.

Filmen från sadelprovningen

Okej, ni var väldigt många som ville se filmen från sadelprovningen så här kommer den.
Pilgrim var pigg och glad och busade till det lite på sitt vanliga härliga sätt.
Underlaget var stenhårt med is på men Pilgrim gillade det.
Ett hårt underlag som är platt blir ju väldigt tydligt för hästen.

Jag travade mest runt och bara kände på sadlarna utan att be Pilgrim om något speciellt.
Så det är inte någon speciell ridning att se, det är sadlarna och hur han rör sig som är det intressanta.

Jag red med jacka på från början men vi insåg efter ett par sadlar att jackan lurades så det såg ut som om jag var kutryggig.
Men ni kommer själva se skillnaden, så det är bara att bortse från det i filmen.

Det intressanta är att se hur Pilgrim gör med sin kropp i de olika sadlarna och vad som händer med min position.
Har upplevt i den sadel jag har idag att jag blir för låst vilket påverkar Pilgrim negativt.
För Cappe är det inget problem men Pilgrim klarar inte av det.
Så när jag red i sadeln från PtB så hade jag helskodda ridbyxor på ett säte i nubuck.
Det betyder att jag fastnade i sadeln och det märks så tydligt på Pilgrim i filmen.
För att ge er ett litet tips, kolla vad som händer med hans bakknän.

Red i samma sadel dagen efter i mysisbyxor och det blev en helt annan upplevelse.
Så det är inte själva sadeln i sig utan det faktum att jag fastnar med rumpan som ställer till det i filmen.

Sedan måste jag ju säga att det har hänt så otroligt mycket med Pilgrim på slutet.
Är så stolt över min kille. 
Han håller ihop sig mer och har fått en högre resning.
Han har hittat en bra takt och man känner verkligen hur mycket han har förstått.
Att rida Pilgrim nu är så himla enkelt, jag visar vägen och har prövar.
Det är så häftigt att känna hur mycket som kommer inifrån honom själv och hur lite som kommer utifrån från mig.
Precis som som jag vill rida, han äger sin kropp och jag gör mitt bästa för att ta ansvar över mig. 
Kommunikationen har blivit så mycket djupare.
En väldigt tydlig men liten sak som visar på detta är när han frustar.
Förut körde han ner huvudet och frustade, jag som var oberedd ramlade fram och han fick lov att stanna.
Nu känner jag tydligt hur han skickar en signal till mig innan att han kommer frusta och jag kan anpassa min kropp och öppna handen i tid innan.
Vilket gör att jag kan sitta still och han fortsätta röra sig. 
En sådan liten sak kan göra en enorm skillnad.
Vi har en dialog, han och jag.

Min fina, underbara Prick. 

Sitt still i sadeln, eller..?

Amazonas Augusta

I söndags kom Pia från PtB Sadelmakeri hem till mig och vi testade en hel massa sadlar och jag red i fyra av dem.
Jag har ju en hel hög med sadlar hemma just nu och jag var väldigt intresserad av hur de låg på mina hästar. 
Det var jätte intressant och jag kunde verkligen finna för- och nackdelar med alla sadlarna.

Först red jag i Augustan, den sadel jag hitintills gillat mest av de jag provat.
Dock höll Pia med mig om att just denna var lite för trång för Pilgrim, han är verkligen en grov häst.
Eller han har blivit väldigt grov.
Men man skulle kunna byta framvalv på den och göra den större.

Augustan hjälper verkligen ryttaren med sitsen, allt känns väldigt enkelt i den och ändå blir jag inte låst.
Jag kan glida i sadeln men ändå behålla positionen i kroppen.
Dock hamnar jag lite till vänster, men ska prova den utan skodda ridbyxor, men mer om det kommer längre ned.

Prickig gillar i alla fall Augustan och rör sig bra och kraftfullt.

Amazonas Ecuyer

Efter Augustan red jag i den gamla modellen av Ecuyer.
Ända sedan jag red i en sådan sadel för första gången hos Ewa på hennes Frost så har jag velat ha den.
Jag gillar verkligen hårdheten i själva sätet och tydligheten den ger till nervsystemet.
Denna sadel kräver dock lite mer av ryttaren, man måste hålla ihop sig lite till men det är nyttigt om man klarar av det.
Den är nyttigt svår skulle man kunna säga och jag vill rida utifrån mitt nervsystem och det kan jag i denna sadel.

Pilgrim får full rörlighet i denna sadel, rätt häftigt att se.
Det är väldigt viktigt, att hästen kan röra sig fritt och jag har märkt vikten av att jag inte får bli låst i sadeln.
När jag är låst i sadeln måste Pilgrim begränsa sig och det blir inte bra.
Han måste kunna flytta på mig när han behöver för att kunna våga röra sig fritt.

PtB Sadelmakeri

Sadel nummer tre ut i testningen var en sadel Pia gjort.
För den som är nyfiken så har den en stålförstärkt polyetenbom och är i Tärnsjöläder.
Denna sadel är väldigt fin.
Hårt säte som ger tydliga signaler, lagom smal och jag upplever att jag sitter rätt still i den. 
Men kanske lite för still, att jag fastnar lite.
När jag tittade närmre såg jag tydligt att Pilgrim begränsade sig i denna sadel, men då var den lite trång åt honom också och jag fastnade lite i sätet.
Men det skulle man ju kunna göra annorlunda om man lät göra en egen sadel.

Igår kväll red jag i denna sadel igen och då i mysisbyxor och vilken upptäckt jag gjorde. 
Jag och Ewa har pratat lite om vikten att kunna glida i sadeln och hur helskodda ridbyxor kan ställa till det men det jag upptäckte igår var att i en bra sadel och i mysisbyxor så kunde jag helt plötsligt trampa ner ordentligt i höger stigbygel.
Tjoho, vilken känsla!
Det måsta jag testa ikväll igen men då i Augustan och se om det blir samma.

Ramik Saddlery

Sista sadeln ut som jag red i var en sadel tillverkad av Ramik Saddlery, samma tillverkar som gjort bommen i sadeln innan.
Första känslan när jag satt upp var, oj.
Så olika från övriga sadlar, den kändes liksom stor och klumpig.
När jag började rida i den så var den ändå rätt bra.
Men den är inte alls vad jag letar efter men kan tänka mig att någon annan skulle kunna gilla den för den gav en skön känsla och min höft kändes riktigt bra i den.

Pia filmade alla fyra ridpass och jag och Ewa tittade på filmen ikväll.
Ewa tyckte att det hänt massor med Pilgrim, det blev jag jätte glad att höra för jag känner ju vilken otroligt stor skillnad det är på honom.

Det var så nyttigt att få Ewas input och hennes upplevelse av de olika sadlarna.
Hon visade tydligt på det jag känt lite grann om att han begränsade sig i de två sista sadlarna.
Vikten av att kunna glida/röra sig i sadeln och hur Pilgrim svarade på det.
Just det är ju problemet med min egen sadel på Pilgrim, han kan inte flytta på mig, medan det på Cappe inte är något problem alls med den saken.

Jag är så himla glad att jag har Ewa att bolla tankar och funderingar med.
Så sadeljakten fortsätter, vad som händer får framtiden utvisa men en ny sadel till Åilgrim kommer det bli.

Det finns en film från när jag rider de olika sadlarna, skulle ni vara intresserade av att se den?