Inte med öronen

Jag vet att en del av er som läser här är helt ointresserade av det jag skriver om det själsliga eller andliga.
Dock kommer det komma sådan inlägg ibland och detta är just ett sådant.
Ni som inte vill läsa om sådant kan således bara hoppa över dessa inlägg och fortsätta ta del av det jag delar med mig av om ridning och träning av hästar och människor istället.
Dock kommer detta perspektiv ändå slå igenom lite här och där.

För jag kan inte prata om hästar och min relation till dem utan att knyta an till just det själsliga och spirituella.
Vi lever i en värld full av stress och yttre "måsten".
Vi tappar lätt oss själva och springer på i ett jätte stort hamsterhjul tillsammans med resten av världen.
Ju fler som springer ju fortare snurrar hjulet.

Men hur stannar vi, hur hoppar vi av när vi inte vill vara med längre?

Många människor har funnit meditation, yoga mm. som ett sätt att landa och jorda.
Men det som det hela egentlige handlar om är att hitta tillbaka till sig själv och att vara medveten i NU:et.

För mig är hästarna detta, de får oss att vara närvarande här och nu och det är bara då som vi kan uppleva sann kommunikation och förståelse oss emellan.
De befinner sig i detta tillstånd hela tiden och väntar på oss där. 

När man väl upplevt detta vet man att det är då man kan svara på existentiella frågor så som "vad är meningen med livet?".
Allt här blir så självklart och okomplicerat.

Hästarna lär oss lyssna, men inte lyssna så som vi brukar med öronen utan att lyssna med hjärtat.
Men att lyssna utan att använda sitt logiska tänkande är ibland mindre lätt.
På senaste tiden har jag t.ex. hittat fjädrar lite varstans.

De två på bilden ovan har jag hittat i Cappes box.
Den svarta är från en korp och den vitbruna från en duva.

För ett par dagar sedan hittade jag en vit fjäder inne i köket och på nätterna drömmer jag om fjädrar.
Minns att jag hade en sådan här period när jag var liten också, då jag hittade en massa fjädrar lite varstans.
Tror helt klart att någon försöker säga mig något men jag förstår inte vad.
Vet att svaret finns där bara jag lyssnar på "rät" sätt och då är det inte mina öron jag skall använda.

Men det är inte alltid så enkelt, jag jobbar med mig själv hela tiden, att vara just närvarande i nuet men självklart får vi alla bakslag.
I måndags var en sådan dag, då jag blev så där tokstressad av alla mina "måsten".
Så igår när vi åkte hem från jobbet kom Tomas med en liten present.
En handgjord chokladkaka från Choklad House med saltlakrits.
Han tyckte jag behövde den då jag varit så stressad dagen innan, hur fint är inte det!?
Han är ju bara finast!

Och på kvällen igår när jag red var Prickig finare än någonsin!
Bakbenen kom på plats och ur det en jätte fin form.
Lycka!
Vårt bästa ridpass hitintills!

Är så lycklig för alla mina fina som finns där och hjälper mig flyga de dagar det är lite mindre lätt.

"I ride my spirit horse, when I need to rise.
 High above it all, he helps me fly.
 On to that place, were my soul can soar.
 Gets me back on course.
 I ride my spirit horse.

I ride my spirit horse, when I´m feeling down.
And he lifts me up, of the ground.
On to that place were my soul can soar.
Gets me back on course.

I ride my spirit horse."

Mary Ann Kennedy