torsdag 12 november 2015

Att rida med halsring


Har sett en trend på slutet att det blivit mer och mer populärt igen att rida på halsring.
Ryttare inom olika discipliner provar, inte bara NH- och Westernmänniskor. Detta är något som verkligen gläder mig, att man vill uppnå en djupare relation med sin häst och verkligen utmana sina gränser. 

För är det något som ridningen i halsring verkligen visar så är det ens svagheter...
Det man annars kan korrigera med bett och tyglar blir väldigt tydligt när dessa försvinner.
Hur svänger och stannar du din häst egentligen?  


Tyvärr ser jag dock en sak i denna nya trend som gör mig lite besviken och det är att man försöker ersätta tyglarnas inverkan med den från halsringen istället.  Så istället för en mer renodlad ridning blir det ett väldigt dragande och micklande i halsringen istället för som innan i tyglarna.

Jag tycker att halsringens enda användning skall vara:
  • Förfining/förtydligande av hjälperna endast när det behövs
  • Stöd med takten vid ökad samling (för att slippa använda skänkel)
  • Nödbroms om något "skiter sig"
Så halsringen skall hänga runt halsen på hästen och endast användas då den verkligen behövs.
Den skall inte bli ett nytt redskap för att svänga eller stanna, då har man missat poängen lite tycker jag.


Att rida bra på halsring kräver väldigt mycket av kommunikationen mellan häst och ryttare och man har helt plötsligt mycket mindre tillgång till sina "quick fixs" så som bett och tyglar t.ex.
Och man behöver ÖMSESIDIG tillit.

Det första man behöver lära sig är att rida sin häst enbart på vikt, säte, blick och andning.
Detta kan man göra på träns, det är bara att släppa tyglarna.
Tänk att tyglarna inte är där, vad kan du be din häst göra?
Vad är era mindre lätta saker?
Kan du starta, stanna, svänga, flytta framdel, flytta bakdel, rygga, mm?
Har ni kvar er gemensamma balans när du släpper tyglarna?


Jag ser slutmålet med ridningen på halsring som möjligheten att rida helt utan utrustning, som en kentaur, i fullt samförstånd.
Ni vet de där lägena när man till och med andas tillsammans.
Att kunna plocka bort all utrustning blir som ett tydligt bevis på att allt funkar. 

Att ta av tränset och sätta på en halsring istället kommer visa hur långt ni kommit mot det målet.
Och man får inte bli helt nedslagen om det inte funkar.
Då får man istället analysera och hitta vart man har utvecklingspotential och vart man kanske skall lägga sitt fokus under en period.

Så ni som vill prova rida på halsring, var inte rädda för att prova men snälla tro inte att det är en ersättning för bett och tyglar.
Då angriper ni det hela på fel sätt (enligt mig).
Om ni som läser här är intresserade kan jag göra ett mer utförligt inlägg med lite övningar man kan göra för att träna på just detta.

Slänger in lite bilder på mig, Nokke och Cappe som inspiration så länge.
Vad säger ni, törs ni prova!?


























2 kommentarer:

Unknown sa...

Jag rider ju väääldigt mycket i halsring. Vissa perioder rider jag bara i halsring, medan andra mest på något huvudlag. Det är fantastiskt för att checka av och bygga balans! Jag upplever Ida mer balanserad när hon placerar sitt huvud fritt, och hon blir lättare i bogen faktiskt. Senast idag drog jag av hacket och red med bara halsringen istället haha.. Då tusan vart det piruetter även i traven... Och jag behöver aldrig vara rädd att hon skulle bocka eller något i halsringen när jag ber om nödbroms, haha. Annars är det det som gäller i huvudlag... Väldigt skönt!

En annan sak som hjälper mig mycket är mina axlar jag när rider med halsring. Då äntligen vrider jag om överlivet ordentligt så Ida kan svänga runt, haha...

Halsring är verkligen underbart, befriande!

Matilda sa...

Jaa! Vill gärna ha övningar! Underbara bilder!