Pust!

Tror att alla helger fram till jul är helt fullbokad.
Men oj vad mycket vi kommer få gjort!
Snön kom och försvann men just nu gör det inte så mycket då vi måste fixa taket på ladan och sätta snörasskydd för ingångarna.
Vill ju inte ha platta kor i vinter, gillar när de är runda och goa som nu. 

I lördags somnade Bandit i mitt knä och snarkade så mysigt. Lill-Jänta låg bredvid och myste och slickade mig i håret.
De är så underbara och mysiga att jag nästan går sönder av kärlek.

På hästfronten rullar det på, Cappe blir bara mer och mer underbar och han och Tomas börjar bygga en riktigt fin relation nu.
Cappe har mindre lätt med att känna förtroende för människor och tycker att han klarar sig bra själv. Men han har så sakteliga börjat inse att de kan vara rätt bra att ha till annat än bara mat. Att vi faktiskt kan erbjuda han trygghet och kärlek också.

Här om dagen när jag satt och scrollade igenom mitt Facebook-flöde dök denna blid upp (se ovan).
Ni kan ju gissa hur jag mådde.
Titta på den och läs sedan mitt inlägg Vinklar och rätt form.

Min önskan är att kunna få förmedla hur enkelt det är att göra rätt.
Hur roligt och lätt det är att rida och hur det känns när man gör saker tillsammans som ett team, som bästa vänner.
Jag är helt övertygad att om man rider som på bilden ovan så har man inte funnit det.
Sa till Nina i stallet för några dagar sedan "tänk alla som inte håller på med hästar, de har inte funnit meningen med livet".

Kan låta lite klyschigt och löjligt, men för mig ligger det så mycket sanning i det.
Önskar fler kunde få uppleva det!