Så kom den, den första snön!
Gissa om det blev glada hästar imorse.
Ojiji hade svårt att hålla sig i skinnet när jag ledde honom till hagen.
Cappe gick snällt bredvid och tittade surt på honom och sa att han måste uppföra sig tills han släpptes lös så han inte skulle halka på vägen.
Så roligt att se vad kloka Cappe och Maxine blivit nu när de är utan skor.
Dock verkade de inte ett dugg ledsna över att hamna i vinterhagen och därmed inte få gå på betet idag, utan snarare var de glada över att slippa blött gräs och lera.
Alla var helt vild när de släpptes i hagen och for runt som galningar.
Hann fånga lite på film, blir så glad av att se dem.
Hagen är precis som jag vill ha den inför vintern, snö på gräs helt utan lera.
Lycka är att ha flera hagar att flytta runt hästarna i så att vinterhagen får de bästa förutsättningarna.
Vill aldrig behöva släppa hästarna på fryst lera eller is. Denna höst har verkligen varit hemsk, tror vi haft regn i stort sett hela tiden i en månad nu och marken är helt mättad.
Börjar det tina igen får de flytta till en annan hage igen innan den riktiga vintern kommer.
Idag blev det även första dagen med hönät, får se hur lång tid det tar för Ojiji att lära sig äta ur dem.
För Cappe och Maxine tog det ca 2 veckor innan det gick smidigt, men O har ju 2 i hagen nu att lära sig av.
Ikväll blir det en ridtur om det inte är halt vill säga.
3 kommentarer:
Hahaha!! Vilken liten uppvigelska ;-) Fin fart på hela kroppen! Älskar Cappes frust. Får bli säkerhetsbälte och livrem ikväll om de har energi kvar :-D
Jag blir alldeles tårögd!! Hittade just din sida och läser om älskade Nokke ��!! Jag red honom under en ganska lång period 95/96, då var han sju år. Vi var mest i skogen, men tränade även lite dressyr och var med på ngn hoppträning för Maggan Bäckström. Sedan flyttade jag till Söderhamn. Blir SÅ glad när jag ser att Nokke fick komma till ngn som gett honom all den uppmärksamhet han är värd �� //Carina Jakobsson
Hej Carina,
Åh vad roligt att du hittade hit!
Bitte berättade om att det var en tjej som red Nokke ett par år som sedan flyttade och det måste ju ha varit du.
Nokke var en mycket speciell häst, det kommer bara finns en som honom. Det tog många år för honom att blomma ut och han lärde mig allt jag kan. Hans sista år går inte med ord att beskriva, han blev mer än han egentligen kunde. Med honom var jag oslagbar.
Jag saknar honom varje dag!
Du får jätte gärna höra av dig och berätta lite mer om er tid, skulle vara jätte roligt att höra.
Skicka en kommentar