Det skjuder av liv

Att kunna flytta hästens bakdel och påverka bakbenen är något som man har stor användning av.
Här visar Nokke precis hur det ska se ut!
Notera den fina eftergiften i sidan.

Oj vad påtaglig våren blir nu när man bor på landet!
Precis allt börjar leva igen efter en lång vinter.
Extra roligt är det vad mycket djurliv vi har runt oss.

I hagen bor en uggla.
I skogen bakom stallet bor ett par ormvråkar.
På andra sidan åkern bor 4 rävar.
I sjön bor 5 svanar och ett par kanadagäss.
Vi har 2 par tranor som häckar vid sjön.
I fågelholken utanför altanen har det flyttat in ett par blåmesar.
På balkonen har vi ett svalbo.
Och på kallvinden sitter en stor boll med sovande flugor :P
Och sedan har vi ett antal huspindlar i källaren som jag burit ner allt efter jag hittat dem i huset ;-)

Även på hästarna märks våren tydligt, pälsen lossnar och de blir lite "vårknäppa".
I samband med det tänkte jag passa på att berätta lite om hur jag jobbar med Cappe när han blir stressad och vill fly.

Hästar är ju som vi alla vet ett flyktdjur, när de känner sig hotade springer de först och tänker sedan.
Att stanna och tänka först skulle ju rent praktiskt kunna betyda att det bli någons mat.

När en häst uppfattar något som en potentiell fara spänner den musklerna och höjer upp huvudet, ett högt huvud ökar adrenalinproduktionen i hästens kropp. Kroppen förbereds på att fly om hästen anser det behövligt. I detta läget kan hästen fortfarande tänka och överväger snabbt sin situation.

Om den upplever fara flyr den. Då slutar den att tänka och handlar endast på instinkt.
Det vill säga det ända den kan fokusera på är att springa, inget annat. Efter ett tag när den sprungit tillräckligt långt är det dags att överväga sin situation igen.
Detta gör hästen genom att tvärnita och vända sig om för att se om den fortfarande är jagad. Den brukar också här blåsa ut en massa luft för att verka skrämande och varna ev. efterföljare.

Nu kan hästen börja tänka igen.
Upplever den fortfarande fara bär det av igen och så börjar det hela om.
Upplever hästen däremot att faran är över kan den på bara ett par sekunder börja beta igen. Huvudet sänks och därmed också adrenalinet.

Så först tänker hästen och utvärderar situationen, börjar den fly slutar den att tänka för att när den sedan stämmer av läget igen åter ta upp tänkandet.
Och det är här vi har nyckeln till hur vi ska hantera våra hästar när de blir rädda. Allt som egentligen behövs är att få hästen att vända runt och flytt bakdelen och på så vis börja tänka igen.

Oavsett om man sitter på eller står från marken är detta ett ypperligt sätt att få hästen att börja tänka igen, eller att aldrig komma in i flyktläget.

Om jag står på marken brukar jag flytta hästens rumpa åt det håll den tittar.
Spänner den upp sig, tittar åt höger, så flyttar jag snabbt dess rumpa åt höger, så pass mycket att den korsar bakbenen och vänder upp och tittar på mig.
Detta upprepar jag sedan så många gånger det behövs tills hästen är lugn och kan stå kvar och fokusera på mig.

Sitter jag på ryggen brukar jag också flytta baken, göra framdelsvändningar, gå sidledes och andra saker som får hästen att börja fokusera på något annat och korsa bakbenen. När hästen inte längre vill springa iväg och slappnar av så kan jag återgå till det vi gjorde innan.

Ett annat knep kan också vara att lära hästen att sänka huvudet på kommando.
Men detta funkar bara innan hästen blivit för uppspelt och spänd.
Ett sänkt huvud minskar adrenalinet hos hästen och ökar produktionen av hormoner som gör att den känner sig lugn och på så vis kan man få hästen att bli lugn igen när den börjar känna sig stressad..

Lugn och avslappnad Nokke med sänkt huvud.

Detta var lite tips som man kan använda sig av.
Det viktiga är att träna och befästa detta när hästen är lugn och trygg så har man bättre chans att nå fram till hästen den dag då den blir rädd.