Jag förstår inte...

Jag har funderat en hel del på slutet, vad är det för "fel" på människor egentligen?
Jag har genom hela mitt liv fått höra elaka kommentarer från folk som försöker vara roliga att "hästkött är ju jätte gott", "häst gör sig bäst på mackan" och så vidare.

Dessa kommentarer kommer alltid från män. I skolan kanske det rörde sig om avundsjuka, att flickorna hellre var med hästarna än med dessa löjliga pojkar, att de kände sig hotade av hästarna. Men nu? Vuxna karlar!
Varför är det okej att säga dess skämt???
Det går inte att nämna ordet häst utan att någon skall kläcka ur sig dessa urbota dumma kommentarer.
Och det värsta är att man vänjer sig...

Man jag kan säga att detta eskalerat nu när jag skaffat kor.
Skaffat kor för att ha som mina vänner, som vilken hund eller katt som helst.
Oj oj oj, vad det haglar repliker nu. Överallt. Jag måste ju vara helt knäpp.
"Det är bra pris på kalvkött nu har jag hört", "Är det inte jobbigt att se all den där maten hela tiden", "När ska du äta upp dem då".

Vad är meningen med dessa kommentarer, vad är det som är så jävla roligt?
När blev människan så grym?
Det är ju ingen som skämtar om någons hund, katt eller barn.

Jag har insett att det inte ger något att försöka säga ifrån, då är man bara löjlig och det är sedan helt okej att driva med min ifrånsägelse. Är inte det mobbing???
Ibland ger jag en spydig kommentar tillbaka "jag har hört att man kan sälja sina barn för mycket pengar till Ryssland"eller svarar att "ja det är jätte bra att vi äter hästar för då slipper vi de hemska slakttransporterna till Polen". Men det gör ju inte mig ett dugg bättre, så jag har lagt ned. De fattar ändå inte piken i dessa kommentarer. För det de skämtar om är ju helt okej att skämta om.

Men nu får det faktiskt vara nog, jag blir så ledsen för dessa människors skull. Vilket fattigt liv de måste ha, när det roar sig genom att dra skämt där det hela går ut på att man dödar någons vän.
För djuren är faktiskt min vänner! Vart finns respekten för det?

Ja jag vet att vi människor skall äta kött, jag gör det också.
Men när började vi döda bara för att det är roligt? När började vi bara kunna skämta om hemska saker? Vad hände med ömhet, medlidande, omhändertagande och kärlek?

Det bor en jätte vacker räv på andra sidan vår åker, den vackraste av rävar med 3 underbara ungar.
Varje gång jag berättar om henne är människors första reaktion "så fort den får skabb måste ni skjuta den!" Men hallå, var det det första som flög in i ditt huvuden när jag nämnde räven? Hörde de inte värmen och kärleken i min röst för henne?
Är det ingen som kan se den för vad den är, ett jätte vackert djur som jag får dela min omgivning med?
En liten eldsflamma som betraktar mig från 20m håll när jag i det första gryningsljuset lägger ut hästarnas morgonhö i hagen.

Vad är det som har hänt?
När blev vi så grymma, bittra och destruktiva?
Varför är vi så få som kan se det vackra i livet och värdesätta allt liv, att vi alla är lika värda?