måndag 24 februari 2014

Att ha en extrovert häst



Jag är återigen tillbaka till mina funderingar kring ämnet "hästpersonlighet" och tycker att Parellis Extrovert och Introvert tänk är så himla bra!

Även om en häst kan vara lite av båda så ger det en otroligt bra grundtanke och den stämmer så väl!
I alla fall nu när jag har haft en häst av varje.
Bilden ovan är för människor men den stämmer bra in på hästarna också och ger en lättförstod bild över skillnaden. Tycker den bilden blir lätt att ta till sig.


Nästa bild är för hästen, en lätt regel att ha med i bakhuvudet i vårt möte med hästen.
Jag har lärt mig att hantera LBI jätte bra, Nokke var sådan och när mina pusselbitar föll på plats fick vi en relation djupare än livet självt! Det är en känsla som inte går att beskriva.

Bilderna nedan visar tydligt detta!
När jag blev den bästa människan jag kunde bli dansade jag och Nokke, inget var längre omöjligt.
Men som ni vet var vår resa lång, jag gjorde många misstag men Nokke var hela tiden en tydlig lärare med en ängels tålamod som hela tiden väntade på mig. Att jag skulle förstå...

Jag är han evigt tacksam för all den kunskap han gav mig och han lämnade mig inte förren han lärt mig allt han tyckte jag behövde veta.

Notera uttrycken i Nokkes ansikte, bilden säger mer än 1000 ord.

Nu har jag en ny utmaning, extroverta Cappe.
Han hoppar mellan LBE och RBE och det gäller att vara snabb och hinna med.
Dessa två stadier kan också ty sig väldigt lika om jag inte känner av honom.
Det som ena gången var en RBE reaktion är nästa gång en uttråkad LBE som försöker hitta på något skoj på egen hand.

Nokke älskade rutiner, Cappe vill inte ha så korta tyglar. Han är egentligen väldigt lik mig och jag måste låta honom få vara lite olydig ibland. Annars tycker han att jag är sååååååååå tråkig. Samtidigt som jag ibland måste tala om att jag bestämmer och nästan bli lite arg (övertydlig) i känslan. En mindre lätt avvägning.

Nokke hade en och samma sinnesstämning och när jag hittat hur jag skulle vara så funkade det hela tiden. Med Cappe måste jag vara snabb, läsa av och byta beteende efter vart han befinner sig. Han är oftast LBE men kan på en mikrosekund bli RBE, så det gäller att hänga med.

Första gången i halsring, visar hur lättlärd och lyhörd en LBE är!

Jag märker att jag gärna vill att Cappe ska uppföra sig så som Nokke gjorde, men det kommer aldrig inträffa! Att vara lugn, lydig och konsekvent är något som en LBE tycker är snortråkigt och gör allt för att motarbeta. Regler är till för att bryta, därför skulle jag egentligen inte ha några regler alls för då finns det ju inget för Cappe att bryta emot och den leken skulle ta slut. Jag måste istället uppmuntra hans nyfikenhet och ta till vara på alla idéer han kommer upp med så att han tycker att det vi gör är askul.

När han sedan blir RBE blir han ett bytesdjur personifierad. Han blir rädd vilket leder till negativ energi och han blir frustrerad vilket omvandlas till aggressivitet. I vissa situationer kan detta bli riktigt farligt, jag förstår att det finns hästar som skenar, något som Nokke aldrig skulle ha gjort (och inte Cappe än så länge heller). Men jag ser så tydligt när Cappe hamnar i ett läge där han tror att han skall DÖ! Det kluriga är bara att upptäcka det tillräckligt fort så jag hinner ändra min approach.

Men min och Cappes relation utvecklas hela tiden och jag hittar nya små förhållningssätt dagligen.
Har kommittill ett läge nu där han verkligen visar att han tycker mycket om mig och att jag är så rolig och intressant att han vill´vara med mig. Igår stod vi säkert i 40min och myste och busade i hagen.
Vi busade på riktigt så som hästkompisar gör och det är för mig ett bevis på att han ser mig som en vän.
Och det var bus där jag hela tiden var den med ledarpositionen och han ifrågasatte inte det. Helt otroligt.

Jag ser fram emot varje ny dag vi får tillsammans och ställer mig alltid frågan: Undra vad denna dag har att lära mig?

2 kommentarer:

uh sa...

Varenda horsenality har ju sina fördelar :-) Vi har lyckligtvis alla fyra horsenalities i våra 6 hästar, varenda dag hittar man nya saker att uppskatta. Konstigt nog är oftast den hosenality man själv är den största utmaningen.

Yvonne sa...

Ja precis så är det!
Och jag håller verklien med att den horsenalitiy som är den samma som en själv är den minst lätta.