Vintern är räddad!

För jag har en ridplan!

Grannen har varit här med stortraktorn och gjort mig en ridplan för vintern!!!!!

Lycka!!!!!! 

Min hjälte!

Ove räddade Nokkes liv när alla andra dömde ut honom.
Det var ett nöje att få träffa honom 2ggr per år, även Nokke uppskattade resorna till Ulltuna!

Ska vi något tillfälle skriva ner hela berättelsen här.

Jag hoppas verkligen att kunskapen om hästens tänder och munhåla sprids, både vad gäller raspning men även bettsling!!!
Läs denna artikel om Ove och sprid kunskapen!

Sena kvällar

Nu är det full fart på Stall Nordansjö.
Renoveringen är i full gång och snart kan hästarna flytta in.
Dock är det mycket som skall göras.
Stallet har mycket som är oklart som behöver fixas och åtgärdas.

Allt är uppdelat i två kategorier, "måste göras innan hästarna kan flytta in" och "kan göras efter att hästarna flyttat in". Att det har bott hästar i detta stall under dessa omständigheter är för mig obegripligt...

Inte ett endaste fönster är helt i någon box! Där det inte är vassa glasskärvor sitter det små spånskivor eller pappskivor instoppade. Att ha vanligt glas i fönstren i boxar utan galler är för mig obegripligt!

Fönstren är nu bortplockade ur boxarna och det sätts dit skivor och isolering istället.
Offert på säkerhetsfönster har vi fått men eftersom det nu är vinter, mörkt och kallt så sätter vi in dem till våren.

De förra ägarna hade rivit bort det gamla innertaket men aldrig satt tillbaka något nytt...
Det betyder att isoleringen hänger fritt i taket och det ser förjävligt ut ovanför fönstren.

Nu har jag målat så mycket råspont att jag snart kräks men stallet kommer få det finaste taket ever!!!

Ikväll skall brorzorna snickra tillsammans och jag lovar bilder på utvecklingen.
Kan knappt vänta tills det bor hästar i mitt stall!

En sista bonusbild på min nya grep!
ROSA så klart!!!
Kunde inte låta bli...

Oj vilken helg

Helgerna går sjukt fort när man har gård. 

Just nu håller vi på att ställa klart allt så hästarna kan flytt in. 

I helgen har ladan städats, renoveringen av stallet påbörjats och en massa hö har hämtats. Totalt ca 2ton, men mycket till ska in innan vintern. 

På bilden ovan är det 1ton i ladan, det ger en uppfattning om hur stor den är! 

Som ett hav!!!

Ska hämta mer hö nästa helg, snälla underbara Mia låter oss låna hennes hästtransport! Ovärderligt!!! 

Idag har vi dessutom haft hjälp av Lilla K och Stora C och en massa busungar. Och igår var mamma och pappa här och hjälpte oss lufta element, plantera blommor och småfixa lite. 

Under natten var det en sådan storm att vårt solur blåste av!!!! :O Strömavbrott och jag och Tomas fick lära oss att det innebär att man då måste starta vattenpumpen efter ;-) 

Nu blir det soffa och mys, kroppen är skönt trött efter allt arbete. Åh vad lyckliga vi är!!! 

Det omdiskuterade ordet FORM

Det här med hästens form är ett väldigt omdiskuterat ämne och väldigt känsligt.
Det är fruktansvärt lätt att kliva folk på tårna och många tar illa upp när detta skall diskuteras.

Men varför är det så egentligen!?

I helgen som var var det en derssyrclinic med Jan Brink här i Sundsvall.
Jag närvarade inte på clinicen så jag tänker inte uttala mig om den, men bilden som publicerades i tidningen fick mig att sätta mitt te i halsen.

Givetvis vet inte STs fotograf hur en häst skall röra sig och vilken form den skall ha.
Att en bild som denna hamnar på första sidan i tidningen med rubriken "Dressyr i världsklass" är därför djupt beklagligt.
Vilken form hästen reds i resten av passet vet jag ej. Kan hända att detta var en "ögonblicks" bild.

Men det jag vet med största säkerhet är att om någon skulle fota mig under ett ridpass, oavsett när, skulle de aldrig få till en bild som ser ut som denna!
Och oavsett vad andra säger om ögonblicksbilder etc. så kommer jag aldrig förstå syftet, för i min värld finns det inget! I min värld är detta inte försvarligt! Inte ens för en sekund!

Så nu när jag har framfört denna "kritik" mot en av Sveriges "bästa" dressyrryttare. Vad anser då jag är en korrekt form? För att begränsa inläggets omfattning så tittar vi idag på huvudets placering och dess påverkan på formen. Då det tyvärr är här de flesta ryttare lägger sin fokus.  

Alla är vi nog överens om att en korrekt form är när hästen bär sig med vikt på bakbenen och är i balans. Sedan börjar åsikterna gå isär...
Den lättaste visuella förklaringen för mig är att en korrekt form har infunnit sig när man kan dra en lodlinjen genom öga/mungipa (se bilden ovan) på hästen. Jaha tänker ni, varför tycker hon så? Ska inte lodlinjen gå genom öga/nos eller varför inte parallellt med nosryggen?

Om vi börjar att titta på skelettet hos en häst och hur det fungerar, så rent konkret ju längre in hästens nos kommer desto mer sänks ryggen. Desto mer ryggen sänks, desto mer hamnar bakbenen bakom kroppen och detta är ju precis motsatsen till det vi nyss beskrivit som form.

Så kan vi då genom att flytta fram hästens nos och placera huvudet så att lodlinjen går genom öga/mungipa få upp ryggen och uppnå "korrekt" form?
Nej tyvärr är det inte så enkelt heller. Här måste vi börja bakifrån.
Vinkla hästens bäcken, flytta in bakbenen, då höjs ryggen, halskotpelaren lyfts och nosen kommer fram och upp.

Alltså är huvudets placering ett resultat av formen! Vi kan inte genom att placera huvudet uppnå en korrekt form.
Så när ryttare för in hästens nos mot dess kropp elimineras alla hästens möjligheter till att bära sig själv. Detta är så enkelt och självklart och ändå skapar det en sådan stor debatt.

Kan det bero på att den ena vägen är lättare än den andra?
Att dressyrsporten premierar en av metoderna mer?
Jag vet inte, det ända jag vet är vad jag anser är rätt och att jag står för det till 110%!

Tror jag dör lite!

Oj vilket sjukt snyggt träns jag hittade!!!!
Cappe skulle lätt bli snyggast i detta!
Synd man inte är gjord av pengar...
Men det känns som om hö, Thermobar, isolatorer, grindar, grepar, hönät, nytt innertak och fönster är högre prioriterade ;-)

Men man kan ju alltid skriva upp det på önskelistan *ler stort*
Tränset och en hel massa annats snyggt hittar ni här.

Vinterpyssel

Nu kommer vintern sakta krypandes.
Det blir kallare och det börjar bli hårt i backen.
Ibland kan det vara svårt att hitta motivationen när mörkret kommer, en sådan banal sak som att sätta på alla reflexer innan man ska rida ut kan vara jätte jobbigt!

Men jag brukar försöka ta tillfället i akt och under vintern ha något roligt litet projekt som jag kan pyssla med. Det hjälper till att hålla motivationen uppe.
Detta "projekt" kan vara i princip vad som helst så länge det har med hästarna att göra så klart.

Det kan vara ett trick som jag vill lära in, en bok som jag vill läsa och sedan tillämpa eller någon ny rörelse jag vill lära hästen.
Det viktiga är att detta kan ersätta det vardagliga i stallet en sådan dag då motivationen tryter.

I vinter har jag ett perfekt projek, "fixa längre man" på Cappe.
Har en dröm om att han en dag ska ha en sådan lång man att man kan ser den från andra sidan halsen (alltså den sida som manen inte hänger på).

För att lyckas med detta har Cappe nu fått fina "mirakel flätor" i sin man och han blev toksöt i dem!!!
Har redan hunnit fläta om flätorna en gång och jag tyckte nog att manen blivit lite längre.
Flätor är ju perfekt ur den synvinkeln att de bidrar till att manen slits mycket mindre.

Nu har jag även hittat ett medel som framför allt westernryttare använder. Shapleys M.T.G. original heter det och om man tittar på de bloggare som använt det så verkar det ge otroliga resultat!
Kanske man skulle ta och prova det i vinter, för tänk att ha en lång och böljande man på Cappe till sommarens alla fotograferingar!

15.5 år!

Jag och Nokke första sommaren 1998

Mycket hinner hända på 15.5år.
Ingen av oss var längre den samma som vi var för 15 år sedan.
Resan var lång, krokig och ibland var backarna fruktansvärt branta, men vi blev det bästa vi kunde!
Vår kärlek lyste och alla kunde se den!
Vägen rätade ut sig, backarna blev nedförslut och långt blev kort.

Vi fann varandra, vi dansade och inget var längre svårt eller omöjligt!

Utan Nokke är jag inte längre hel men jag vet att han väntar på mig!
Vår resa kommer fortsätta!

2013, sista sommaren i detta liv...

Att alltid vara positiv

Jag fick en kommentar här om dagen att jag alltid är så positiv på bloggen och aldrig skriver om det som går dåligt och tydligen upprör det folk....???
Men varför ska jag göra det? Vara negativ? Vad är vitsen?
Är det något jag vill fokusera på?
Nej!

Jag är av naturen en positiv person som väljer att se möjligheter i de problem som uppstår.
I min träning med hästar väljer jag att lyfta fram det som är bra och fokusera på det, istället för att se det som är dåligt och kan bli bättre.

När jag red på ridskolan och fick en ny häst, sa jag alltid efteråt "Åh vad fin han/hon är" och fick alltid svaret "Men så säger ju du om alla hästar Yvonne".
Och precis så är det, jag ser varje individs starka sidor och fördelar. Varje häst har en egen superkraft!

För mig fungerar denna metod absolut bäst! Fokusera på superkraften och ta hästen så långt den kan där!
Jag tror på positiv förstärkning, istället för bestraffning och korrigering.
Viljan att göra rätt förstärks som man uppmuntrar försöken istället för att korrigera felen.
Har aldrig varit med om att lära en häst "fel" genom att uppmuntra dess försök. Utan istället fått en häst som har velat lära sig nya saker och gärna tar initiativ.

Så jag kommer fortsätta vara positiv på min blogg, lyfta det som är bra och fokusera på det som är korrekt! För att vara med hästar är det bästa som finns och det gör mig lycklig varje dag! Så jag kommer nog aldrig ha något negativt att skriva och förhoppningsvis kanske jag kan smitta av mig med min positiva inställning på någon av alla de som endast ser de negativa och letar fel ;-)

Anslag - tankar och funderingar

Satt min mobil på en pall igår och filmade lite när jag och Cappe tränar anslag mot skolgaloppen.
Han var så himla duktig!
Tyvärr dog telefonen efter bara några minuter i kylan, typiskt Iphone.

Han har en sådan fin arbetsvilja Cappe och ett stort behov av att få ny utmaningar hela tiden. Så då är dessa övningar perfekta.
Även om han saknar en del styrka så tycker jag att försöken är bra.
Han kliver in rätt bra bak, vinklar sig i hasen och har fin elevering.
Sedan behöver han styrkan för att låta hela kraften komma från bakbenen, nu använder han lite kroppstyngd till det. Men jag tycker det är helt okej, vet att med mer styrka kommer övningen bli bättre och bättre.

Det blev en diskussion igår på ett forum på FB om när man ska börja med olika övningar och hur långt hästen skall ha kommit i sin utbildning.
Jag ser detta som mycket individuellt. Med Nokke kunde jag aldrig göra något "för tidigt", med honom kunde jag följa utbildningstrappan korrekt och rörelser kom först när han hade styrka för dem. Då kom de av sig själv utan att jag lärde in dem. Det blev liksom helt naturligt, en dag var det dags för t.ex. tramp och då kom det.

Med Cappe är det helt annorlunda. Han behöver stimmulans, utmaningar och har helt andra förutsättningar i sin kropp vilket gör att vi kan börja nosa på saker innan det är 100% läge. Och med Cappe blir den vägen helt rätt. Han har helt andra superkrafter är Nokke och att främja dessa, uppmuntra och berömma känns helt naturligt.

Är helt övertygad om att det inte finns bara en väg att gå utan att man måste vara lyhörd och känna sin partner. Att säga att något är rätt eller fel utan att se hela kontexten är lika trångsynt som att tro att alla barn kan lära sig matte med samma metod.

Jag är väldigt stolt över mig själv som har fått en insikt om individen hästen, att kunna vara lyhörd och att det är jag som anpassar mig efter hästen och inte hästen som skall behöva anpassa sig efter mig. Jag vill vara den bästa partner jag kan för min häst och att få ha haft den stora äran att ha Nokke och Cappe (två så olika individer) är den största gåva jag har kunnat få i min utveckling som hästmänniska.

Jag hoppas att mina pojkar känner samma för mig som jag för dem, fast det är jag ju helt övertygad om att de gör. ;-)

Det finns ingen tvivel!

Måste fortsätta på inlägget nedanför.

Hade en underbar dröm om Nokke i natt. Under hela drömmen spelades en låt i bakgrunden, det var som en fantastisk film hela upplevelsen. Har aldrig varit med om något liknade förut. Låten som spelades var Céline Dion - My Heart Will Go On.

Jag skriver nu på morgonen inlägget nedan som syftar på denna dröm.

Sedan går jag runt i köket och plockar upp flyttlådor och har radion på som spelar Melodikrysset. Utan att tänka på det börjar jag nynna och sjunga på låten från drömmen. Hinner 3 rader och sedan börjar den spelas på radion! En underbar instrumental version.

Blir så fylld av upplevelsen från drömmen, Nokkes kärlek och hans närvaro att jag blir tvungen att sätta mig på en stol ett tag.

Underbara, vackra, modiga Nokkis!
Tack för att du fortsätter ge mig sådan kärlek, tecknen kan inte vara tydligare.
Kommer alltid älska dig!!!

I mina drömma

Jag smeker fortfarande hans hals, jag fortsätter att borra in mitt ansikte i hans man, vi dansar fortfarande.

 

Varje natt!

I mina drömmar!

 

 

Every night in my dreams
I see you, I feel you
That is how I know you go on.
Far across the distance
And spaces between us
You have come to show you go on

Near...
Far...
Wherever you are
I believe that the heart does go on
Once more...
You open the door
And you're here in my heart
And my heart will go on and on

Love can touch us one time
And last for a lifetime
And never let go till we're gone
Love was when I loved you
One true time I hold to
In my life we'll always go on

Near...
Far...
Wherever you are
I believe that
The heart does go on
Once more...
You open the door
And you're here in my heart
And my heart will go on and on

You're here
There's nothing I fear
And I know that
My heart will go on
We'll stay
Forever this way
You are safe in my heart
And my heart will go on and on