Tillbaka där det började

Bästaste Tomas var med hela kvällen och fotade!
Fler bilder kommer imorgon.

För snart 3 år sedan var det här jag första gången träffade den lilla vita hästen, den häst som jag efter bara några minuter visste var "min"! Sedan tog det lite över 1,5 år innan han blev min på riktigt och igår fick han åter följa med tillbaka till Kungsnäs på min ridlektion.

Åh vad roligt det var! Vi var som en liten katt bland hermeliner. Den lilla (numera) akademiska ponnyn bland alla stora halvblod.
Första 10min var Cappe lite spänd, han var tvungen att titta på alla hästar, blåsa upp sig och leka hingst samt komma på sin nya roll i detta sammanhang där han tidigare varit så många gånger men på ett helt annat sätt...

När väl poletten trillade ner blev han så fin! Oj vad han tyckte det var roligt att vara tillbaka "på besök" och få visa upp sig som pigg, stark och vacker. Han var så ambitiös att jag höll på att missa att han blev jätte trött av all galopp. Men efter 1min vila i galopparbetet var han redo att fortsätta jobba igen!

Vi red ruteress i skritt och trav, tränade övergångar galopp/skritt/galopp, enklabyten och byten över bom. Perfekta övningar för oss då galoppen har blivit vårt paradnummer!

Idag står en lång och skön promenad på schemat för Cappe, gissar på att han är rätt trött både i kropp och knopp.

Det slår mig alltid vad mycket denna lilla varelse lär mig. Han är så känslig och minsta lilla jag förändrar sinnesstämning så påverkas han och visar det väldigt tydligt. När jag blir stressad eller kommer upp i varv då blir han orolig och lite rastlös. Så fort jag varvar ner och blir lugn blir han likadan. Han speglar mig hela tiden och jag får ett tydligt kvitto på när jag är i "fel" sinnesstämning.

Nokke däremot är så trygg i sig själv att han väldigt ofta har överseende med mig när jag stressar upp. Han bara tittar på mig och suckar lite. Men Cappes reaktion kräver att jag ändrar mig och det är så nyttigt! Även om jag är väldigt lung och stabil av mig och väldigt sällan blir rädd eller obekväm så har jag lätt för att jäkta på och skynda mig, allra helst när jag har en tid att passa och då är det så bra att Cappe plockar ner mig på jorden igen, precis så som Tomas alltid brukar göra.

Som jag alltid brukar säga, mina hästar gör mig till den bästa jag kan vara, bara jag tar tiden att lyssna.

Hoppas på att kunna ta med Cappe på fler lektioner i höst för detta var så himla roligt!