Igår kväll var Nokke så fin att han lätt var värd 1 miljon! Även om jag aldrig skulle sälja honom för alla pengar i världen. Man kan ju liksom inte sälja sin bästa vän!
Vi red efter vägen som är så där härligt vårmjuk och han var så fin. Vi har nått en sådan förståelse för varandra att det är svårt att beskriva. Vi är ett och vi njuter verkligen av varandra. Han är så fantatisk att jag börjar gråta bara jag tänker på det.
Vi har kommit så längt tillsammans och ändå känns det som att vi kommer ännu längre varje dag. Vi har hittat så många pusselbitar; form, samling, linjering, takt etc. att allt käns så enkelt och självklart. Jag har lärt mig "lyssna" på ett helt nytt sätt och själv blivit tyst. Det är svårt att beskriva men kännslan är fantastisk!
Min älskade kung Nokke!
I morse jobbade vi lite för hand och endast i skritt. Då helt plötsligt kunde jag se linjeringen. Den var som en linje av energi i Nokkes kropp och jag kunde påverka den endast genom tanken och jag kunde se när allt var rätt. Låter kanske lite flummigt men för mig var det så tydligt. Känns som om Nokke låter mig se mer och mer saker nu, som om jag nu äntligen är redo. Jag bugar och tar tacksamt emot och gör mitt bästa för att förvalta den gåva han nu ger mig. För varje dag vi får tillsammans är en gåva i sig.
2 kommentarer:
Så fint skrivet! :) Ni har gjort en fantastisk resa!!
låter som det ska i mina öron. han tar ju fram det bästa i dig, den du verkligen är. Tänk på det!
Skicka en kommentar