Det här med tonus

Jag tränar ju som ni vet för Birgitta Järnåker och hon pratar väldigt ofta om tonus.
Vet inte om ni har hör reklamen som går på radio just nu där de ger gåvor till Jesusbarnet och när det kommer till myrra så är det ingen som vet var det är.

Så var det lite för mig de första gångerna jag tränade för Birgitta med ordet tonus, visst visste jag att tonus var muskel spänning, precis som myrra är en dela av en växt, men inte djupet och betydelsen av det hela.
Därför tänkte jag att jag nu skulle försöka reda ut begreppet lite, för tonus är ju ett ord som jag också springer på i min egen träning.

Alla muskler har en grundton, en tonus. Det är en muskelspänning som håller muskeln i ett delvis spänt tillstånd. Denna tonus finns alltid, utom när vi sover. Om inte musklerna var avstängda under sömn skulle det leda till att vi sprang omkring och levde ut drömmarna. Kanske skulle vara lite riskabelt...

Muskelspänningen sköts av muskelspolar som sitter som spindlar parallellt längs muskelfibrerna och känner av hur spända muskeltrådarna är. Spolarna sträcks ut när muskeln sträcks och dras ihop när muskeln dras ihop. Spolarna vidarebefordrar sedan informationen till nervsystemet som på så vis kontinuerligt uppdateras om musklernas aktivitet så att hjärnan är i samklang med kroppen. Utan tonus skulle vi inte kunna stå upprätt, inte kunna gå eller springa. Desamma gäller ju även våra fyrfota vänner såklart.

Nu kommer det intressanta,  man måste nämligen träna hjärnan på att upprätthålla denna samklang.
T.ex. skulle vi kunna göra en zillion situps om dagen, på så vis skulle nervsystemet tränas att aktivera magmusklerna, även när vi inte tänkte på det. När man sedan har tränat sin hjärna tillräckligt bra, börjar den automatiskt spänna dessa muskler till en tvättbräda. Vilket inte skulle vara helt fel.

Detta ger ju då den självklara kopplingen till hästen och det Birgitta alltid talar om, att skapa kopplingarna i hästens nervsystem när man lär den en ny rörelse. Det blir liksom så självklart när man ser på det på detta sätt. Samtidigt som vi lär hästen en ny rörelse så lär vi den att röra sig rätt.

För att göra musklerna större, måste man träna med motstånd, för oss tunga lyft och för hästen t.ex. samling. Men även stora, starka muskler kommer att se slappa och hängande ut om inte hjärnan skickar signalen att aktivera dem. 

Så hela syftet med alla övningar vi gör är att skapa en samklang i hästens kropp mellan dess muskler, nervsystem och hjärna. Och finns inte dessa kopplingar där så sker inte övningen på ett korrekt sätt.

Vill därför avsluta detta inlägg med ett citat av Bent Branderup, ett citat som efter detta blev än mer klart för mig.

"The different between the show-horse and the school-horse is that the show-horse remembers the exercise the school-horse understands the aid." 

Cappe i ett anslag till Levad.
Man ser tydligt att han saknar stabilitet och styrka i sina haser och bakknän.
Men att det med en masa träning kommer bli något bra av detta.

Nokke i galopp i padocken.
Här kan man tydligt se att alla års AR-träning har gett han en kropp som arbetar på rätt sätt, av egen maskin.
(För några år sedan såg galoppen INTE ut så här)
Ett kvitto på att den träning vi lagt ner tillsammans har gett honom de bästa förutsättningarna till en stark och sund hästkropp!