Världsstjärnan!

 
Jag har ju helt glömt bort att berätta om när jag och Lilja var in till kliniken för att träffa bästa Gunnar för att kolla hennes tänder.
Och eftersom jag har världens bästa tjej så är det inga problem vad vi än tar oss för. Hon ställer upp på allt och är helt okomplicerad, hon imponerar på mig varje gång.
Vi hade fixat kvällen innan och gjort Lilja vacker som en dag, det är hon ju alltid, men med 1l glansspray i man, svans och hovskägg och en lång ryckt så glänste hon som en ädelsten.
Och jag kan säga att hon drog många blickar till sig när hon gled in på kliniken och många kom för att prata och fråga om henne.
Hon fick även beröm av veterinären för att hon var så slimmad och vältränad och de höll på att få dåndimpen att hon fått 7 föl och var så fantastiskt fin i kroppen och ryggen. Såg inte ut som om hon fått ett endaste föl. De sa att hon måste ha bra gener och vara väldigt fint tränad *stolt*

Lilja som alltid är så trygg och bestämd (snabb med att ta egna beslut och det gäller för mig att vara snabb i vändningarna för att hänga med) visade en annan sida när vi kom till kliniken.
Hon blev lite osäker och undrande vart hon var och vad som skulle hända.
Och då sökte hon stöd hos mig, hon gick långsamt och nära mig med nosen mot min rygg eller i min sida. Det är intressant vad som sker när du och din häst befinner sig på en ny plats som inte är hemma. Relationen sätts på prov och jag känner mig varm i själen över att Lilja visade mig att hon ser mig som viktig. Att det var hon och jag som tillsammans var där på den nya platsen och skulle klara utmaningen tillsammans.

Hennes tänder såg perfekta ut och det var egentligen ingenting att göra.
När vi var klara och Lilja nyktrat till så åkte vi hem och hon klev på transporten som den världsstjärna hon är.

Är det verkligen vinter?

Vi är i slutet av november och det är fortfarande barmark och ingen snö.
Vi har inte heller haft så mycket frost så jag har svårt att greppa att vi nu har vinter. Till helgen är det första advent men jag har inga julkänslor och ingen lust att pynta, hallå det är ju höst!
Men tänkte ändå ta tag i saken och hoppas att julkänslorna infinner sig. För egentligen är julpyntning något av det bästa jag vet.

Jag och Tomas jobbar sena kvällar med kornas ligghall och nu börjar vi se ljuset i tunneln. Det kan nog vara en av anledningarna till att jag inte har så mycket julkänslor, vi är för trötta helt enkelt.
Vi har totalrenoverat hela ligghallen och den har fått nya väggar, vi har målat och fixat.
Blev otroligt snyggt, egentligen skulle vi bara fixa lite... Men ni vet hur det är, görs det en del kan lika gärna allt fixas och vips blir projektet tre gånger så sort *ler*
Men det blir som sagt så himla bra och min Tomas är bäst!

Igår monterade vi skenorna till köldridån och idag ska jag klippa och skruva remsor.
Tomas håller på att bygga in Thermobaren och jag hoppas VVS-killen kommer sedan och installerar vintervatten till dem. Materialet ska beställas nu i veckan och sedan när det kommer är det bara att sätta igång. Då kommer jag även äntligen får en kran till min älskade diskbänk som jag längtat efter i stallet sedan vi flyttade in här (7år sedan).

Hästarna har fått ha det lite lugnt de senaste två veckorna, vi har ridit på de luncher jag haft tid och kvällarna har ägnats åt arbete i lösdriften.
Men efter helgen hoppas jag vi är klara så då blir allt som vanligt igen.
Just ja, vi har en jätte rolig grej som vi ska göra på lördag. Har köpt något som vi ska sätta upp.
Något som funnits på gården men som jag nu bytt ut till något som är så många gånger bättre. Ska bli så spännande, längtar! Ni får se bild på resultatet när det är klart.

 
Igår var jag in på Svenska foder och köpte spån. De hade BlackWeek-erbjudande, få 1/2 priset på en valfri vara så jag köpte ett nytt vintertäcke åt Cappe.
Egentligen är det bara Pilgrim som verkligen behöver täcke, han har täcke på sig varje dag på vintern annars fryser han och darrar som ett asplöv.
Lilja och Cappe ser ut som galna lovikavantar så de behöver inte täcken mer än de daga det är riktigt skitväder med nederbörd.
Men Lilja har typ bitit hål i Cappes alla vintertäcken... *suck* så han behövde verkligen ett nytt. Hoppas bara detta får vara helt nu eller att det kan stå emot Liljas tänder.
Men Cappe gillar att reta henne tills hon piper och hugger åt honom, så han är absolut inte oskyldig. Han är som en busig obstinat liten unge.

Men just nu går alla stillsamt samman och pillar i det frysta gräset. Ett sådant lugn och harmoni.
Jag tänker återigen vilken lycka det är att få arbeta hemifrån.
Jag sitter vid mitt skrivbord och ser ut över vinterhagen.
Jag vet allt som händer varje dag och jag är så mycket mer delaktig i hästarnas vardag när jag är hemma hela tiden och jag märker så tydligt hur mycket mer de uppskattar det.
Jag önskar att få fortsätta ha det så här även i framtiden utan pandemi.

Magiska november

Det ligger ett otroligt lugn över gården, alla djuren mår otroligt bra och det är en sådan harmoni att den nästa går att ta på. Det kanske har med det otroliga vädret att göra, vi är i mitten av november och det är över 10 grader varmt på dagarna. Magiskt! Men nu ser det ut att komma kallare väder i slutet av veckan men jag tackar för dessa varma dagar vi fått.
Jag och Tomas har verkligen fått extra tid till att avsluta en massa projekt på gården och ridbanan är fantastisk! Tar till vara på varje dag och försöker galoppera så mycket som möjligt innan det finns risk för is och annan bedrövelse. 

Pilgrim har haft svårast för vänster galopp men nu har den blivit bättre än den högra.
Intressant detta med utveckling, vilka vägar den tar.
Vänster galopp är nu rund med en väldigt fin rytm medan höger galopp är lite mer kantig och orytmisk. Så just nu rider vi vänster galopp och hämtar upp känslan, växlar till höger galopp och försöker behålla den. Och för varje pass blir det lite bättre. Jag slås över att det känns som om Pilgrim fått det så mycket lättare att koordinera in sig i galoppen. Det känns bra. Det gör det också lättare att lägga in fattningar, anslag och galopp i olika övningar utan att det blir för tillkrånglat. 

Ewa sa för ett par lektioner sedan "jag tror han kommer bli ännu grövre än vad han är nu".
Och det tror jag också. Jag kan knappt drömma om hur han kommer se ut när han är 20år. 
Birgitta Järnåker brukar jämföra honom med Ewas Hårfager, det är stort.
Men han är en stor häst, på alla plan och sista veckorna har han visat vissa saker så tydligt för mig. Vad som är viktigt på riktigt. 

I övrigt fortsätter jag och Tomas att arbeta hemifrån och kommer göra fram till årsskiftet men jag börjar misstänka att det kommer bli fram till efter sommaren, när alla som vill hunnit vaccinera sig.
Att sitta hemma gör att mörkret ute inte alls känns så tungt.
Det som varit psykologiskt jobbigt förut med att åka till och från jobbet i mörker slipper jag nu och dessutom kan jag många dagar i veckan rida på lunchen i dagsljus.
Det är svårt att med ord beskriva vilken lättnad detta är och vilket privilegium jag känner inför möjligheten att få arbeta hemifrån.
Jag tror att vi går en annan framtid till mötes med andra möjligheter och val. Många är de förändringar som skett genom kriser, således kommer även denna kris leda till förändring och jag ser fram emot det som komma skall.

En helg i kunskapens tecken

Varje år första helgen i november har vi representanter (instruktörer) och adepter inom Kraftskapande Ridkonst en helgkurs där vi fördjupar oss i viktiga frågor, skapar samsyn och bygger på vårt kunskapsförråd.
Temat i år var Ideal och det blev en helg full med viktig kunskap och gemenskap.
Förra året var denna kurs på plats i Sundsvall men i år pga rådande omständigheter var den via webben och det fungerade fantastiskt bra.

Vi varvade teori och diskussioner med ridpass. Så underbart att få se dessa vackra ekipage bli guidade av Ewa. Att ena stunden vara hos mig i Norrland för att sedan förflytta sig till Spanien och landa på en ridbana med krossad vit marmor som underlag.
Olika världar och vardag men ändå egentligen så lika i sitt djup.
För oavsett yttre omständigheter, miljö och kultur så är känslan till hästen den samma.
Även om kontexten kan skilja är innehållet samma. Det är stort!

Under mitt och Pilgrims ridpass så visade Pilgrim en tydlig skevhet till höger.
I höger varv ville han flytta in rumpan åt höger. Egentligen kunde det inte bli bättre än att detta hände. Det passade perfekt in på dagens tema med ideal. Hur vi lärt oss i den traditionella ridningen hur detta ska korrigeras. Men nu istället lösa det på ett helt annat sätt. För en svaghet i det ena varvet (i detta fall höger) kan lösas genom övningar i vänster varv samtidigt som vi låter höger varv vara ifred.
Så jag fick rida galopp i vänster varv och i höger varv gena i hörnen (detta för att inte komma i situationer där rumpan kom in).
Genom att bland annat göra detta blev höger varv riktigt bra och inte en gång skapade jag motstånd, konflikt eller spänning i min häst. 

Jag tänker återigen hur viktigt det är att veta vad vi gör och varför!
Nu kanske vissa av er funderar på varför Pilgrim var lite skev och det beror helt enkelt på att vi tagit ett ganska stort steg framåt i vår skolning och då kommer alltid nya saker upp till ytan. Det är otroligt intressant och väldigt lärorikt att få arbeta med sådant när det dyker upp. Så lycklig att jag har hästarna och Ewa som guidar mig på denna resa!

Än så länge har vi många plusgrader och riktigt höstväder trots att vi är i mitten på november.
Hoppas detta håller i sig ett tag till så jag verkligen hinner njuta och träna på ridbanan innan snö och is kommer. För jag är så full av inspiration nu och har lagt upp ett träningsschema för flera dagar framåt. Så hoppas hinna få många underbara pass denna och nästa vecka!

Full fart och stora drömmar

Det är nog dags att inse att sommaren är slut, att hösten snart passerat och att vintern börjar stå för dörren. Många träningar har börjat flytta inomhus och i helgen var jag i Ånges härliga isolerade ridhus.
Men det är ändå svårt att riktigt greppa när det är 13 grader varmt ute och hästarna fortfarande kan gå på betet och mumsa.

Varje år när jag står inför vintersäsongen så blir tankarna på ett ridhus extra påtagliga.
Tänk att slippa isen, höstregnen och alltid ha tillgång till ett perfekt väderskyddat underlag.

Egentligen har jag inte större krav än ett ridhus med bra underlag och belysning. Men om man får drömma så vill jag ha ett vackert ridhus som är isolerat och har kristallkronor i taket.
På bilden ovan ser ni ridhuset på ridskolan i Strömsholm, otroligt annorlunda och vackert.
Jag drömmer om stora fönster med svarta spröjs, vita väggar och otroligt mycket ljusinsläpp.
Men som sagt att bara ha ett ridhus skulle göra mig till den lyckligast flickan på jorden! 

Och jag tänker att det inte alls är en omöjlighet *blinkar*
Tänker att ja ska börja ta in lite offerter så jag får kalkylen klar för mig.

Här kommer min andra ridbana ligga, direkt bakom stallet 16x32m

 
Just nu gör vi massa arbeten på gården.
Vi har grävt nya diken på många ställen och påbörjat lite av markplaneringen där min andra ridbanan ska byggas. Att påbörja detta fick ett stundande ridhus att inte alls kännas så långt borta. Ridhuset kommer då byggas där min nuvarande ridbana ligger idag.
Vi håller även på att renovera kornas ligghall, har bytt en massa hagstolpar, håller på att installera vintervatten till korna och jag har äntligen fått en diskbänk i stallet.
Till våren kommer vi gräva vintervatten till hästarnas vinterhagar! Undra vad jag ska göra med all tid jag kommer få över? *skrattar*

I ridningen har jag och mina hästar fokus på skolor just nu.
Vi rider öppnor och slutor och alla tre är jätte fina. Till helgen är det webbkurs för oss instruktörer och adepter i Kraftskapande Ridkonst. Längtar massor! Denna kurs/träff brukar vi ha fysisk här i Sundsvall men i år under rådande omständigheter är det en webbkurs istället och det ska bli riktigt spännande. Ser så mycket fram emot att "träffa" alla. Skapa samsyn, utbyta erfarenheter, ta del av Ewas stora kunskap och få se riktigt fin ridning. Tror faktiskt inte att en helg kan bli bättre än så!