Det går framåt

Min favorit årstid är våren, då har man allt det härliga framför sig och det är så där ljuvligt ljusgrönt ute.
Men varje år när sensommaren och hösten kommer så säger jag "detta är bästa tiden på året att rida" och så är det.
Det är svalt med fint väder, luften är klar, inga insekter och det är så skönt.
Hästarna njuter också denna tid, de kan gå på bete men gräset är inte lika kraftigt längre och det känns som om allt är i en bra balans.
Får se till att fylla på med få en massa ridtimmar nu om vintern kommer bjuda på is... 

Cappe börjar komma igång nu och vi rider varje dag. Vi tar det lugnt framåt och varje dag är bättre än dagen innan.
När man har en häst som är under igångsättning är det spännande att se hur alla övningar inom Symmetrisk Gymnastik (i Kraftskapande Ridkonst) för varje ridpass stärker hästen och gör den mjukare och spänstigare.
Vi har fem ridpass i rad ridit timglaset med halter, bågar och raka linjer.
Skritt, trav, halt och uppkortat steg.
Vi tar det lugnt med samling och galopp vilket belastar hasen mer, men det gör inget vi har mycket saker att arbeta med fram till dess.
Man får se till fördelen med att ha haft en skada, det ger en möjlighet att ta tag i delar i grundutbildningen som kanske inte riktigt är perfekt.
Cappe har lätt för samling men för att den ska bli perfekt är koordineringen över framdelen viktig och det är något vi arbetar med nu. Ska bli spännande att se vad resultatet blir. 

Har klickat hem kylbandage som jag hoppas kommer på posten idag.
Har tänkt köpa sådana länge, man förvarar dem i frysen och sätter på dem på hästens ben efter träning eller vid skada.
Kan ju vara bra att ha om en olycka händer men jag känner även i min mage att jag vill ha dessa på Cappes ben efter våra ridpass.
Nu skulle man bara haft ett kylskåp i stallet med frysfack.
Har sett ett rosa Smeg som jag vill ha, tänkte köpa ett begagnat men alla som dyker upp är i Stockholm och det känns lite långt att åka för att hämta med släpvagn... SÅ om någon har ett litet rosa Smeg kylskåp till salu är det bara att hojta. 

I helgen bär det av till Ånge för en hel dag med lektioner, längtar!
Ska bli mysigt att träffa alla igen.
Lördagen ska jag försöka fixa så mycket jag hinner hemma. Tomas ska till sina föräldrar i Ö-vik och jag ska försöka måla en hel massa på toaletten jag håller på att renovera.
Taket är klart och nu ska jag ge mig på väggarna, de aprikosa väggarna med ränder blir nu vita och jag har köpt världens snyggaste tapet som ska sitta på två ställen. Kommer bli så snyggt!
Det blir vitt, grått och guld, mums!

En helg hos Ewa

Detta år är inte som vanligt med rådande pandemi, så resorna till Ewa i år har varit få. Men nu på semestern var jag upp två dagar och det var precis lika underbart som vanligt.
Förra året försökte jag åka upp en dag i månaden och jag saknar det verkligen i år.
Utvecklingen jag gick igenom förra året genom att åka till Ewa så ofta var enorm och något som jag är otroligt tacksam över.
Jag känner mig så hemma hos Ewa och trivs så otroligt bra i hennes sällskap.
Får sjuk abstinens när det går för lång tid mellan att vi möts.
Jag rider lektion för Ewa tisdagar och onsdagar, vi skriver dagligen till varandra på Messenger men det är något speciellt med att träffas på riktigt. Och det är ju inte så konstigt egentligen, det är precis som det ska vara.

Dagarna hos Ewa innefattade en massa ridning och arbete tillsammans med hästarna.
Lärdomen denna gång var flöde och ram.
Hur viktigt flödet är i arbetet och hur man ger hästen rätt ram för det den ska utföra.

Nu hoppas jag att det inte tar allt för lång tid innan jag kan åka upp till Ewa igen!

Det blommar

Det har hänt så otroligt mycket med Lilja i sommar.
Hon har byggt så mycket muskler och hela hennes framtoning är en annan.
Vi arbetar med trampet och anslag just nu och samma fokus där som med Pilgrim att jag måste hålla koll på mig själv för minsta lilla jag spänner rumpan blir det anslag istället för tramp.
Och ibland blir anslagen en ansats till en levad istället för ett anslag och det är så häftigt.
Lilja kommer verkligen bli en levadhäst!

Med det häftigaste jag någonsin varit med om hände under en lektion med Ewa.
I ett anslag bad jag om ett till och råkade ge en lite väl stor hjälp och vips hoppade Lilja rakt upp i något som skulle kunna liknas vid en Croupade.
På de flesta hästar skulle detta ha varit en reaktion i frustration men på Lilja hamnar man inte där.
Ber jag om för mycket, tar hon i mer utan att på något sätt spänna sig mentalt.
Hon har ett temperament som måste var det ljuvligaste och bästa på denna jord och jag får ofta nypa mig i armen för att förstå att hon är på riktigt och att hon finns just hos mig.
Så min första försmak av en skola ovan mark gav hon mig och det skapade ett brus i mig som bubblade som tusen champangebubblor och jag levde på ruset efteråt i flera dagar.

Våran relation har också vuxit otroligt mycket denna sommar.
En häst som Lilja (en döle) gör ofta inte mer än vad som krävs. Om vi tar exemplet att hämta henne i hagen så började det med att hon höjde huvudet och såg glad ut när jag om och ropade på henne men jag fick snällt gå och hämta henne där hon stod. Sedan började hon komma lunkandes, lite längre fram kom hon i trav och det var stort! Men nu på slutet kan hon till och med komma i galopp till grinden och det säger en hel del när det kommer till Lilja.
T.ex. när de andra hästarna far runt i hagen i full galopp för att de blivit rädda för något kan Lilja, som mest, höja på huvudet och kolla om det är något att bry sig om vilket det oftast inte är.
När jag släpper hästarna till inbeteshagarna på våren och de andra far till grinden varje kväll i full galopp så travar Lilja glatt efter. Så ni förstår ju, att hon kommer till mig i galopp när hon travar till gräset, det är stort! 

På stallgången somnar hon när jag ryktar henne och flätar hennes man, hon riktigt njuter.
Jag brukar sätta mig på huk i stallgången framför henne och då läger hon sin mulen på min axel och somnar och hennes ljumma andedräkt mot min kind är som balsam för själen.

Jag och Steffi lasttränade våra hästar för några veckor sedan.
Cappe behöver inte lastträna, han är en klippa.
Pilgrim tycker det är lite läskigt så för honom är det nyttigt och sedan tänkte jag "jag måste ju träna med Lilja" hon har ju inte åkt på tre år (när jag körde hem henne till mig från Umeå). Så jag hade verkligen ingen uppfattning om hur hon var att lasta.
Haha, behöver man träna ett proffs!?
Nix!
Hon klev på som om hon aldrig gjort annat, åt sin mat och hö och det vara bara att stänga och åka.
Lastade av på ett annat ställe som inte var hemma och hon var helt cool. Klev världsvant på igen som den stjärna hon är. 

Denna häst, lovar hon är bäst i helaste världen och allt man kan drömma om!

Sommarens träning

Träna, träna, träna.
Alla som håller på med någon form av idrott vet hur viktigt det är att träna för att utvecklas.
Jag tänker på alla år jag red för tränare och själva lektionerna gick super bra men när jag kom hem hade jag inte en aning om vad jag skulle göra, vad som ledde till vad, vad som måste finnas på plats för att komma vidare och kanske viktigast av allt: ha en plan. 

Idag är min ridning mycket mer strukturerad och jag försöker lägga upp mina ridpass fem åt gången.
I sommar har jag haft ett stort fokus på självbehärskning, både hos mig och hos Pilgrim.
Självbehärskning innefattar så otroligt mycket men en stor del av det är kroppskontroll och mentalkontroll. Alltså kortfattat handlar det om att vara medveten om vad man gör och varför samt att veta vad det verkligen är man ber och bli nöjd när man får det.

Bilderna i detta inlägg är från ett av de sista passen innan pusselbitarna helt föll på plats.
Att gör en "förändring" och skapa medvetenhet är inget som sker över en natt, det kräver vilja och träning.
Jag ser på bilderna hur det börjar bli en lätthet i mig och att Pilgrim så smått börjar svara på den.
Det är också intressant att se hur han hela tiden söker min blick, att möta hästens blick när man rider skapar en djupare kontakt. Pröva så får du se, det är en till dimension.

Nu när vi börjat hitta självbehärskningen så har vi börjat fokusera på flöde.
Allt hänger ihop och flöde är viktigt genom hela skolningen och vi behöver hela tiden gå tillbaka dit och hämta upp flödet (då det är lätt att det försvinner lite när man tar sig vidare ett kliv).
Så de senaste passen har vi ridit med fokus på flöde och oj vad det har hänt saker.
Pilgrim har öronen framåt hela passen, in i trampet, in i passagen, i alla förändringar, övergångar, allt!
Allt känns lätt just nu.
Det finns många åsikter och diskussioner kring hästens öron, men jag anser att när allt är som det ska och hästen bär sig på ett korrekt sätt då är öronen framåt. 

På första bilden i detta inlägg trampar vi, det är en rörelse som vi båda finner lite klurig och det är ganska nytt då Pilgrim hellre går in i skolskritt än tramp.
Man kan se på bilden att han inte är helt nöjd, mitt tryck på honom är för stort och ramen för liten.
Detta trots att tygeln hänger. Men när hästen är skolad kan ett för högt tryck vara en för kraftig tanke från min sida, för mycket spänning i min rumpa eller en för hög koncentration hos mig.
Att vilja för mycket är ofta en bidragande orsak till att trycket blir för högt och ni kan se mitt koncentrerade ansiktsuttryck på bilden. Detta skapar det för höga trycket eller kravet (om man så vill kalla det) men det är inget konstigt att det lätt blir så när något nytt och lite svårt ska läras in. 

Men nu på slutet har det verkligen släppt och våra träningspass tillsammans får mig att känna mig som en drottning och värdens bästa ryttare.
Tänk att han kan ge mig den känslan. 

Vad har ni tränat på i sommar och hur har det gått?

Så var semesterna slut

Oj va snabbt semestern försvann.
De första två veckorna satt vi på en ställning och målade huset, resterande 3 veckor vet jag inte vart de tog vägen. De sprang förbi.
Men vi har i alla fall fått in årets hö, fick hjälp av alla våra underbara vänner och vi var riktigt många i år så det gick snabbt och lätt.
Tomas har slagit alla diken och kanter runt hela fastigheten med röjsågen och det blev så himla fint!
Vi har kört bort ensilageplast, putsat alla fönster, rensat ogräs och mer ogräs, varit på dop och bakat kanelbullar.
Just nu håller jag på att måla innertak till stallet och vi bygger nya rabatter vid bron.
Det kommer även en man och putsar grunden till huset denna vecka så vi kan måla den sedan. Färgen är redan inköp. Blir en nyans mörkar än huset, grå skiffer heter färgen och ni hör ju hur fint det låter.

Vi har hunnit vara på två loppisrundor, ätit goda luncher på Timrå Gårdsbutik (rekommenderas varmt), ätit massa glass och tagit långa sovmornar och ljuvliga promenader. 

Jag har även hunnit med att åka upp till Ewa två dagar och som vanligt fått lite nya insikter med mig hem.

Nu har jag börjat jobba och det känns inte alls tungt eftersom vi fortfarande arbetar hemifrån. Det går så himla bra och är så skönt. Det passar perfekt in i mitt liv att arbeta hemifrån, kan lätt tänka mig att fortsätta så för evigt *ler*

Hästarna går på bete, kvällarna är svala och ibland till och med lite kalla och de passar perfekt för att rida i. Igår kväll red jag med tjocktröja och tänd belysning på ridbanan. Så mysigt även om jag absolut inte vill ha mörker än, men som det är just nu är perfekt och jag önskar verkligen att hela året kunde vara precis så här. Behöver inga årstider, kan ha tidig sensommar jämt! 

Igår kväll innan jag red hade jag tagit en timmes promenad, bytte bara byxor och gick sedan direkt och hämtade Pilgrim och red.
Wow! Har aldrig ridit så bra. Kroppen var så varm och mjuk efter promenaden och min höfter så följsamma direkt från börja. Detta måste jag ta med mig och göra något av. En riktigt häftig upplevelse! 

Hur har era semestrar varit?