Fullt hus

I söndags kom Donne till Stall Nordansjö, nu har han äntligen flyttat in permanent.
Så himla glad att ha honom och Janet i stallet igen.
Lilja blev också överlycklig! 
Hon blev så glad att hon till och med låter honom äta ur samma höhög som henne och det säger inte lite det för maten är otroligt viktig för Lilja.

Resten av söndagen spenderades åt att bygga upp en boxvägg i stallet för nästa söndag kommer det en häst till.
Hon heter Gloria och är en Haflinger.
Hon och hennes matte Eva kommer flytta till oss och de är så välkomna.
Nu kommer vi bli 6 tjejer i stallet och 6 hästar.
Fatta vad underbart! 

Håller på att planera inför sommaren nu och de träningar vi ska ha hemma på gården.
Kommer bli helt underbart.
Behövs nu när det är vinter ute, att ha något att se fram emot.
Just nu är det rätt isfritt i alla fall och det är ju positivt.

Boxen till Gloria klar

Cappe hjälper Husse att fixa i stallet

Vackra Gloria

 

Det blev vinter

Från en dag till en annan blev det vinter uppe hos oss. 
Tyvärr inleddes vintern på det sätt som jag blivit van nu de senaste åren, med is...
Men nu har det kommit en hel del snö och varit lite töväder så den mesta isen är borta.
Så himla underbart!
Så hästarna har stått i lite över en vecka men nu är vi igång igen och ridbanan är riktigt bra nu. 

Det händer mer och mer med Pilgrim, inte bara kroppsligt utan hans personlighet har blivit lite mer vuxen.
Han har alltid varit en lite buffig häst som vill klia sig på en och det rätt hårt.
Jag har brottats mycket med hur jag ska göra med detta, på vilket sätt talar jag om för honom att han kliar sig för hårt när jag 5min senare kan klia honom i pannan.
Hur ska han förstå skillnaden.
Men på något sätt har jag tänkt att ju mer vår relation är på plats desto mer kommer vi förstå varandra och saker faller på plats av sig själv.
Jag tror inte på bestraffning och inte heller på att programmera in rätt beteende i hästen utan det ska komma inifrån, att de förstår.
Svårt att förklara men jag hoppas ni förstår.
Och nu är vi där, det är en helt otrolig känsla.
Jag lovar er, att ge saker tid lönar sig i längden.

Cappe min lilla stjärna har då världens otur.
I onsdags morse när jag skulle släppa ut hästarna kunde han inte tugga.
Fy vad otäckt, många tankar hinner fara runt i huvudet.
Han var hungrig, matade in höet i munnen men ville inte göra den tuggande och malande rörelsen i sidled.
Han hade ätit upp allt sitt natt hö och varit som vanligt på kvällen men nu kunde han inte tugga.
Ringde efter veterinären som kom ut ett par timmar senare och även hon kunde konstatera att det inte såg normalt ut.
Vi undersökte huvudet och munnen och allt vi kunde finna var att han var öm och lite svullen utanpå vänster ganasch, utanpå tänderna M1 och M2.
Vi kunde omöjligt avgöra om det berodde på en abscess eller ett yttre trauma.
Han fick avsvällande och smärtlindring i blodet och 2 timmar senare när han vaknat till åt han igen.
Sedan dess har han ätit och jag och veterinären har haft kontakt om utvecklingen. 

Torsdag, fredag och lördag åt han, kanske lite långsammare än vanligt dock kändes han ledsen.
Söndag och måndag tyckte jag han åt som vanlig igen och var pigg och glad, så skönt.
Jag har inte en aning om vad som utlöste hans oförmåga att tugga på onsdagen och jag känner att faran absolut inte är över.
Bara tiden kan utvisa om det finns något större problem eller om det "bara" var ett yttre tauma att han slagit i huvudet i nått.
Jag hoppas verkligen på det sista.

Imorgon kommer en uppdatering om allt som händer på Stall Nordansjö just nu *blink*  

I rutan

Vilken otroligt fin respons jag fått efter min medverkan i "Halv åtta hos mig".
Känner mig helt varm i hjärtat efter alla fina ord och meddelande jag fått.
Det har verkligen varit jätte roligt att få medverka i denna produktion, jag har fått minnen för livet.
Ikväll är sista avsnittet och det känns lite vemodigt.

Att ha fått inblick i hur en tv-produktion går till har verkligen varit spännande och lärorikt och jag tyckte verkligen att det var roligt att stå framför kameran.
Skulle lätt kunna tänka mig att ha något form av tv-jobb eller kanske satsa på att ha en Youtube-kanal.

Ni som missade avsnittet kan se det i efterhand på tv4Play HÄR. 

Välkommen hem till mig idag klockan 19.30

Ikväll klockan 19.30 är du välkommen hem till mig!
Jag är nämligen med i programmet "Halv åtta hos mig" som sänds denna vecka från Sundsvall och ikväll är min kväll.

Det var så himla roligt att få vara med i detta program och nu äntligen se resultatet på tv.
Tänk att ungefär 16h inspelning blir ungefär 22min program, då kan ni ju tänka er hur mycket som klippts bort.

Ska bli jätte spännande att se vad de gör av tiden hemma hos mig, vi filmade en hel massa och bara en bråkdel kommer komma med.
Hoppas ni vill titta ikväll, det kommer jag göra.

Filmen från sadelprovningen

Okej, ni var väldigt många som ville se filmen från sadelprovningen så här kommer den.
Pilgrim var pigg och glad och busade till det lite på sitt vanliga härliga sätt.
Underlaget var stenhårt med is på men Pilgrim gillade det.
Ett hårt underlag som är platt blir ju väldigt tydligt för hästen.

Jag travade mest runt och bara kände på sadlarna utan att be Pilgrim om något speciellt.
Så det är inte någon speciell ridning att se, det är sadlarna och hur han rör sig som är det intressanta.

Jag red med jacka på från början men vi insåg efter ett par sadlar att jackan lurades så det såg ut som om jag var kutryggig.
Men ni kommer själva se skillnaden, så det är bara att bortse från det i filmen.

Det intressanta är att se hur Pilgrim gör med sin kropp i de olika sadlarna och vad som händer med min position.
Har upplevt i den sadel jag har idag att jag blir för låst vilket påverkar Pilgrim negativt.
För Cappe är det inget problem men Pilgrim klarar inte av det.
Så när jag red i sadeln från PtB så hade jag helskodda ridbyxor på ett säte i nubuck.
Det betyder att jag fastnade i sadeln och det märks så tydligt på Pilgrim i filmen.
För att ge er ett litet tips, kolla vad som händer med hans bakknän.

Red i samma sadel dagen efter i mysisbyxor och det blev en helt annan upplevelse.
Så det är inte själva sadeln i sig utan det faktum att jag fastnar med rumpan som ställer till det i filmen.

Sedan måste jag ju säga att det har hänt så otroligt mycket med Pilgrim på slutet.
Är så stolt över min kille. 
Han håller ihop sig mer och har fått en högre resning.
Han har hittat en bra takt och man känner verkligen hur mycket han har förstått.
Att rida Pilgrim nu är så himla enkelt, jag visar vägen och har prövar.
Det är så häftigt att känna hur mycket som kommer inifrån honom själv och hur lite som kommer utifrån från mig.
Precis som som jag vill rida, han äger sin kropp och jag gör mitt bästa för att ta ansvar över mig. 
Kommunikationen har blivit så mycket djupare.
En väldigt tydlig men liten sak som visar på detta är när han frustar.
Förut körde han ner huvudet och frustade, jag som var oberedd ramlade fram och han fick lov att stanna.
Nu känner jag tydligt hur han skickar en signal till mig innan att han kommer frusta och jag kan anpassa min kropp och öppna handen i tid innan.
Vilket gör att jag kan sitta still och han fortsätta röra sig. 
En sådan liten sak kan göra en enorm skillnad.
Vi har en dialog, han och jag.

Min fina, underbara Prick. 

Sitt still i sadeln, eller..?

Amazonas Augusta

I söndags kom Pia från PtB Sadelmakeri hem till mig och vi testade en hel massa sadlar och jag red i fyra av dem.
Jag har ju en hel hög med sadlar hemma just nu och jag var väldigt intresserad av hur de låg på mina hästar. 
Det var jätte intressant och jag kunde verkligen finna för- och nackdelar med alla sadlarna.

Först red jag i Augustan, den sadel jag hitintills gillat mest av de jag provat.
Dock höll Pia med mig om att just denna var lite för trång för Pilgrim, han är verkligen en grov häst.
Eller han har blivit väldigt grov.
Men man skulle kunna byta framvalv på den och göra den större.

Augustan hjälper verkligen ryttaren med sitsen, allt känns väldigt enkelt i den och ändå blir jag inte låst.
Jag kan glida i sadeln men ändå behålla positionen i kroppen.
Dock hamnar jag lite till vänster, men ska prova den utan skodda ridbyxor, men mer om det kommer längre ned.

Prickig gillar i alla fall Augustan och rör sig bra och kraftfullt.

Amazonas Ecuyer

Efter Augustan red jag i den gamla modellen av Ecuyer.
Ända sedan jag red i en sådan sadel för första gången hos Ewa på hennes Frost så har jag velat ha den.
Jag gillar verkligen hårdheten i själva sätet och tydligheten den ger till nervsystemet.
Denna sadel kräver dock lite mer av ryttaren, man måste hålla ihop sig lite till men det är nyttigt om man klarar av det.
Den är nyttigt svår skulle man kunna säga och jag vill rida utifrån mitt nervsystem och det kan jag i denna sadel.

Pilgrim får full rörlighet i denna sadel, rätt häftigt att se.
Det är väldigt viktigt, att hästen kan röra sig fritt och jag har märkt vikten av att jag inte får bli låst i sadeln.
När jag är låst i sadeln måste Pilgrim begränsa sig och det blir inte bra.
Han måste kunna flytta på mig när han behöver för att kunna våga röra sig fritt.

PtB Sadelmakeri

Sadel nummer tre ut i testningen var en sadel Pia gjort.
För den som är nyfiken så har den en stålförstärkt polyetenbom och är i Tärnsjöläder.
Denna sadel är väldigt fin.
Hårt säte som ger tydliga signaler, lagom smal och jag upplever att jag sitter rätt still i den. 
Men kanske lite för still, att jag fastnar lite.
När jag tittade närmre såg jag tydligt att Pilgrim begränsade sig i denna sadel, men då var den lite trång åt honom också och jag fastnade lite i sätet.
Men det skulle man ju kunna göra annorlunda om man lät göra en egen sadel.

Igår kväll red jag i denna sadel igen och då i mysisbyxor och vilken upptäckt jag gjorde. 
Jag och Ewa har pratat lite om vikten att kunna glida i sadeln och hur helskodda ridbyxor kan ställa till det men det jag upptäckte igår var att i en bra sadel och i mysisbyxor så kunde jag helt plötsligt trampa ner ordentligt i höger stigbygel.
Tjoho, vilken känsla!
Det måsta jag testa ikväll igen men då i Augustan och se om det blir samma.

Ramik Saddlery

Sista sadeln ut som jag red i var en sadel tillverkad av Ramik Saddlery, samma tillverkar som gjort bommen i sadeln innan.
Första känslan när jag satt upp var, oj.
Så olika från övriga sadlar, den kändes liksom stor och klumpig.
När jag började rida i den så var den ändå rätt bra.
Men den är inte alls vad jag letar efter men kan tänka mig att någon annan skulle kunna gilla den för den gav en skön känsla och min höft kändes riktigt bra i den.

Pia filmade alla fyra ridpass och jag och Ewa tittade på filmen ikväll.
Ewa tyckte att det hänt massor med Pilgrim, det blev jag jätte glad att höra för jag känner ju vilken otroligt stor skillnad det är på honom.

Det var så nyttigt att få Ewas input och hennes upplevelse av de olika sadlarna.
Hon visade tydligt på det jag känt lite grann om att han begränsade sig i de två sista sadlarna.
Vikten av att kunna glida/röra sig i sadeln och hur Pilgrim svarade på det.
Just det är ju problemet med min egen sadel på Pilgrim, han kan inte flytta på mig, medan det på Cappe inte är något problem alls med den saken.

Jag är så himla glad att jag har Ewa att bolla tankar och funderingar med.
Så sadeljakten fortsätter, vad som händer får framtiden utvisa men en ny sadel till Åilgrim kommer det bli.

Det finns en film från när jag rider de olika sadlarna, skulle ni vara intresserade av att se den?  

Intressanta jämförelser

Det är full rulle i sadelträsket just nu och jag jämför och funderar en hel massa. 

Har insett att sätet är otroligt viktigt för min ridupplevelse i sadeln och vilken stor skillnad det är sadlar emellan. 

Igår tog jag och jämförde de sadlar jag har hemma, ni ser resultatet ovan. 

Alla dessa olika sadlar ger mig olika förutsättningar och vissa har fler fördelar än andra. 

Men det viktiga att komma ihågr att det som funkar för mig möjligtvis inte funkar för dig. 

Det viktiga är att utforska vad som blir bästa för just en själv. 

En hel massa tankar har väkts, men också en idé.

Får se om kag kan förverkliga den, det vore roligt! 

Igår kväll tog jag en paus i alla sadeltankar och red både Lilja och Pilgrim barbacka. 

Oj så fina de var!!! 

Lilja bjöd på otrolig anslag och Pilgrim på "nästan" passage. 

Vilka lyckopiller de är! 

På söndag kommer Pia från PtB Sadelmakeri och vi ska grotta ner oss ännu mer i sadeldjungeln. 

Längtar! 

Denna djungel

Igår red jag lektion för Ewa i den nya Ecuyer sadeln. 

Hjälp va annorlunda den var gentemot den gamla modellen. 

Det är en jätte fin sadel, hästarna älskade den men den passade inte mig alls. 

10min in i passet hade jag kramp i bröstryggen. 

Man ska inte rida om man inte kan vara snäll mot sin kropp så jag satt av och gick ner till stallet och sadlade om till Augustan. 

Skillnaden blev så tydlig när alla spänningar i min kropp försvann. 

För mig var sätet problemet i den nya Ecuyern. 

Sätet är väldigt djupt med ett högt framvalv, precis som på en vanlig dressyrsadlel. 

Detta låste fast min kropp, jag kunde inte föra fram skänkeln eller glida runt i sadeln utifrån vad som hände och detta statiska läge för min kropp med min svaga höger höft gav mig kramp. 

Dessutom var sätet lite för brett för min smak. 

Men det jag noterade var att när jag sadlade med denna sadel la inte Lilja ett endaste litet öra bakåt.

Hon kan verkligen se arg ut när man sadlar henne och sadlar man dessutom henne lös i boxen låtsas hon bita lite åt en. 

För mig är det viktigt att båda parter gillar sadeln. Hästen som ska ha den på sin kropp och jag som ska bli hjälpt av den i min ridning.

Jag hoppas kunna utforska lite mer och prova lite mer sadlar men vet att jag skulle bli mer än nöjd med Amazonas Augusta. 

Förutom testet av sadeln red vi en övning under lektionen med serpentinbågar och omformning. 

Syftet var bl.a. att ge hästen tid att hinna forma om sig och låta hästen känna att den kan bidra. 

Vi red serpentinbågar med olika vidd och hjälp va mindre lätt de flacka bågarna var. 

Jag skrattade och kände mig som en nybörjare. 

Prickig var super fin! 

Han som haft det lite klurigare i vänster varv ett tag var precis tvärt om igår. 

Det gillar jag, då sker utveckling, att man kan byta vilket håll som upplevs som det lätta. 

När jag senare på kvällen vid 23.15 tog in hästarna dansade norrskenet över himlavalvet. 

För mig är det väldigt magiskt, Nokke bli alltid extra närvarande under dessa stunder. 

Att tillsammans vandra med hästarna in från hagen till stallet under detta skådespel är en känsla som gör en ödmjuk, ödmjuk inför livet. 

Det liv som är, det som varit och det som komma skall. 

Kvällsjobb

Igår när vi kom hem från jobbet lyckades jag och Tomas få ner staketet på ridbanan! 

Eller vi... 

Det var Tomas som var stark nog att trycka ner stolpen, jag var den som mätte och hejade på. 

Det ska regna nu onsdag och torsdag och då hoppas jag att vi får ner sista biten, den som är i plast. 

Men får vi inte ner den så är det ingen katastrof, funkar fint ändå. 

Men wow va stort 28x48m känns! 

Jag har en jättestor bana! 

Nu håller vi på att kolla på belysning inför vintern, får bli en enklare lösning först så jag hinner spara ihop pengar till mina drömlampor. 

Igår kväll skrittade jag och Cappe 15min på ridbanan, han var så pigg och glad. Sedan red jag Lilja. 

Har ytterligare en ny sadeln på testning nu. 

En ny Ecuyer. 

Den är inte lik den gamla modellen på något sätt. Var verkligen jätte skillnad, mer än jag trodde. 

Det är inte så lätt att bedömma en sadel på en så rund häst som Lilja, så väntar med mitt omdömen tills ikväll när jag testat den på Prickig på lektionen med Ewa. 

Ska bli jätte spännande. 

Just nu ligger jag hemma med magsjuka, var värst imorse men mår mycket bättre nu. 

Har sovit mycket så orkar nog rida ikväll. 

Gissar på att jag kanske ätit nått dåligt... Lovar er en utvärdering av sadeln imorgon. 

Ha en skön tisdag.

Chillhelg

Efter lördagens lektion för Ewa i helgen åkte jag och Tomas på dop.
En jätte fin tillställning med god mat och fika och stjärnan för dagen var så glad och snäll, log mot prästen och charmade alla.

Tomas föräldrar bodde hos oss under hela helgen så förutom lektionen på lördagen varken hann eller orkade jag rida nått mer.
Det blev istället en soft chillhelg med gemenskap och lite gårdsarbete som vi lyckades klämma in lite här och där.
Just nu håller vi på att stätta staket runt hela ridbanan och bara att mäta ut hörnstolparnas placering, kryssmått och få allt rakt tog 2 dagar.
Sedan lagomt till söndagen hade marken frusit, haha, ironi.
Men det blir bara tillfälligt staket i vinter med plaststolpar som man trampar ner i marken, så det krävs inte så mycket för att få ner dem. 
Detta är för att vi ska köra väghyveln och ev lägga på mer material nästa år och då skulle ett trästaket vara i vägen.

Jag kommer nog tjata ihjäl er men jag älskar min ridbana.

Det var skönt med en lugn helg, jag och Kimbra låg och myste länge i sängen på söndagen.
Det är jätte härligt väder, hästarna går fortfarande på betet på dagarna och sover inne på nätterna.
Det har varit frost några mornar men är över lag varmt och härlig.
Dock börjar det bli mörkt redan när man går hem från jobbet nu, det är den jobbigaste tiden på året.
Mörkt och ingen sol.
Jag är så beroende av solen, tänk om man på vintern kunde få jobba kvällar istället, vad härligt det skulle vara.

Ikväll ska alla tre hästar få varsitt pass på ridbanan och jag längtar.
Jag älskar verkligen att träna mina hästar och jag tror att de gillar det minst lika mycket.

Kroppsmedveten

Alltså hur söt kan man vara!? 

I morse red jag och Pilgrim lektion med Ewa. 

Vi gick igenom sadeln och sittandet. 

Började med att känna igenom Pilgrims rygg i stallet och förstå sadelns inverkan och hur tornutskott, ryggmuskler och senor interagerar. 

Väldigt intressant. 

Pilgrim har en otroligt bred rygg med mycket muskler. 

Han känns verkligen kraftfull även om hans länd är lite svag. 

Men det har hänt massor där på slutet och det är redan stor skillnad. 

Sedan gick vi ut till ridbanan och satt upp. 

Intressant att prata bommens uppbyggnad och hur olika positioner i sadeln ger olika tryck på hästens rygg och hur trycket i stigbyglarna påverkar bommen. 

Vi gick igenom olika sittställningar och vikten av att kunna sitta helt still i sadeln och konsekvenserna av att inte göra det.  

En jätte bra lektion. 

Igår kväll red jag Pilgrim på banan bettlöst och barbacka, det som brukar gå bäst (barbacka alltså). 

Men sedan vi provat de nya sadlarna visade han tydligt för mig att barbacka inte är lättast längre. 

Jätte häftig känsla, hans tydliga kommunikation och min känsla att uppfatta nyanserna. 

Känner så himla mycket nytt i både honom och mig. 

Jag vet att det är dags för en ny sadel nu, får se vad det blir. 

Vet vad jag drömmer om, men allt är en kostnadsfråga. 

Har en trisslott i plånboken, tänk om den är en sadel! Fast jag har ju redan sagt att den är mitt ridhus *fniss* 

Men med lite tur kanske den är båda. 

Känner du Lisa?

Bilden från FedUpFredOfficial

Hur många av oss har inte någon gång varit Lisa i bilden ovan?
Alla skulle jag säga.
Den där dagen man är jätte stressad och ska hämta hästarna i hagen och de går som sniglar mot stallet och vill titta på allt, eller den där dagen då regnet vräker ner och man vill inget annat än komma in så fort som möjligt...

Prickig har verkligen lärt mig så mycket, han har fått mig att tänka efter både två och tre gånger.
Jag vill inte dressera mina hästar, jag vill inte kränka dem och jag vill att de ska få fortsätta att vara just hästar.
Men ack så mycket mindre lätt det är ibland, ibland blir jag Lisa.
Ibland höjer jag rösten åt dem, ibland rycker jag i grimskaftet, ibland är jag "bara" människa.
Men desto mer medveten jag blir och ju tydligare min målbild är desto lättare blir det att inte "falla dit".

Prickig kan ibland pusha mig till gränsen men jag faller inte längre över kanten.
Vi har haft ridpass där han stannat och kollat på saker mer än han gått framåt.
Dessa dagar är det den stora tålamodshatten man får sätta på sig. 
Och jag har låtit han hållas, han är en häst som behöver ha kontroll.
När han tittat klart börjar han alltid gå igen. 
Men nu har vi nått en helt ny nivå. 
Han har förstått syftet med det vi gör, han är 100% engagerad och känner sig stolt och duktig när vi gör saker tillsammans.
Genom att förstå sin roll i sammanhanget har han slutat ge sin omgivning så mycket uppmärksamhet.
Nu stannar han ungefär tre gånger per ridpass och oftast i bara ett par sekunder och sedan har han fullt fokus på arbetet igen. 
Han har inte slutat stanna för att han anser mig vara en tryggare människa nu än innan, han har slutat stanna för att han har förstått och fått en uppgift.

Jag är så himla glad att jag har väntat på honom.
Tänk så lätt det hade varit att tvinga honom att gå fram, att bestraffa honom för hans nyfikenhet och hans behov av att kontrollera saker och att dressera honom till att göra det jag säger utan att ifrågasätta.
Jag ser sådana hästar dagligen, de kallas lydiga men lydig för mig är något helt annat.

För hur ska jag och min häst kunna ha en dialog om jag inte tillåter hästen att ha en röst!?
För mig kallas det monolog och vill man ha det kan man lika gärna köpa sig en motorcross.  

De finaste

Blev en så himla underbar dag igår även om lektionen med Ewa blev inställd, vi kommer köra till helgen istället.
När jag kom hem efter jobbet la jag mig och sov 1h, snacka om behövligt.
Kimbra låg som en liten boll på mig hela tiden och vi sov så gott tillsammans.

Sedan skulle jag ha ridit Prickig på lektionen, men då den blev inställd så tog jag Lilja istället och red tillsammans med Emma och Maxine.
Vi red på ridbanan och Lilja var helt underbar.
Så mjuk och följsam och vi travade ganska mycket med fokus på lite olika vägar.
Sedan tyckte Lilja att det var dags att galoppera.
Hon är så rolig, lägger in anslag själv när hon känner sig mjuk och varm i kroppen.
Vi fick en hel långsida i galopp igår, eller galopp och galopp det blir lite mer terre à terre känsla då hon gör fattning på fattning på fattning.
Jag red i Ecuyersadeln och det kändes riktigt bra.
Det krävs otroligt mycket av min sits för att kunna sitta stilla och stadigt när hon gör detta.
Lilja skjuter verkligen iväg med båda bakbenen samtidigt och det är så lätt att jag då tappar balansen och åker lite bakåt med överlivet.
Men igår hittade vi känslan tillsamman i dessa fattningar och fick nog till 6st på rad, vilken härlig känsla.

Vi red nästan 1h och när vi var klara tog vi in pojkarna.
Det regnade ute och var minusgrader så Cappe var mycket tydlig med att han ville IN!
Men när han kom in visade det sig att han bara var jätte törstig (vält ut vattnet i hagen under dagen) och efter han druckit i typ 5min sa han "nu kan jag gå ut igen".
Men de fick vara inne och mysa istället.
Tänk att det känns så konstigt att ta in hästarna redan kl. 20.00 men de tyckte det var skönt, jag vill ju gärna ha dem ute så längs som möjligt (läs: tills jag går och lägger mig).

De fick stå inne och äta hö helt enkelt medan jag gick in och gjorde middag och myste lite i soffan med Tomas som köpt wienerbröd och tittade på Hollywoodfruar på tv.
Vid 22-tiden gick jag ut till stallet igen för att rida Pilgrim.
Även han fick Ecuyersadeln.
Passet blev jätte bra.
Vi red lite piruetter, samlad skritt, uppgångar till trav och lite samlad trav.
På slutet var han så himla fin och kändes helt liksidig i båda sidor.
Tror aldrig vi ridit så fina volter.

Har varit otroligt nyttigt att rida i dessa sadlar.
Jag har hittat så mycket nytt i min sits.
Märker att jag tappar stödet i höger stigbygel och har all vikt i vänster.
Nu är jag ju väldigt sned efter en gammal skada i höger höft men jag är ju inte okapabel till att ha jämnt stöd, jag måste bara tänka på det.
Har haft lite mindre lätt i vänster varv med Pilgrim, han faller gärna in.
Detta är vanligt på unga hästar så jag har inte tänkte mer på det förrän det slog mig förra veckan att det berodde på mitt ojämna stöd i stigbyglarna.
Dessutom har Pilgrim sin balans på höger fram så det blev liksom tokigt i dubbel bemärkelse.

Jag är så glad att jag kom på detta och vår utveckling har typ tagit 5 steg framåt i och med detta.
Visst jag glömmer bort mig och få helt tiden påminna mig själv om att ha stöd i höger stigbygel och lätta av lite i vänster men det tar sig.
Jag känner mig ändå ödmjuk inför mig själv, herre gud jag har ridit barbacka i 20år!
20år utan stigbyglar, hela min kropp säger "vad ska vi med de där till!?"
Och att bara veta att det är bra funkar inte riktigt för mig, jag måste förstå syftet och hitta en anledning till att använda stigbyglarna på rätt sätt och en sådan pusselbit har verkligen fallit på plats nu tack vare min underbara häst och testandet av dessa sadlar.
Mitt nervsystem kan verkligen uppleva skillnaden och då vill jag sträva efter det, annars är det så lätt att göra på det gamla sättet där det funkar och går bra men när man som nu kan uppleva att något blir bättre ja då vill man inte fortsätta med det gamla. 

Har även hittat sitsen i samlingen och det är helt underbart att känna hur väl mina hästar svarar på den.
Som jag skrev igår, jag vill inte sluta rida just nu och längtar hela tiden upp på hästryggen.
Det är svårt att beskriva, men den där magiska känslan jag hade med Nokke den har nu infunnit sig med alla min hästar.
Jag kan knappt fatta det och nyper mig i armen.
Det är många saker som spelar in men en av dem är ridbanan.
Tacksamheten jag känner över att ha fått förverkliga denna dröm är enorm och jag är så lycklig över att ha den mest fantastiska mannen i mitt liv som alltid finns där och hjälper mig att få uppfylla alla mina drömmar.

Efter ridpasset blev det mys med Cappe, han var en sådan mysponny igår.
Gick runt med mig lös i stallet och hjälpt mig med sysslorna.
Han var inte intresserad av att gå till maten, han ville bara umgås.
Att umgås med Cappe betyder att vi hänger tillsammans oftast på ca 50cm avstånd från varandra men igår ville han vara nära och pussas.
Han till och med plockade fram borstarna och tyckte att jag skulle ryckta honom ordentligt så självklart gjorde jag det.

Så jag hade verkligen världens bästa dag igår med de finaste hästarna i världen!
Nu hoppas jag att detta väder håller i sig, marken är kall och hård utan is eller snö.
Perfekt underlag på ridbanan och torrt på betet.
Hästarna går ju på betet fortfarande och kommer minst göra denna vecka ut.
Det är snart dags att flytta till vinterhagen men så länge det är så här bra så får de gå på betet och njuta.
Tänk om hela november kan få vara så här bra, hoppas.