Sensommar

Så har en helt ljuvlig helg passerat, fått så fina sensommardagar med sol och värme denna helg så batterierna har verkligen laddats rejält.
Älskar verkligen sensommaren.
Allt är lite extra vackert denna årstid, luften är klar och hästarna är så pigga.

Under lördagen hann jag verkligen med en massa saker.
Först på morgonen var jag iväg med en arbetskamrat och fick provskjuta min ryttarbågen på bågskytteklubben.
Oj så svårt det var men ack så roligt!
Fick så bra hjälp och på slutet gick det hyfsat, jag träffad i alla fall tavlan med alla pilar *fniss*

Efter att jag skjutit pilbåge tills varenda muskel värkte åkte jag hem och mötte upp K och C och vi traskade upp på berget och plockade bär.
Blev blåbär och hallon så nu är det påfyllt inför vintern.
Det är verkligen en tillfredställelse att plocka bär och fylla på föråden, det känns så himla bra, måste vara samlaren i mig som väcks till liv.

Sedan tog jag och K en ridtur upp på samma berg.
Lilja var så himla pigg och glad och ville inte gå hem. 
Så vi galopperade sandbacken två gånger.
Jäklar vad hon kan ta i den lilla damen.
Hon är mitt lyckopiller.

Pilgrim är så himla fin just nu.
Han har verkligen biffat på sig i sommar.
Visst har han blivit lite rund om magen men jäklar vad muskler han har byggt, nu kan man verkligen se att hans mamma är kallblodstravare.
Hans rygg är nog den som musklat på sig mest, helt sjukt hur stora hans muskler blivit där.
Han är en stor kille nu och i höst kommer vi verkligen lägga in en extra växel i hans träning, han är så redo för det!
Ska bli spännande att se hans utveckling. 

Gamla minnen

Igår tog vi en 2 timmar lång tur jag och Janet till mina gamla ridvägar.
Konstigt att säga gamla när jag inte alls bor långt därifrån men man skaffar sig nya vanor ganska snabbt.
Så igår red vi till Galoppbacken. 
Förut red jag i Galoppbacken minst en gång i veckan med Nokke men nu efter att jag köpte gården och flyttade var det så länge sedan jag var där.
Men det är ju verkligen bästa ridvägen.
Perfekt underlag, rejäl uppförsbacke som avslutas med en lååååång raksträcka.

Hästarna var jätte glada och pigga och vi körde på rätt rejält.
Prickig var löddrig på halsen när vi var klara och skulle skritta ner.
Han var helt otroligt fin och bjöd på så fin galopp uppe på raksträckan där han kunde växla mellan samlad galopp, arbetsgalopp och mellangalopp.
Prickig har haft rätt svårt med att hitta ett register i galoppen (i traven är det en helt annan sak där är hans register superstort) men i galoppen blir han gärna långsam och stor, som en gunghäst.
Men vi har ju inte tränat så mycket galopp så det är ju inte så konstigt men att känna hur otroligt stark han blivit i sommar var ljuvligt.

Man märker verkligen hur Prickig älskar att vara i skogen, det är hans element.
Hans öron blir lite extra spetsade och hans steg blir lite raskare.
Sedan så är ju nya vägar extra spännande så klart.

Det blev verkligen en jätte lyckad ridtur igår och idag är jag lite mör i kroppen, undrar just hur Prickig känner sig.

Löddrig Prick

Hittade en gammal bild från 2009 på mig och Nokke i Galoppbacken så den får avsluta dagens inlägg, fina älskade Nokkis.

Vårt älskade Nordansjö

Sommarkvällarna hemma är otroligt när solen går ned över sjön.
Hela gården ligger verkligen helt rätt ur alla aspekter.

Dagens inlägg är bara en liten hyllning till vårat hem, vårt paradis.
Tänk att vi funnit vår plats på jorden, vårat egna hem.
Vi letade i 4år och på slutet var vi så frustrerade, fanns det inget för oss?
Lägenheten kändes mindre och mindre och som om luften var slut där inne.
Vi budade på 3 fastigheter innan vi fick denna men ingen av dem kändes som hem i magen, de var bara rätt i huvudet.
När jag klev ur bilen här på visningen så visste jag att jag var hemma.

Jag hade sett ut en tapet redan fyra år innan när vi började titta på hus som vi skulle ha i hallen.
Och inte i nått av alla de säkert 50 fastigheter vi tittat på hade jag kunnat sätta upp den tapeten.
När vi klev in i hallen här utbrast jag "här kan vi ha tapeten!".
 
Dagen efter visningen åkte vi på bilsemester och det ända vi pratade om var denna gård.  
Tänk när vi satt där på en parkbänk i Göteborg och ringde banken för att se hur mycket besparingar vi hade.
På kvällarna låg vi i våra sovsäckar i tältet och gjorde boendekalkyler och tittade på bilderna från visningen.
Idag när jag tänker på det får jag tårar i ögonen.
Så lycklig!

Jag är så nöjd med att bara vara hemma, har inget behov av att resa eller åka bort. 
Jag trivs så bra i vårat paradis och att lägga tid på gården för att förverkliga våra drömma är helt underbart.
Vi har så många visioner och saker vi vill göra och bygga och tillfredsställelsen av att börja vandra längs den vägen är otrolig.

Jag är så glad att vi hittat hem!

Utsikten från vardagsrumsfönstret

Till och med när man är i potatiskällaren och tittar ut möts man av en vacker utsikt

Rider vi våra hästar för lite?

Lilja efter en springtur med Husse, bästa motionen.
Jag får sällskap och hästarna tycker det är så roligt att springa med en människa bredvid sig.

Tror att det är viktigt att prata om, hur mycket tid vi ger våra hästar.
Jag har tänkt mycket på det nu när jag har 3st, hur ska jag hinna med det?
Därför är jag så lycklig som har Stephanie nu som hjälper mig ett par dagar i vecka i stallet.
Då vet jag att jag åtminstone dessa dagar har ridsällskap för en längre ridtur. 

Sedan har jag ju Janet hos mig hela sommaren, oj vad vi har ridet!
Vilken lycka!
Önskar hon stannade för alltid. 

Och Emma, Katarinas och Maxines nya medryttare.
Ja ni hör ju, vi är ett helt gäng i stallet nu och det hjälper faktiskt.
Hjälper att bekämpa latmasken *skrattar*
För jag tror att det är just det vi behöver göra.
Blev så tydligt under en lektion med Ewa för ett par veckor sedan. 

För hur kommer det sig att vi rider så lite? 
Varför är så många hästar otränade och lite överviktiga?

Jag har funderat lite på det här och det kallas väl helt enkelt livet, livet kom emellan.
Men jag har bestämt mig för att tänka på ett annat sätt.
Allt handlar om prioriteringar och vad som är viktigt och hästarna och deras välbefinnande är viktigt för mig.

Idag är det så lätt att man ska göra så mycket, har många bollar i luften och som människa räcker man helt enkelt inte till till allt man vill göra.
Min "Jag vill göra" lista är super lång.
För att hinna med allt skulle jag behöva vara lyxhustru.
Man klämmer in för mycket saker för att de är roliga och sedan blir ingen av dem ordentligt gjorda och den stackars människan blir utbränd.

Därför tror jag att man måste välja, allt handlar om val.
Jag brukar säga att man har två måsten i livet; man måste välja och man måste dö.
Jag väljer mina hästar först.

Tänker att det kan vara viktigt att prata om det här.
Mitt inlägg handlar inte om att någon ska känna sig dålig pga sin val.
Alla har rätten till att göra sina egna val oavsett vad det gäller och ingen får ta ifrån oss den rätten.
Men av någon anledning gör vi de flesta av våra val utifrån att vi tror att det är något som förväntas av oss.
Hur många val är våra egna och hur många val gör vi utifrån andras uppfattning om oss?
Vad ger oss rätten att tycka att vi kan bestämma över andra människors val?
Varför lägger vi oss i? 

Tänker på något som inträffade i början av sommaren.
Vi klippte inte vår gräsmatta på säkert 3 veckor, den blev låååång.
Tomas valde träning och jag valde hästarna istället för gräsklipparen.
Våra val.
Men oj vad alla hade åsikter.
Inte en endaste människa som besökte oss kunde låta bli att kommentera VÅR gräsmatta.
Varför? 
Inte direkt så att vår gräsmatta skadar någon annan *ler* 

Men tillbaka till hästarna.
Tror det är viktigt att vi pratar om och tänker på hästarnas behov av motion och rörelse och hur våra val påverkar detta.
Jag känner mig jätte nöjd med att jag nötte ut Liljas skor och att hovslagaren lite skämtsamt sa att jag ridit så mycket att Lilja fått travhästhovar bak. *skrattar*  
Prickigs hovar var också så pass nötta att han nu får boots fram när vi rider ut för att spara lite på fossingarna.
Jag brukar inte sätta upp mål på samma sätt längre som jag gjorde förut (just av anledningen att de inte ska vara utifrån andras förväntningar) men ett av mina mål för 2017 skall vara just detta, prioritera hästarnas motion och motarbeta min egen latmask. *ler* 

Så fundera lite idag på vilka val du gör, vad de får för konsekvenser och för vem du gör dem.
Jag vet hur jag väljer <3

Loppisfynd i hästväg

Varje sommar anordnas "Sveriges längsta loppis" här i länet.
Loppisen går utefter Ljungandalsvägen från Stöde till Borgsjö.
Utefter denna väg få alla som vill ha loppis och det finns en hel del gemensamma samlingsställen också.
Vi har besökt denna loppis nu några år och vi handlar alltid massor.
Loppisen växer mer och mer och nu hinner man inte längre igenom hela på en dag.

Detta år gjorde jag 2 hästrelaterade fynd som jag vill visa här i bloggen. 

På en av loppisarna på en gård efter vägen låg det 10st pilar till en pilbåge på ett bord.
Jag pillade på pilarna flera gånger och tänkte på min dröm om en pilbåge att ha till häst.
Jag köpte ganska mycket på den loppisen bl.a. motorsågsbyxor, skoteroverall, gummistövlar med stålhätta och silvertejp. Allt man behöver på en gård *ler*

När vi skulle åka därifrån kände jag bara behovet av att titta på pilarna en gång till, de kallade på mig på något konstigt sätt.
Och vet inte varför men jag frågade mannen som hade loppisen "du har inte en pilbåge till dessa".
Det var nog lite på skämt men han svarade "ja".
Jag skyndade mig att svara "jag vill ha en när jag rider" och trodde att det har han ju inte.
Så när han svarade " jag har en ryttarbåge" höll jag på att svimma.
Frågade försiktigt om den var till salu.
Det syntes att han tvekade rejält, då hör man hans fru från bron "när använde du den senast!?".
Han tittade på mig och gick sedan in i huset och hämtade pilbågen.

Jag blev helt lyrisk och fick köpa bågen med tillhörande pilar med löftet att jag skulle använda dem.
Så nu ska jag bara bygga en tavla, att skjuta pilar i gräsmattan är inte så givande *ler*  

Nästa hästfynd under loppisen var ett par ridbyxor modell militär, årsmodell äldre.
Ni vet sådana där härliga ridbyxor i tjock vadmal med stora höfter och knappar från knäna och ner.
Det sitter verkligen jätte bra och är så sköna.
De har två små hål men de stoppar man lätt eftersom de i är sådan tjock ull.

Skulle försöka ta ett par vettiga bilder av byxorna men det gick inte för Någon hade tagit dem i besittning.
Hon älskade den varma ullen lika mycket som mig.

I vinter ska de invigas, tror mina ben kommer ha det varmt och gott i år. 

Har du fyndat några hästiga saker på loppis i år?

Min Bambi

Nu när vi har en hopphäst i stallet (Donne) så har faktiskt jag och Prickig kommit igång med att börja hoppa lite.
Nu kanske just ordet hoppa är en överdrift.
Vi har börjat skritta över en bom på marken och sedermera avancerat till att trava samma bom.
Åh Prickig är så himla duktig!

Stephanie har döpt om honom till Bambi och kolla på bilderna så förstår ni vad hon menar.
Hans ögon är så himla uttrycksfulla, de kan verkligen visa hur han känner och när han känner sig lite osäker ser han ut som Bambi.

Men jag driver inte på honom, han har fått ta det i sin takt och det absolut bästa med Prickig är att hans nyfikenhet alltid vinner samt att han alltid vill försöka göra det han tror att jag vill.
Så jag behöver bara fråga honom om han vill gå över bommen och sedan vänta på att han samlat tillräckligt med mod så gör han det helt självmant.

Nu travar han bommen utan fundering så nästa gång ska vi höja upp den till 20cm.

Det känns så himla underbart att få göra detta utan tryck och press och i hans fart.
Anledningen till att jag vill att han ska kunna hoppa och tycka det är roligt är för att det är bra träning om man gör det på rätt sätt.
Och sedan så är det ju himla roligt och jag tror på att göra saker med sin häst som man finner roliga för då har även hästen skoj.
Det är viktigt!

Drömmarnas väg

Ridturen igår kväll var magisk.
Jag och Janet red iväg på Lilja och Donne till den underbara sandvägen längs Indalsälven.
Våra karlar var med och sprang dessutom så det blev extra mysigt.
Kvällen var helt magisk, med en sådan där kvällssol som får landskapet att se ut som guld.
Att bara kunna rida på efter en väg som sträcker sig kilometer efter kilometer med perfekt underlag är som en dröm.
Att landskapet runt omkring dessutom är helt magiskt gör ju inte det hela sämre.

Vid ett ställe efter vägen kan man rida ned till en liten sandstrand.
Vattnet låg spegelblankt och det var så otroligt vackert.
Har aldrig varit ner i vattnet där innan men det verkar vara ett perfekt ställe att bada med hästarna på. 

 

Det blev en rejäl ridtur på strax över 12 km och då red vi ändå inte till slutet på vägen.
Vi var rejält möra när vi kom hem, både människor och hästar men så lyckliga och nöjda.
Jag försöker verkligen ta ansvar för min kropp även under långa uteritter (där det är lätt att man slarvar) och då blir man rätt mör.
Fokus på handens placering och att ha bra stöd i stigbyglarna så att skänkeln låg still, gick riktigt bra faktiskt.
Lilja var som en dröm, den hästen är så okomplicerad.
Ställer upp på allt med spetsade öron och dundrade fram efter vägen i full galopp.
Tror inte det finns nått som skrämmer henne.
De få gånger hon reagerar lite på nått blir man nästan chockad.
Igår var det ljudet av högtryckstvätten när grannen tvättade gödselspridaren som fick henne att spänna sig lite när vi passerade.
Men inte mer än så.
Dock gäller det som ryttare vara lyhörd och märka om hon spänner sig för något så jag aldrig råkar mana på henne om hon är osäker/rädd för något.

På morgonen samma dag hade jag varit ut i skogen och plockat kantareller så efter den långa ridturen kunde vi gå in och steka kantareller och mackor och äta kvällsfika som var lika underbart som ridturen.
Sedan somnade vi gott, mätta och möra. 

Den årliga munkollen

I slutet av juli var det dags för den årliga tandkollen på hästarna och givetvis var det bästa Gunnar som kom ut.
Med pojkarna såg allt jätte bra ut.
Någon liten hake och nått jätte litet sår i kinden men inget annat.
Cappe hade pytte lite karies men det är inget konstigt med tanke på hans ålder.
Det brukar kunna komma lite karies vid 15 års ålder.

Det som var mest spännande var Liljas tandstatus.
Gunnar börjar alltid med en grundlig undersökning av hästens huvud från utsidan.
Han kände att Lilja hade underutvecklad käkmuskulatur.
Det brukar betyda problem långt bak i munnen och det stämde för Liljas tänder längst in hade formen av en trappa och hakade i varandra.
Så Gunnar fick ta fram stora borrmaskinen med slipen på.
Den låter en hel del och är rätt stor i hästens mun men Lilja stod som ett ljus.
Gunnar blev otroligt imponerad över hennes temperament.
"Varför vill de inte ha kvar henne i Norge?" frågade han mycket förvånat.
Tror han var lite imponerad och tyckte jag hade haft en otrolig tur som fått en sådan fin häst. *ler*
Och inte var det så att de inte ville ha kvar henne i Norge, det var väldigt speciellt att Ewa fick hem henne.
Och nu är hon här hos mig, tänka sig vilken lycka.

Annars såg Liljas mun jätte fin ut, inte en endaste prick karies.
Klok tjej som nog ser till att skölja sin mun varje dag *ler* 
Dock hade hon lite slitna tänder av bett sedan hennes tidigare liv i Norge och Gunnar sa att "hon biter sig fast i bettet på höger sida".
Jag tar ju inte henne i munnen utan vibrera bara lite med kedjan.
Men nu när han sa det så har jag märkt att hon själv går och håller lite i bettet ibland.
Så tänkte jag ska testa mitt LG Bridel på henne när jag rider ut så får tänderna en chans att återhämta sig.

När munkollen var klar på alla hästar så fortsatte vi med den tradition jag och Gunnar har, mysa med korna!
Förutom att Gunnar verkligen är en otroligt kunnig veterinär så har han en egenskap som gör att jag tycker han är bäst och det är att han ÄLSKAR djur.
Tänk så många veterinären man möter där man inte upplever detta.

I över en timme stannade han och myste med mina kor och gav dem en massa lovord.
"Herregud Yvonne, vad har du gjort med dem!?" sa han förtjust när Lill-Jänta njöt av att han kliade henne under hakan.
De fick beröm för att de var så otroligt fina i huden, hull och klövar.
"Ni har dragit vinstlotten i livet, vet ni det" sa han flera gånger till korna.

Mina kor är verkligen riktiga glädjespridare och jag älskar att de kan ge så mycket kärlek till alla människor och visa vilka otroligt fina djur de är.
Ödmjuka, smarta, kärleksfulla och helt underbara.

Walk a mile in my shoes

Denna sommar har varit och är verkligen en ridsommar.
Tror det var länge sedan jag red så här mycket och med mycket tänker jag långa pass.
Med många tjejer i stallet blir det många och lång uteritter, att rida 1 mil är inte ovanligt. 
Så jag har helt enkelt ridit ner Liljas skor *skrattar*
Det var inte mycket kvar av dem när hovslagaren kom ut.

 

Även hennes bakhovar hade blivit rejält nötta.
Så nu fick hon skor även bak.
Hon kommer ha skorna fram till nästa skoning och då förhoppningsvis kan hon bli barfota och få boots när vi rider.
Hon är ju dessutom ganska tung och behöver bygga muskler och kondis för att hålla ihop sig under de långa ridturerna.
Så nu hinner hon stärka sig rejält innan vi provar utan skor.
För det absolut viktigaste just nu är att ge henne motion och minska på magen. *ler*

Naturen är helt ljuvlig att rida i denna årstid.
Ljungen blommar och uppe på berget är hela landskapet lila.
Även om det regnat en hel del i sommar så har vi ändå haft många fantastiska kvällar med ridturer i underbara solnedgångar.
Och jag hoppas det blir många fler!

Vad gjorde du på din semester?

Semesterns Att-göra-lista, inte helt klar men nästan

Ja nu när semestern är slut så kommer frågan, jaha vad har du gjort på din semester då?
Mitt svar är som alltid; jobbat *ler*
Många kanske tycker det är synd att vi jobbar hela semestern, att vi är "duktiga" och att vi borde unna oss att vara lite lediga också.
Men faktum är att jag älskar att arbeta hemma på gården.
Att få gör klart saker och bit för bit förverkliga sin dröm. 

Denna semester har vi hunnit så sjukt mycket!
Och då har vi faktiskt vilat lite också, men inte så mycket *ler*
Det största projektet kommer jag inte visa i detta inlägg, det kommer få ett eget om ett par veckor *blink* 

Vi inledde semestern med att skriva en lång Att-göra-lista.
Jag älskar listor eller jag älskar att stryka saker från listor är nog mer rätt.
Att ta upp pennan och dra ett sträck över något man gjort är så tillfredsställande och det blir lättare att hålla fokus.
Det som jag dock inte hunnit klart med än är att skrapa alla räcken och måla om dem.
Herre gud det har ju regnat nästan varje dag och det går inte så bra att skrapa bort färg på trä som är blött.
Men mamma och pappa kom ut en dag när det var sol och vi han nästan skrapa hela altanens räcke (60kvm).
Så nu hoppas jag på lite fina kvällar och helger så jag hinner klart med altanen innan det blir för kallt.

Livet på landet är inte alltid så enkelt när man varken har traktor eller fyrhjuling så då får man ta vad man haver.
En vagn plus en gräsklippare blir en perfekt hjälpreda när man kör runt saker på gården eller som här ovan gallrar lite i skogen.
Vi har röjt så mycket sly runt gården i sommar och det är så himla fint nu.
Det är enkelt att röja, det jobbiga är att frakta bort riset och träden sedan.
Men det är betydligt lättare med en vagn än att dra allt för hand.

Grillplatsen har äntligen fått de sista detaljerna på plats.
Vi byggde den i höstas och bara att ställa i ordning marken där den står tog ett par veckor.
Nu har den fått en rabatt, gardiner, en grillring och inkopplad el.
Återstår gör att sätta upp ljusslingan i "taket". 

12 gardiner sydde jag till grillplatsen, det krävdes både energidryck och choklad för att ta sig igenom den högen samt ett antal poddar med Sommar i P1.
Men oj så bra det blev!
Jätte nöjd!
Det kommer komma en bild från premiärgrillningen sedan, det kommer ni inte undan.

En rolig liten detalj jag pysslat med i sommar är ""nummerpinnen" som jag kallar den.
Jag målade en 95x95 stolpe som jag sedan satt vårt husnummer på och en konsol för en blomma.
Den saknar en vit stolphatt dock men den är beställd så vi väntar på den.
Sedan slog vi ned den i en stolpsko vid vägen så att den syns därifrån.
Blev i mitt tycker super snyggt!
Gillar den lilla ugglan, tänker på Emma varje gång jag ser den. 

Vi har även gjort klart garaget invändigt i sommar efter att färgen i taket flagnade i vinter *gaaahhh*
Visade sig vara fabrikationsfel på färgen, så vi blev tvungna att skrapa hela taket, måla med en specialfärg, spackla hela taket två varv och sedan måla det igen med en takfärg som det förhoppningsvis inte är fel på.
Så många timmar på att göra om något som man redan gjort en gång men så kan det vara ibland.

Sedan har vi så klart gjort typ tusen saker till men ska inte trötta ut er med allt det också.
Men det kommer ett par inlägg till med de projekt som förtjänar egna inlägg *blink*
Ett av dem är helt fantastiskt och så efterlängtat!
Men det får ni se snart.