Rutiner

Varje morgon, vardag som helg kliver jag upp 06.00 och går och släpper ut hästarna.
Varje kväll kommer de sedan in igen runt 22-tiden.
Det blir totalt 8h inne per dygn, vilket jag tycker känns bra.

Med dessa rutiner blir det lättmockade boxar och det går väldigt lite spån.
Har aldrig gått så lite spån som efter att jag tog hem Cappe. Märker så tydligt vad mycket det gör att släppa ut hästarna tidigt på morgonen!
Dessutom är de ju pigga och vakna då och vill inte alls vara kvar inne.

Morgon rutin!
Varje morgon inleds med ett härligt snöbad!

Både vi människor och hästarna är vanedjur. Det vill säga vi styrs av rutiner.
Det är dessa som gör att vi tar oss igenom dagen och ser till att vi hinner med allt vi ska göra. Det vi gör av vana behöver vi inte lägga energi eller tänka på att vi gör.
När man börjar studera sig själv så märker man att vi gör samma sak varje dag i samma ordning.
Det räcker med att vi börjar titta på hur vi gör och äter frukost.

Samma är det för hästarna men här är de till stor del beroende av oss. För många saker i deras liv i fångenskap kräver att människan är bidragande, som att få frukost t.ex.
Så länge en häst befinner sig i bekanta situationer i en känd, oförändrad miljö kommer hästen att vara trygg och lugn. Det är i ovana situationer som hästen kan bete sig på ett sätt som vi inte alltid kan förutse. Här gäller det att vi får en sådan relation till hästen att vi då kan agera den trygga fasta punkten i deras tillvaro.

Jag ser en stor förändring i Cappe nu sedan han kom hem till mig där jag kan bygga upp fasta rutiner kring vår dag. Det ger honom trygghet och lugn och ett större utrymme till att vara kreativ och påhittig. Det ger också utrymme för oss att fördjupa vår relation. 

I helgen hoppas jag på vackert väder, sol, en massa ridning och så ska jag ha en lektion för en tjej med en häst som jag inte träffat tidigare!
Super skoj och jätte spännande!

Att ha en extrovert häst

Jag är återigen tillbaka till mina funderingar kring ämnet "hästpersonlighet" och tycker att Parellis Extrovert och Introvert tänk är så himla bra!

Även om en häst kan vara lite av båda så ger det en otroligt bra grundtanke och den stämmer så väl!
I alla fall nu när jag har haft en häst av varje.
Bilden ovan är för människor men den stämmer bra in på hästarna också och ger en lättförstod bild över skillnaden. Tycker den bilden blir lätt att ta till sig.

Nästa bild är för hästen, en lätt regel att ha med i bakhuvudet i vårt möte med hästen.
Jag har lärt mig att hantera LBI jätte bra, Nokke var sådan och när mina pusselbitar föll på plats fick vi en relation djupare än livet självt! Det är en känsla som inte går att beskriva.

Bilderna nedan visar tydligt detta!
När jag blev den bästa människan jag kunde bli dansade jag och Nokke, inget var längre omöjligt.
Men som ni vet var vår resa lång, jag gjorde många misstag men Nokke var hela tiden en tydlig lärare med en ängels tålamod som hela tiden väntade på mig. Att jag skulle förstå...

Jag är han evigt tacksam för all den kunskap han gav mig och han lämnade mig inte förren han lärt mig allt han tyckte jag behövde veta.

Notera uttrycken i Nokkes ansikte, bilden säger mer än 1000 ord.

Nu har jag en ny utmaning, extroverta Cappe.
Han hoppar mellan LBE och RBE och det gäller att vara snabb och hinna med.
Dessa två stadier kan också ty sig väldigt lika om jag inte känner av honom.
Det som ena gången var en RBE reaktion är nästa gång en uttråkad LBE som försöker hitta på något skoj på egen hand.

Nokke älskade rutiner, Cappe vill inte ha så korta tyglar. Han är egentligen väldigt lik mig och jag måste låta honom få vara lite olydig ibland. Annars tycker han att jag är sååååååååå tråkig. Samtidigt som jag ibland måste tala om att jag bestämmer och nästan bli lite arg (övertydlig) i känslan. En mindre lätt avvägning.

Nokke hade en och samma sinnesstämning och när jag hittat hur jag skulle vara så funkade det hela tiden. Med Cappe måste jag vara snabb, läsa av och byta beteende efter vart han befinner sig. Han är oftast LBE men kan på en mikrosekund bli RBE, så det gäller att hänga med.

Första gången i halsring, visar hur lättlärd och lyhörd en LBE är!

Jag märker att jag gärna vill att Cappe ska uppföra sig så som Nokke gjorde, men det kommer aldrig inträffa! Att vara lugn, lydig och konsekvent är något som en LBE tycker är snortråkigt och gör allt för att motarbeta. Regler är till för att bryta, därför skulle jag egentligen inte ha några regler alls för då finns det ju inget för Cappe att bryta emot och den leken skulle ta slut. Jag måste istället uppmuntra hans nyfikenhet och ta till vara på alla idéer han kommer upp med så att han tycker att det vi gör är askul.

När han sedan blir RBE blir han ett bytesdjur personifierad. Han blir rädd vilket leder till negativ energi och han blir frustrerad vilket omvandlas till aggressivitet. I vissa situationer kan detta bli riktigt farligt, jag förstår att det finns hästar som skenar, något som Nokke aldrig skulle ha gjort (och inte Cappe än så länge heller). Men jag ser så tydligt när Cappe hamnar i ett läge där han tror att han skall DÖ! Det kluriga är bara att upptäcka det tillräckligt fort så jag hinner ändra min approach.

Men min och Cappes relation utvecklas hela tiden och jag hittar nya små förhållningssätt dagligen.
Har kommittill ett läge nu där han verkligen visar att han tycker mycket om mig och att jag är så rolig och intressant att han vill´vara med mig. Igår stod vi säkert i 40min och myste och busade i hagen.
Vi busade på riktigt så som hästkompisar gör och det är för mig ett bevis på att han ser mig som en vän.
Och det var bus där jag hela tiden var den med ledarpositionen och han ifrågasatte inte det. Helt otroligt.

Jag ser fram emot varje ny dag vi får tillsammans och ställer mig alltid frågan: Undra vad denna dag har att lära mig?

Sol!

Vilken dag, vilket väder!

Känns som första riktiga vinterdagen på hela vintern. 

Jag och Katarina tog en härlig sväng efter vägen med hästarna och sedan blev det en liten snutt dressyr på plan. Så fina hästar. De var också på toppenhumör i det underbara vädret! 

Imorse var första morgonen jag fick gå in till Bandit i boxen och han låg kvar och jag kunde gå fram och sätts mig bredvid och klappa på honom. De har verkligen fått förtroende för mig nu. 

Lilljänta (som Tomas nu vill döpa om till busjänta) är så himla rolig. I förrgår när jag och Katarina försökte få fast en ny lapp i örat på Bandit så smög hon upp bakifrån. Försiktigt tog hon tag i tofsen på min mössa. Drog av den och sprang iväg med den i munnen. Så lycklig!

Jag fick jaga henne flera varv innan jag gick tag i den, haha. Hon hade stenkoll på att hon snott den och var inte alls sugen på att lämna tillbaka den. 

Jag och Katarina skrattade så vi tjöt. 

Sedan var mössan en rosa slemklump, Katarina hävdade hårt att Lilljänta snott mössan för att det står "I love my horse" på den. Jag får väl skaffa en "I love my cow" T-shirt som kompensation.

Igår var grannen hit och hjälpte mig sätta fast lappen i örat på Bandit eftersom jag och Katarina misslyckades. Jag har inte haft rätt verktyg och då var det helt omöjligt tydligen. Tur man har en granne med mer än 200 kor och en massa bra att ha saker.

Nu ska jag göra natchochips a la LCHF och äta tacos i soffan och hoppas på en lika fin dag imorgon! 

Jag förstår inte...

Jag har funderat en hel del på slutet, vad är det för "fel" på människor egentligen?
Jag har genom hela mitt liv fått höra elaka kommentarer från folk som försöker vara roliga att "hästkött är ju jätte gott", "häst gör sig bäst på mackan" och så vidare.

Dessa kommentarer kommer alltid från män. I skolan kanske det rörde sig om avundsjuka, att flickorna hellre var med hästarna än med dessa löjliga pojkar, att de kände sig hotade av hästarna. Men nu? Vuxna karlar!
Varför är det okej att säga dess skämt???
Det går inte att nämna ordet häst utan att någon skall kläcka ur sig dessa urbota dumma kommentarer.
Och det värsta är att man vänjer sig...

Man jag kan säga att detta eskalerat nu när jag skaffat kor.
Skaffat kor för att ha som mina vänner, som vilken hund eller katt som helst.
Oj oj oj, vad det haglar repliker nu. Överallt. Jag måste ju vara helt knäpp.
"Det är bra pris på kalvkött nu har jag hört", "Är det inte jobbigt att se all den där maten hela tiden", "När ska du äta upp dem då".

Vad är meningen med dessa kommentarer, vad är det som är så jävla roligt?
När blev människan så grym?
Det är ju ingen som skämtar om någons hund, katt eller barn.

Jag har insett att det inte ger något att försöka säga ifrån, då är man bara löjlig och det är sedan helt okej att driva med min ifrånsägelse. Är inte det mobbing???
Ibland ger jag en spydig kommentar tillbaka "jag har hört att man kan sälja sina barn för mycket pengar till Ryssland"eller svarar att "ja det är jätte bra att vi äter hästar för då slipper vi de hemska slakttransporterna till Polen". Men det gör ju inte mig ett dugg bättre, så jag har lagt ned. De fattar ändå inte piken i dessa kommentarer. För det de skämtar om är ju helt okej att skämta om.

Men nu får det faktiskt vara nog, jag blir så ledsen för dessa människors skull. Vilket fattigt liv de måste ha, när det roar sig genom att dra skämt där det hela går ut på att man dödar någons vän.
För djuren är faktiskt min vänner! Vart finns respekten för det?

Ja jag vet att vi människor skall äta kött, jag gör det också.
Men när började vi döda bara för att det är roligt? När började vi bara kunna skämta om hemska saker? Vad hände med ömhet, medlidande, omhändertagande och kärlek?

Det bor en jätte vacker räv på andra sidan vår åker, den vackraste av rävar med 3 underbara ungar.
Varje gång jag berättar om henne är människors första reaktion "så fort den får skabb måste ni skjuta den!" Men hallå, var det det första som flög in i ditt huvuden när jag nämnde räven? Hörde de inte värmen och kärleken i min röst för henne?
Är det ingen som kan se den för vad den är, ett jätte vackert djur som jag får dela min omgivning med?
En liten eldsflamma som betraktar mig från 20m håll när jag i det första gryningsljuset lägger ut hästarnas morgonhö i hagen.

Vad är det som har hänt?
När blev vi så grymma, bittra och destruktiva?
Varför är vi så få som kan se det vackra i livet och värdesätta allt liv, att vi alla är lika värda?

Bandit

Så här roligt har jag och Bandit på dagarna.
Tyvärr tog minnet slut i telefonen så det blev bara en snutt filmat...


Filmar mer någon annan dag!
Men ni får lite underhållning i alla fall så här på söndag eftermiddag.

Att vara förberedd

När olyckan är framme är det viktigt att vara förberedd.
Då vill man att att allt ska finnas som behövs, samtidigt som man hoppas att aldrig behöva använda sakerna.
Detta är något som jag mer än gärna lägger pengar på utan att behöva använda!

Innanför dörrarna i mitt stall hänger det en brandsläckare, en brandfilt, en hink med sand, en hink med salt och ett förstahjälpen skåp.
Skåpet fyndade jag på loppis för 30kr!!!

Sedan ska det även upp "brandgrimmor" i en rad på väggen.
Hittade denna supersmarta lösning på nätet så nu blir det till att slakta gammla grimmor.
Perfekt att ta alla grimmor där själva haken till stängningen gått sönder.

När man är van att vara med hästar vet man att det alltid är säkerheten först som gäller!
Det går så snabbt och händer så lätt olyckor. Så att vara förberedd underlättar.

Nu väntar en härlig helg men fina vänner på middag idag, hämta bokhylla till matrummet på söndag och en massa hästmys! Förhoppningsvis kommer även föräldrarna förbi med min lilla systerson något i helgen.

Två läror, samma mål???

Piaff

Jag rider akademiskt, eller kanske min variant av akademiskt. Säger "min" då jag tror att det är svårt att exakt följa en lära, men mitt tänk kommer därifrån och det är den läran jag till störst del kan identifiera mig med.

Många undrar väldigt ofta varför jag rider akademiskt eller vad som är skillnaden mellan akademisk ridkonst och "vanlig" dressyr.

Jag tycker detta är mindre lätt att förklara så att den som frågar verkligen förstår.
Att prata vikt, vinklar, bärighet och form blir lätt komplicerat när man inte kan visa. Och att säga att det ena är mer rätt än det andra är inte rätt taktik.
Jag är helt övertygad om att vi alla som rider någon form av dressyr på sätt och vis har samma slutmål, men jag är inte helt övertygad om att det ser exakt likadant ut när vi kommit dit.

Jag har grubblat mycket på det här och kom till slut fram till att det nog är lättast att visa.
Och jag tycker att skillnaden blir mest tydlig i den högre samlingen. Där syns det så tydligt när inte det jag eftersträvar är på plats. Så därför har jag valt två bilder. En i piaff och en i passage som illustrerar skillnaden mellan två olika läror.

Passage

På bilderna ser ni Blue Hors Matiné tillsammans med Andreas Helgstrand och Bent Branderup på Zarif.

Båda två är topprepresentanter för de olika lärorna jag jämför i detta inlägg.
Bilderna talar sitt tydliga språk. Jag ser precis de skillnader som gör att jag valt den ena vägen framför den andra.

Och återigen kommer vi till de för mig 3 viktigaste huvudpunkterna vid ridning: vikt, vinklar, form.

Så vad ska man nu titta efter för att förstå hur jag tänker?
jo, det jag i första hand tittar på när jag jämför dessa blider är:

• Hästarnas viktfördelning (fram-, jämn-, bakvikt)
• Överlinjens form (lyft av halskotpelare, ryggens form)
• Nosens placering (lodrät linje från ögat och ner)
• Bakbenens placering (bakom höfknöl, under höftknöl, framför höftknöl)
• Bäckenets vinkel
• Förhållandet bärkraft och skjutkraft  
• Energins rörelseriktning
• Vad händer om man plötsligt tar bort ryttaren?

Rätt och fel i bilderna finns bara utifrån vad man själv tror är rätt, men jag tror att de ger en tillräckligt tydlig bild va vad jag vill åstadkomma.
Mitt mål är att rida dessa rörelser på samma sätt så som Bents häst rör sig på. Det är mitt mål, att för mig uppnå det som det ser ut på den andra bilderna är inte önskvärt.

Jag vill inte göra en piffa för piaffens skull. Utan göra en piaff där hästen är delaktig, har förstått syftet med rörelsen och den ger hästen något tillbaka.

Jag kanske aldrig tar mig dit, men jag hoppas jag kommer en bra bit på väg.
Men jag vet i alla fall vart jag vill och varför.

Vad ser du när du tittar på dessa bilder?
Likheter, skillnader, bra, dåligt?
Vad är ditt mål?
Förklara gärna!

Att följa känslan

Foto Hanna Häggström

Genom livet ställs man inför många val, egentligen består varje dag av en massa val.
En kollega brukar alltid säga till mig "Man har bara två måsten, man måste välja och man måste dö".
Finns mycket sanning i det.
För att inte välja är också ett val.

Jag är helt och hållet styrd av min känsla i alla val jag gör, jag litar på magen helt enkelt.
Mycket av det jag gör i min vardag gör jag också endast på känsla, rider t.ex.

Men ibland kan det vara klokt att även ta upp saker i huvudet och fundera på dem, rationellt och logiskt.

Att hitta en balans mellan dessa båda tror många är det mest optimala, men jag är inte helt säker.
Jag förstår tanken men det är först när jag börjar fundera som det lätt blir på tok. För min känsla har aldrig fel!

Tror att vi är så mycket mer än bara en tänkande logisk varelse. Tror att det finns fler dimensioner än vi kan se och förstå. Tror att alla kan hitta tillbaka till sin magkänsla, även om det för vissa kan komma att krävas mer "träning".

Men detta handlar om val.
När det kommer till mer praktiska saker tror jag att det kan vara bra att ha lite av varje, men givetvis mest känsla.
Jag rider mest på känsla men när jag börjar analyser varför jag känner och gör som jag gör då faller oftast den sista pusselbiten på plats. Att följa en utbildningstrappa skulle jag aldrig kunna göra utan det blir mer det som känns rätt och det hästen bjuder på.

Därför har det varit väldigt nyttigt för mig att hjälpa andra med deras hästar. Det ger mig själv minst lika mycket. Då måste jag ju kunna förmedla ett tänk och det kan jag också närjag väl gör det.

Jag och Katarina kompletterar därför varandra perfekt.
Hon är logisk och kan all teori i minsta detaj och jag går bara på känsla.
Men vi försöker båda två att lära av varandra hela tiden.
När jag hjälper Katarina med Maxine så måste ju jag förklara på ett sätt som Katarina förstår. Även om hon ibland får höra saker som får henne att skaka på huvudet och till en början inte känna full kontroll över situvationen. Jag behöver förmedla steg 1, steg 2 steg 3 o.s.v.

Medans jag själv kan förundras över hennes sätt att förmedla det hon gör steg för steg och hur genomtänkt allt är och vikten av att ha en plan. Tror att vi tillsammans skulle kunna göra den bästa teoriboken *fniss*.

Vad gäller mina kossor (där nog somliga tror att jag är helt tokig) så var det ren känsla. Jag har av någon anledning alltid velat ha en ko!
Dock innan vi skaffade dem så såg jag till att noga läsa på, förbereda och planera. Men idén det var en känsla.

Så kommer även deras utbildning att vara, känsla.
För det finns inte så mycket skrivet om hur man lär kor saker :)
Men det kommer bli toppen!

Kvällsmys!

Pekpinnar

Foto Hanna Häggström

Har en hel del hästbloggar jag följer som till största delen har samma inställning som mig till hästar och ridning och alla framför sina åsikter i en positiv anda.
Detta gör mig glad, jag gillar att läsa dessa bloggar.
Även jag försöker vara positiv och alltid se det bra istället för att fokusera på det dålig.

Men ibland ramlar man över bloggar som har mycket bra att förmedle och många smarta tankar och synpunkter men framför de på ett sådant sätt att jag bli arg. Och precis detta har jag råkat ut för på slutet och jag kan inte låta bli att bli upprörd. För även om jag håller med i åsikterna som framförs så blir det på ett sådant sätt att jag får taggarna utåt.

Att dela med sig av sin kunskap genom pekpinnar är enligt mig inte rätt metod.
Tror man ska försöka vara storsint och förstå att alla tänker olika och att det fins anldeningar till det och hitta dessa istället. Att förmedla sitt budskap på ett positivt sätt är jag helt övertygad om vinner i längde. Det är små nyanser och toner som blir avgörande.

Jag kan dock erkänna att även jag ibland framför mina tankar som sanningar, främst i de fall där de upprör mig mest (när djur far illa) men det är inte min avsikt.

Jag har haft en lång resa och lärt mig mycket med Nokke att tacka för största delen av min kunskap och jag vill nu förmedla den vidare på ett positivt sätt!

Så kommer jag med pekpinnar här på bloggen så får ni säga åt mig på skarpen, vill att man ska bli glad och inspirerad av att läsa min blog!

Vilken underbar dag!

Foto: Hanna Häggström

Vilken underbar dag vi haft idag!!!

Katarina, Christer och William kom efter frukost och stannar tills imorgon.

Vid 14-tiden kom Jeanette, Jossan och Cecilia och hälsade på Cappe. Efter en stund kom även Katarinas syster Hanna.

Fullt hus med andra ord! 

Foto: Hanna Häggström

Jag och Jossan red Cappe och jag tror Jossan var rätt nöjd efteråt. ;-) 

Det var så fina tillsammans och Jossan fick prova både skolhalt och skolgalopp.

Cappe var jätte duktig, det är ju inte så ofta någon annan rider honom. Såg tydligt att han fortfarande är sig själv ;-) Om inte Jossan var tydlig och bestämd så försökte han hitta på egna saker, haha ;-) Så sött! 

Sa det till Jeanette, Cappe är välskolad men inte lättriden. Man får inget gratis och han testar alla sina ryttare, även mig om det nu bara är de första 10sek varje ridpass. Åh han har en räv bakom varje öra.

Foto: Hanna Häggström

Småkossorna var en hit och de har pussat många kinder idag och smakat på många skor. De lyckas verkligen charma alla de möter. Kor är verkligen det bästa som finns!

Foto: Hanna Häggström

Pojkarna skottade stalltaket och fixade stalldörrarna idag. De är bäst! Vad skulle vi göra utan dem!?

Efter ridningen blev det fika med hela gänget och så klart en massa hästsnack. Det var så himla trevligt! 

Sedan blev det middag och nu sitter vi trötta i soffan och har klämt varsin LCHF Semla. 

Nu blir det snart sängen.

Natti natt! 

Ett par nya bilder

Hej hopp i galopp!

Så skoj att rida nu. Sista veckan har det blivit mycket dressyr med fokus på skolor.
Cappe sköter sig riktigt bra även om just skolor är det vi har minst lätt för.
Är lätt att glömma att han inte kunde sidförande eller vikthjälper när han kom till mig så vi har verkligen fått börja från början.

Han har nog aldrig i sitt liv innan gått korrekt i en sluta eller öppna, inte medvetet i alla fall.
Visst hade han gått dessa rörelser på ridskolen, eller ryttarna hade försökt i alla fall, men han hade inte en aning om vad han gjorde eller varför.

Så vi har fått börja med att lära om och det kan jag säga såhär i efterhand är mycket svårare än att få lära nytt från början.

Har försökt bryta ner övningarna och tagit del för del, det kluriga nu är att kunna påverka graden av förflyttning. Vill bara få en lätt vinkel där han fortfarande orkar bära men ibland måste jag överdriva bara för att vara tydlig med vad jag menar och vad hjälpen egentligen säger.

Det är en fin balansgång och jag känner verkligen att jag lär mig så mycket!

De sista åren med Nokke behövde jag aldrig tänka när jag red, jag bara kände och det blev perfekt.
Snacka om att bli bortskämd även om min och Nokkes resa dit var jätte lång vilket är lätt att glömma.
Jag har redan nu glömt hur Cappe var från början, det är bra att påminna sig ibland genom att tänka tillbaka och faktisk bli glad över hur långt vi kommit. Även om vi försöker leva i nuet.


Skolhalt

Även skolhalten har vi jobbat vidare på.
Känner att denna övning är bra för Cappe, den hjälper honom på många sätt.
Han får vinkla sina haser, flytta vikten bakåt och jag tycker även att den hjälper oss med rakriktiningen.
Han börjar bli riktigt stark i denna övning nu, han stannar kvar länge och ibland kommer även formen med. Har börjat vara lite mer tydlig med böjningen och att jag vill att han ska vara kvar i övningen en stund men han bestämmer själv vart han vill ha sitt huvud. Och just därför är det extra roligt nu när han börjar hitta en korrekt form.

Igår regnade det så då hoppade jag faktiskt över att rida.
Idag och imorgon är det resor med jobbet så Cappe får 3 dagars vila nu.
Det betyder att jag kommer ha en kanonkula på fredag. Yiiihaaa!

Lycka!

Så här glad blir man av att bo på Stall Nordansjö!
Bild lånad från Katarinas blogg

Nu har vi snart bott på gården i 15 veckor! Det är nästan 4 månader!
Vart har tiden tagit vägen??? Känns som om vi inte har gjort något alls samtidigt som vi hunnit jätte mycket!

Vi har:

• Målat 80m2 råspont
• Satt innertak i halva stallet
• Isolerat tak och dörrar i stallet
• Fixat alla trasig fönster i stallet
• Plockat bort allt skräp från gården
• Byggt 2 hagar
• Installerat och byggt in 2 Thermobar
• Hämtat 3ton hö
• Hämtat en massa spån
• Satt nya eluttag i huset
• Satt upp nya lampor
• Bytt kontakter på alla lampor
• Packat upp alla flyttlådor
• Satt upp gardinstänger
• Fått hem ett lass sand
• Fixat tvättstuga
• Köpt nya möbler (köksbord, vitrinskåp, bokhylla, fåtölj, gästsäng, tvbänk, utemöbler)
• Planterat blommor i krukor
• Skaffat två kor
• Kört 2 vändor till soptippen
• Kört tusen vändor till byggvaruhusen i Birsta
• Sattigen trasiga fönsterrutor på sommarhuset

Säker är det en hel massa mer som vi gjort.

På tur nu står:

• Måla om hallen
• Tapetsera fondvägg i hall
• Måla om vardagsrum
• Tapetsera fondvägg vardagsrum
• Sätta klart innertak i stallet
• Fixa garaget
• Fixa ventilation från badrum på vinden

Sedan finns det så klart en hel massa mer saker vi vill göra men det får vi ta allt eftersom.
Till våren vill jag t.ex. bygga en ridplan.

Men det jag kan konstatera så här efter 15 veckor är att vi är så lyckliga på vår gård!
Tänk att just vi fick köpa denna drömgård, det var verkligen menat!

Att varje dag få vakna på sin egen gård, gå ut till sina egna djur och mötas av den vackraste av omgivningar det är ovärderligt. Alla på gården stormtrivs, både djur och människor.

Lycka!

Vilka pärlor!

Vilka pärlor vi har!

Idag red vi dressyr en timme och det kändes som en kvart.

Båda hästarna dansade fram och vi människor får känna oss lyckligt lottade som får ha dessa fina vänner i vårt liv. 

Maxine är så fin! Hennes framsteg är otroliga. Vart hon och Katarina är till sommaren går det bara att fantisera om. 

Med småkossorna är det bara bra. Lugna, trygga och så gossiga. 

Ikväll ska vi hämta hem mer hö, och sedan har vi nog mat så alla klarar sig till betet!